Obehagliga scener

TV-serien "Chernobyl" blev väldigt obehaglig. Att den bygger på verkliga händelser gör den riktigt otäck.

Det torde vara mycket svårt att försvara kärnkraft efter att ha sett den serien.

Äcklig sång

 

Lite av den här sången spelas i en reklamfilm för ett försäkringsbolag. Så fort den reklamen dyker upp i TV:n, så byter jag kanal eller stänger av ljudet. I min värld är hans sätt att sjunga motbjudande och retfullt. Om jag hade stiftat lagar, så skulle det vara kriminellt att sjunga på det sättet.

Framförhållning

I min höga ålder bör jag kanske fundera på vilken musik som bör spelas på min begravning. Jag vill gärna ha sånger - alltså musik med text. Jag vill, att texterna skall betyda mycket. Därför väljer jag först och främst en sång av Bob Dylan och en annan sång av Van Morrison:

Every grain of sand

Whenever God shines his light on me

Man bör självklart ha med minst en svensk psalm - och då väljer jag psalm 256:

Var inte rädd

Sedan överlåter jag till kyrkans personal att välja ytterligare någon lämplig psalm.

Bara mänsklig

 

Den här gillar jag. Budskapet är väl ganska klart. Jag tillägnar den vissa av mina före detta vänner. De kan inte förlåta mig för något dumt jag gjorde för mera än 6 år sedan. Åtminstone en av dessa personer tycker väl att jag är en störd person som borde söka psykiatrisk hjälp. Jag kan från min sida tycka, att de borde söka psykologhjälp för att "släppa" detta. Det var bara 1 person som jag bar mig dumt åt mot. Men jag blir kollektivt bestraffad. Deras oförsonlighet är grotesk. Deras oförmåga att förlåta är ynklig. Jag har sträckt ut en hand för att försöka få förlåtelse. Det gav noll resultat.

Jag kommer att tänka på en haiku som jag skrev för länge sedan:

Mentala dvärgar
och själsliga krymplingar
gör mitt liv rätt surt.

En bra parodi

 

Jag gillar parodier - om de är bra gjorda. Den här parodin tycker jag är bra - för en billig penning. Den kan inte ha kostat särskilt mycket att spela in. Men det är bett i den. Den är inte mesig, men den är inte heller helt elak. 

Men den verklige mästaren i att göra parodier för YouTube är i min smak "Weird Al" Yankovic.  

Öva, öva, öva

 

Det här tar jag till mig inför kvällens körsång. Jag har blivit bättre i min sångteknik och jag vill fortsätta med att bli ännu bättre.

Detta datum år 1947

Klippt ur Wikipedia:

1947 – Pizza serveras för första gången i Sverige på Restaurang Sjöhagen i Västerås av italienska emigranter, som då ofta jobbade på ASEA.

Jag trodde inte, att det var för så länge sedan. Resten är - kan man påstå - historia.

Jag repeterar

Repetition är en bra metod för inlärning. Därför påminner jag om boken i den här bloggposten. Jag känner en del personer som borde läsa den. Det kanske skulle få dem på andra tankar - i stället för att frysa ut mig i åratal. 

Läs gärna andra poster som jag har skrivit om förlåtelse. Det blir en hel del. 

Jag ger mig inte

Det är motigt. Det är inget nytt. Jag har stött på många motgångar. Men ingenting skall stoppa mig från att försöka publicera mina skriverier.

Jag fortsätter skriva mina haikuer. Det finns nu 200 stycken som jag inte behöver skämmas för. Om jag lever och har hälsan, så skall jag ge ut dem.  Om inget förlag vill ta sig an dem, så kommer jag att ge ut dem på eget förlag - om jag får råd. 

Efter det skall jag försöka ge ut "A vadå - första året med bloggen". Den innehåller det jag skrev i min första blogg från april 2005 till april 2006. (Det finns inte kvar "på nätet".)

Därför, kära flock: Håll ut!

Inte rättvist

Jag avskyr orättvisor. Jag föraktar mediadrev, gatans parlament och lynchmobb. Ingen skall dömas ohörd. 

Därför blir jag irriterad när man på TV har bjudit in en person som har skrivit en bok om hur hon blev "psykiskt misshandlad" av en narcissist. Till sitt försvar hade hon en psykolog. De fick alltså berätta om hur tillintetgörande och paralyserande det kan vara att råka ut för en narcissist. 

De som känner dessa båda personer kan lätt lista ut vem den aktuelle narcissisten är. Men fick han någon chans att försvara eller förklara sig? Nej.

Det kallar jag feg journalistik. Den anklagade har ingen chans i ett sådant läge. 

