Dags för SRV igen

 

Jag tänkte, att det får vara dags för Stevie Ray Vaughan igen. Här hade han varit drogfri några månader. Källa? Detta. 

Jag vill inte länka till någon låt där han troligen var drogad. Här framgår det, att han var otroligt skicklig. Det finns de som tycker, att han var bättre än Jimi Hendrix. 

Lockande

 

Det här satt fastklistrat på en bil från Danmark. Det är inte utan att jag känner mig lite frestad att resa dit. Det kan nog bli en riktigt bra festival i södra Jylland. 

Födelsedag

Idag firar jag Brian Wilson. Det är otroligt vilka bra låtar han har skrivit. 

I mitt tycke var "God only knows" den mest briljanta av dem alla. Här kan du höra en version av den. 

En intressant detalj: Brian Wilson föddes två dagar efter Paul McCartney. Två av popmusikens största genier föddes nästan samma dag!

Idioter på konsert

Hur svårt kan det vara? Det är inte rymdforskning. Det är inte kvantfysik.

Nyss var jag på en konsert. Jag lade märke till flera fel. Här är tre av dem:

* Publiken blev ombedd att inte applådera förrän hela konserten var klar. Vad händer? Ett par idioter applåderar efter en solosång - trots att det av programmet framgår att det är flera musikstycken kvar.

* Några använder sina smartphones för att fotografera och/eller spela in lite av framförandet. Hur gör de det? Med telefonen stående. Det blir bättre bildmässigt om man håller telefonen liggande. Begriper de inte det?

* Ett par gamla människor bakom mig pratade medan musiken pågick. Jag hade god lust att ställa mig upp framför dem och säga: "Håll flabben! Jag gick inte hit för att höra ert pladder!".

Sådana händelser som de ovan nämnda gör mig pessimistisk. Hur kan mänskligheten överleva med sådana dumheter?

Störande

Idag var jag på en konsert. Det var en stor kör och en orkester som framförde ett stycke av Mozart. Det var en sådan högtidlig tillställning då man inte applåderar mellan styckena utan sparar alla applåder tills att musiken har tystnat helt. Man förväntar sig en tyst publik. Om någon exempelvis känner sig tvungen att hosta, så skall denne någon lämna lokalen.

Men vad hände? Någon förälder hade med sig ett litet barn som inte alls kunde uppskatta musiken efter förtjänst. Ungen pratade och åstadkom läten. Flera i publiken vände sig om och såg irriterat på föräldern och barnet. Det är ju rent ut sagt väldigt dumt att ta med sig ett litet barn på en sådan konsert. 

Förslag: barnförbjud alla konserter med musik som inget barn ändå kan uppskatta efter förtjänst! 

Födelsedag

 

I dag firar jag Gary Moores födelsedag. I klippet här spelade han en låt av Peter Green. Gary Moore såg upp till Peter Green som en väldigt bra bluesgitarrist. Det är bara att hålla med. 

En med Sting i

 

Jag är ju svag för duetter med en kvinna och en man. Alltså: var så goda! Här har vi en. 

Födelsedag

 

Idag firar jag Stevie Ray Vaughan. I min bok var han den bäste elgitarristen av dem alla. Här påminde hans spel om Gábor Szabós och Jeff Becks. Här hade han också varit drogfri ett bra tag. Det var så tragiskt att han omkom i en helikopterolycka. 

Så bra, så bra...

 

Det får vara dags för gamla Fleetwood Mac igen. Njut av detta. 

Den sista valsen

Och nu har jag lånat den här konsertfilmen av en vän. Troligen har vi här den bästa konsertfilmen som har gjorts. Och vilka musiker de var! 

 

Ingen riktning hemåt

 

Jag har fått låna även den här filmen av en vän. Innehållet var "gammal skåpmat" för en sådan som jag. Men jag kom särskilt att tänka på hur illa han blev bemött efter det att han hade "blivit elektrisk". Det var som om hans framgångar borde ha nått vägs ände - enligt publik och massmedia. Jantelagen visade sitt fula tryne. "Han ska inte komma här och tro att han är nåt". "Vi måste ta ner honom från hans höga hästar".  "Han måste ner på Jorden". Så verkade många ha tänkt.

Jag förstår mycket väl om han blev irriterad på såväl publik som dumma och oförskämda journalister - då i mitten av 1960-talet. Vid ett tillfälle i filmen bemötte han fotografer (på en flygplats, tror jag) med att själv fotografera fotograferna. Det var ju smått genialt i mina ögon. 

Och apropå genialt... Om man har sett den här filmen och ändå tvivlar på att Dylan var/är ett geni, så fattar man ingenting om genialitet. Innan han hade fyllt 25 år (i maj 1966) hade han spelat in otroligt många fantastiska låtar som har gått till historien. Flera mästerverk har kommit ut efter det. Att han fick Nobelpriset i litteratur år 2016 var inte alls tokigt. Det var lätt att motivera. Och han håller fortfarande på...

Man blir aldrig färdig med Bob

 

Jag har fått låna den här boxen av en vän. Här har jag lite att bita i. Dessutom en bra booklet att läsa. Min erfarenhet av booklets är att de som medföljer Dylan-boxar brukar vara väldigt bra. 

... wish you well

 

Det får vara dags för B. B. King igen. Här med en låt som för alltid är förknippad med honom. 

Det klickar inte

 

Jag kan inte sätta fingret på det, men jag blir oberörd av detta. Joe Bonamassa är bevisligen tekniskt skicklig, men det här är mig likgiltigt. Jag är HSP och blir ofta väldigt känslosam inför bra gitarrspel. Men här lämnas jag kall.

Jag kan snabbt nämna fem andra gitarrister som berör mig mera med sina gitarrspel: Dave Gilmour, Peter Green, Mark Knopfler, Alvin Lee och Stevie Ray Vaughan. 

SRV igen

 

Det får vara dags för Stevie Ray Vaughan igen - här. Om jag har förstått det hela rätt, så är detta hämtat från en konsert som ägde rum den 10 oktober 1989. Då hade han - enligt en källa - varit drogfri sedan november 1986. Här visade han en oerhörd klass.

Ett gästspel

 

En klart godkänd version av en klassisk låt - här.

First song (for Ruth)

 

Bilden är hämtad från Radio Clásica på Facebook.

Jag tycker, att det är dags för musik med Stan Getz igen. Här i en makalös låt tillsammans med Kenny Barron. Dubbelalbumet "People time" spelades in på Jazzhus Montmartre i Köpenhamn 1991. Det blev det sista Getz spelade in. Magiskt. 

En gång till och en gång till och ...

 

Jag har hört Bachs "Johannespassionen" i en kyrka. Inte i kyrkan ovan, dock. Det blev lite blandade känslor. Det är ju inget snack om att Bach var en stor kompositör. Frågan är om han inte gillade sin musik lite för mycket. En del körinslag och arior blir otroligt tjatiga med sina otaliga upprepningar. Det här stycket brukar bli nästan två timmar långt. Med en klippning likt den i filmer ("Kill your darlings"), så skulle det kunna bli drygt en timme långt. 

Adagio

 

Vad vore livet utan sådan här klassisk musik? Fattigare. Torftigare. Tråkigare. Detta är njutning att lyssna på. 

Mark igen

 

Det får vara dags för Mark Knopfler igen - här. De som inte tycker att han är en av världens bästa elgitarrister borde inte ha rösträtt.