Dagens episteltext.
Första Johannesbrevet 4:10-16.
"Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.
Nu har jag inte tid med detta. Jag måste läsa färdigt en bok. Lånetiden går snart ut och boken går inte att låna om. Varför? Det finns många andra som vill ha tag i den boken. Vilken bok? Johan Hiltons bok "Den siste teaterdirektören" om Benny Fredriksson.
Det är skrämmande läsning. Jag återkommer om detta.
Inte för att vara otacksam, men jag hade väntat mig lite mera. Jag avslutade ett förtroendeuppdrag i dag. Jag har haft uppdraget i två år. Inte var jag särskilt aktiv i två år. Det blev två korta men intensiva perioder. Men utan mina insatser hade föreningen inte klarat sig lika bra. De hade fått problem. Jag gjorde skillnad.
Hur blev jag avtackad? Med ett presentkort gällande blommor och växter och liknande. Jag tycker, att det är slött och oengagerat att ge bort presentkort. "Var så god! Nu kan du välja själv! Det är väl bra?" - typ.
Och varför tar alla bara för givet, att alla blir glada för blommor och växter? Jag är ganska likgiltig. Jag hade mycket hellre tagit emot ett presentkort som gäller i flera olika butiker. Blommor ligger inte högt upp på min önskelista.
Slut på gnäll - för i dag.
Boende bokat. I sommar skall vi resa utomlands igen. Vi reser tillsammans med två vänner. Vi har varit vänner alla fyra sedan 1975.
Jag vill påstå, att de bästa resor som jag har varit med om var resor som vi fyra gjorde tillsammans. Det blev tre olika resor till Skottland, Irland och Wales - med några år emellan. Vi bokade allting själva. Med datorer kollade vi hemsidor och läste recensioner. Vi gjorde våra val, sedan flög vi för att därefter hyra bil. Vi var våra egna guider. Vi kom överens och blev aldrig ovänner över någonting. Jag hade inte velat göra de resorna med några andra. Allt blev mycket lyckat!
I dag mötte jag en av stadens höjdare. Han låtsades inte om att jag fanns. Han vägrade möta min blick. Han har så att säga ett horn i sidan mot mig sedan år 2015. Detta på grund av något som egentligen inte angår honom ett enda dugg. Han är bara solidariskt avig emot mig.
Ett sådant beteende kallar jag omoget. Han är en pellejöns, en töffe, en fubbick, en mental dvärg, en andefattig figur, en själslig krympling. Att vara så långsint om något som inte angår honom - suck. Och han är en av stadens bestämmare...
Blir jag förvånad när jag läser detta? Nej. Det finns alldeles för många chefer som inte borde vara chefer. Jag undrar: hur går det till när man rekryterar chefer? Lämnar man gott omdöme utanför rummet? Finns det ingen som "läser av" den arbetssökande? Vad gör HR?
Jag har själv erfarenhet av att ha jobbat under dåliga chefer. Det skall mycket till för att de skall få sparken. Om en dålig chef visar sig helt olämplig som chef, så kan han/hon hamna på en hitte-på-tjänst där han/hon går och flyttar papper från ett ställe till ett annat - och känner sig viktig.
Ibland får jag frågor som har med mina båda gamla yrken att göra. Men jag har varit pensionär nu i några år. Jag är inte yrkesverksam längre. Jag håller mig inte särskilt uppdaterad i mina båda yrken numera.
När jag får någon sådan yrkesrelaterad fråga nu, så har jag god lust att säga:
- Lägg inte det på mej! Jag tar inget som helst ansvar för mina svar!
Jag har absolut ingen skyldighet att svara på sådana frågor.
I dag sjöng jag i kör. Några fick göra soloinsatser. Alla herrar fick var sin mikrofon när det var dags för basar och tenorer att sjunga särskilda stycken. Det är förstås ganska nervöst att sjunga med mikrofon. Det blir lätt pinsamt om man sjunger fel.
Nu lyckades vi herrar sjunga felfritt, om jag har hört rätt. Kören sjöng en mässa som kräver sin kör. När vi övade mässan första gången för drygt en månad sedan var jag inte ensam om att tänka: "Det här klarar vi aldrig av. Det är alldeles för svårt."
Men efter envist tragglande och övande blev det till slut bra denna dag. Körsång är bra på många sätt. Man hjälper varandra till storverk. I "min" kör berömmer man varandra ifall någon sjunger extra bra. Ifall någon skulle sjunga fel, så påpekar körledaren det - utan att någon pinsam känsla uppstår.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sjunga så bra som jag sjöng i dag. Det känns gott. Jag är stolt och nöjd.
Nu har jag lagt ut en ny liten video på YouTube. Den som är lite listig hittar den. Den är till alla som kan känna sig träffade. Om jag kunde vrida tiden tillbaka...