Det är för mycket sådant. Människor kan dömas utan någon vettig utredning, utan åtal, utan jury, utan företrädare och utan riktig rättegång. En oerhört viktig detalj är om det fanns något ont uppsåt. Om inget sådant fanns skall utgången bli helt annorlunda jämfört med om ont uppsåt fanns. 

Alltför ofta uppstår tvister och konflikter på grund av missförstånd. Det kan exempelvis vara otydliga budskap och dubbla budskap. Den anklagade är kanske inte ensam om att ha gjort fel och burit sig dumt åt. Den som anklagar är kanske lika skyldig. Många tvister och konflikter borde kunna ha lösts i ett tidigt stadium - om de inblandade parterna hade agerat klokt och moget. 

Till råga på allt kan en orättvist anklagad person betraktas som en ond figur i många år efter det att det "onda" skedde. Den infantila och debila logiken är "en gång brottsling alltid brottsling". Det finns ingen tillstymmelse till vilja att försonas eller förlåta. Till och med personer som egentligen inte alls har med saken att göra kan frysa ut den anklagade. Men enligt mig är den som ångrar sig, har tagit sitt straff och har bett om förlåtelse inte längre skyldig till något.

Vad?!

 

Eh... Jaha? Vad hände här? 

Medan min gitarr...

 

Det här blev ju bara så osannolikt bra. Vad vore livet utan gitarrhjältar? Trist!

Några möten

 

Här var några möten som jag inte kände till. Det hade varit intressant att veta vad det pratades om. 

Bara för att...

 

En gammal favorit. 

LA om vrede

 

Hon har rätt. Och jag kan tillägga, att jag blir arg på olika dumheter. Man måste kunna ställa vissa krav. 

Ibland tänker jag: "Gör det på mitt sätt. Annars blir det inte rätt.". Allvarligt talat: varför bär sig så många människor så dumt åt? Varför finns det så många förhastade slutsatser, så många "drama queens", så mycket ältande, så mycket oförsonlighet - med mera? Allt sådant gör mig arg. 

JP är tillbaka på banan

 

Han har rätt igen. Som vanligt. 

Tänkvärda citat

 

Jag har länge (sedan tonåren) tänkt, att nordamerikanska indianer var kloka. 

Vad är klockan?

En del människor har väldigt konstig tidsuppfattning. De kan tro att 15 minuter har gått, när det i själva verket har gått en halvtimme. Och vid något annat tillfälle kan de tro att 15 minuter har gått, när det egentligen bara har gått fem minuter. 

The nerve of some people...

 

Dags för gitarrspel igen. Här en av mina favoritgitarrister med en favoritlåt. Den texten har bett. Och hans sätt att spela gitarr är helt hans eget. 

Tillbaka till rötterna

 

Underbart. Så genuint och stilbildande. Här anar man vad som komma skulle - Monty Python.

Vänta dig inget

Om du har en hemsida, en blogg eller ett/några konto/konton på sociala medier, så skall du inte vänta dig något. Eller jo. Du bör vänta dig tradiga, gnälliga och ganska korkade reaktioner - om det blir några reaktioner alls. Att någon skulle berömma din hemsida eller liknande kan du bara glömma. Det händer troligen aldrig. Att ansvara för en hemsida eller dylikt är något av det mest otacksamma man kan syssla med.
 

Ett vittnesmål

 

Hon är en bland många som kan vittna om samma sak. Man är kliniskt död, men man kan se sig själv från ovan och hur sjukvårdspersonal jobbar med att återuppliva en.

"Fri tid"

Jag är numera pensionerad och har mycket "fri tid". Det betyder bland annat, att jag har gott om tid att vara ute på sociala medier. Mycket av det jag där ser och läser gör mig bekymrad.

Det är så många förhastade slutsatser,  "drama queens", förolämpningar och rena dumheter. Det är exempelvis tydligt, att många som "tweetar" har för få vettiga uppgifter att ta itu med. Annars skulle de väl inte ha tid att skriva så mycket strunt?

Om det första dubbelalbumet inom pop/rock

Så här skrev jag i Facebook för sex år sedan. Det blev ju inte så tokigt. (Nu blir det mycket "klippa och klistra".)

Så skrev jag då. Jag ser ingen anledning att ändra något. Se även detta. 

Bekräftelse

 

Det här är lite kul. Man får ju inte ta det alltför allvarligt. Jag hade 1 fel och har alltså en IQ över 145. Jomenvisst. Inte. 

Ringo hade rytmen

 

Ännu en som tycker, att Ringo Starr är en riktigt bra trummis. Min favorit här är "Tomorrow never knows". 

