I dag firar jag Patti Smith. Här i en bra låt med en enigmatisk text.
Google använder cookies för att analysera trafiken till den här webbplatsen. Därför delar vi information om din användning av vår webbplats med Google.
"Mare of Easttown" är en mycket bra kriminalserie. Men den är mera än så. Den handlar också om huvudpersonens problem med sonens död och mycket annat. Den handlar även om relationer som spårar ur fullständigt - men i ett par fall blir det försoning och förlåtelse. Då kanske någon undrar om det inte blir för "spretigt" eller splittrat. Nej, svarar jag.
Att Kate Winslet skulle vinna ett pris känns självklart.
En go` film. Betyget här finner jag helt rimligt. En film att må bra av. Man gör kanske större skillnad än vad man kan tro.
Det här med julen och andra storhelger... De är som mynt med två sidor. Å ena sidan kan det vara trevligt att träffa "nära och kära" - som standarduttrycket alltid heter. Å andra sidan kan de bli nästan outhärdliga.
Vad menar jag? Outhärdliga? Jo, om man är introvert och HSP, så kan det bli alldeles för mycket. Jag kan hamna nära bristningsgränsen. Jag tål inte att känna mig instängd i ett menlöst oförargligt tillstånd. Det påminner om "nånting glatt, nånting enkelt - så att alla hänger med". Det kryper i mig. Släpp mig fri!
Det här är bra information. Men det var inte helt lätt att komma fram till det.
Här sägs det, att Adele sjunger falskt. Jag kan inte avgöra det. Men jag tycker, att hon sjunger bra - falskt eller inte.
När man har nått den ålder som jag har kan man be vissa figurer att dra åt skogen. Jag blir inte imponerad. Jag blir inte ens intresserad. Det finns så många självgoda "snorvalpar" - knappt torra bakom öronen - därute, som tror att de är jätteviktiga. De pratar jättesnabbt och gestikulerar och bär sig åt. De blir bara jönsiga i mina ögon.
Jag frågar mig: "Varför skall jag bry mig om vad du tycker och tänker? Vad har du att komma med? Vad har du att tillföra? Vad kan du meddela mig som jag inte redan vet?"
3,141 592 653 589 793
Talet Pi börjar så - med de 15 första decimalerna. Hur kan man komma ihåg dem? Till exempel med hjälp av Buzans huvudsystem. Varje siffra ersätts av en bokstav. Trean hoppar vi över. Vi kan då få följande ramsa.
Knyckt från Wikipedia om detta datum:
"1969 – Monty Pythons Död papegoja-sketch visas för första gången."
Resten är historia. En makalös sketch! Det blir aldrig bättre än så här:
Jag borde undvika sådana här listor. Jag blir bara irriterad. Hur kan man inte ha med Peter Gabriel, Joe Cocker och Ian Gillan - för att bara nämna tre? Och den rangordningen? Jag är skeptisk.
Att kunna ta en "power nap" eller "tupplur" på eftermiddagen är inte fel. Det kan jag - och jag känner mig privilegierad. Jag kan lägga mig på en soffa, placera en filt över fötterna och somna inom ett par minuter.
För ett par veckor sedan köpte jag den här filmen på DVD. Min oro för att den skulle ha passerat "bäst-före-datum" var obefogad. Filmen håller än. Och Debra Winger... Det gör inte ont att se henne.
"Nassar" måste vara dumma? Nej. Tänk igen och läs detta.
Här har vi Jordan Peterson igen. Varenda gång han är inblandad blir det intressant. Vad skall vi ha kyrkan till? Är den så som Jesus skulle vilja ha den? kan jag undra. Måste det vara så många ritualer och "konstigheter"? Skrämmer inte kyrkan bort många som undrar varför de skall tro på Gud och Jesus? Et cetera. Frågorna blir många.