Mästarens ton

 

Ibland säger man "less is more" - bara för att ha något att säga. Ibland är det bara trams. Ibland är det helt korrekt. Jag känner inte till någon annan musiker som var så genial med "less is more" som Miles Davis. Han kunde genom att spela en enda ton göra väldigt stor skillnad. Lyssna till exempel här i sekund 55. Det är fullständigt lysande. 

Om en gigant

 

Miles var outstanding. Ingen var lika nyskapande som han. 

Outhärdligt

På sidan 424 i Miles Davis' självbiografi (pocketupplagan) finns ett makalöst stycke om hur MD bara inte klarar av vissa sociala sammanhang. Jag kommer att tänka på det ibland. Jag hatar tillställningar och sammankomster som bara är slöseri med tid och energi. Jag hatar "kallprat". Jag blir nästan galen av sådana "under av ineffektivitet". Inget vettigt händer. Andra kanske finner det hela "mysigt" med att "bara vara" och "chilla" och "slappa". Det kan jag också tycka ibland, men varför skall man göra det tillsammans i en liten grupp? Jag bara önskar att jag vore någon annanstans. Jag vill använda tiden bättre - och gärna ensam. Andra kan tycka att jag är en social katastrof, men det får de väl i så fall tycka. Jag står inte ut med sådant strunt. 

Födelsedag

I dag firar jag Herbie Hancock. Här berättar han om en liten händelse som betydde mycket för honom. Det här visar, att ett geni kan vända ett misslyckande till något bra. Men det begriper ju inte alla.