En enfaldig mångfald

Influencers, poddare, youtubare och så vidare... De blir bara fler och fler. Hur många har något viktigt att komma med? En (1) procent?

Oavsiktligt komisk och grandios självbild

Man skall känna sina begränsningar. Man skall inte inbilla sig vara en expert på något när man bara är en glad amatör. Så tänker jag efter en körövning. En person i kören ansåg sig kunna rätta körledaren på en punkt. Det var så klart fel att göra. Körledaren är uppenbart och bortom allt tvivel en oerhört kompetent körledare. Det är bara löjligt att ifrågasätta hans kompetens. 

"Skomakare - bliv vid läst" lät ett gammalt ordspråk. Det äger en viss riktighet. Det blir bara oavsiktligt komiskt när några småfigurer anser sig vara oerhört betydelsefulla. Frisörer, vaktmästare och taxichaufförer är tre sådana yrkespersoner som ofta anser sig kunna lösa diverse svårlösta problem inom juridiken och politiken med mera. Jag undrar varför ingen av dem har blivit en statsminister eller generalsekreterare för FN eller något annat väldigt viktigt. 

En positiv överraskning

 

"After Life" blev en positiv överraskning för mig. Jag har sett de två säsonger som finns ute på Netflix nu. Jag ger dem betyget 9 på en tiogradig skala. Jag gillar så mycket med den här serien. Berättartempot är snabbt när det passar och sakta när det passar; dialogen är vass; manuset är mycket bra; karaktärerna är intressanta; skådespelarna är duktiga. Ricky Gervais är som klippt och skuren för rollen - inte visste jag att han är en så skicklig skådespelare - och Ashley Jensen är oerhört bra i sin roll.

Scenerna där den självmordsbenägne Tony (spelad av Gervais) tittar på gamla filmklipp med hans nu döda fru Lisa är väldigt rörande och parkbänksscenerna bör räknas till de bästa parkbänksscener som har gjorts. Och kvinnan på kyrkogårdsbänken visar sig vara en bättre terapeut än den utbildade psykologen som Tony besöker.

Mycket handlar om etik, psykologi och sociologi. Man kan behandla skitstövlar illa eftersom de ändå är sådana skitstövlar. Men man bör vara god mot goda människor. Goda människor gör andra människor gott. Och ofta är det lättare att älska djur än människor. Trivialt? Kanske - men sant. 

En hel del av miljön i tidningshuset påminner om miljön i den engelska serien "The Office" - och det är ju inte konstigt, eftersom Ricky Gervais är upphovsperson till båda. 

Det är inte "feel good", men det är inte heller totalt mörker. Där finns humor mitt i allt elände. Ricky Gervais tror ju inte på Gud. Ibland är han hårt hånfull mot troende personer. Men han tycks tro på det goda hos goda människor. Gott så.

"Keep it simple" verkar ha varit en sorts ledstjärna för serien. Inget onödigt krångel. Säg det du vill ha sagt och håll annars käften. Det gillar jag. Jag tänker köpa DVD-boxen när den dyker upp. En så bra TV-serie - som inte är en kriminalserie - hittar man inte lätt. Det här är något av det absolut bästa i den vägen som har gjorts efter sekelskiftet.

Ondska förklädd till godhet

Det här är väldigt svårt att ta in. Det är ju liksom meningen att präster skall föregå med gott exempel. Men här har de varit djävlar i förklädnad. 

Minst 200.000 barn de senaste 70 åren! Cirka 3.000 förövare! 

Hur är det möjligt? Hur kunde det ske?

Det är så fruktansvärt beklämmande och upprörande att jag knappt vet vart jag skall vända mig. Jag äcklas. Jag blir förbannad. Jag blir kolossalt illa berörd.

Det hade jag ingen aning om...

Bra dokumentärfilmer och dito serier kan få mig att sitta klistrad framför TV:n. Det senaste i den vägen är serien om Premier League. Väldigt bra!

Få stopp på det!

 

Han ger oss en del att fundera kring. Och här kan man inte väga ord på guldvåg eller känna efter vart vindarna blåser. Här är det fakta och raka rör som gäller. 

Kill your darlings, typ

 

Så skrev jag i Facebook. Så kan jag skriva här också. Det är ett himla slöseri med tiden att läsa en massa ovidkommande tjafs.

"Äckligt" var ordet?

 

Eh... Jaha? Ibland undrar jag hur det står till med vissa miljöpartister. Var de inte på plats när Gud delade ut hjärnor? Har de otur när de tänker? Går hissen inte ända upp? Är inte alla bestick i lådan? Har hästarna lämnat stallet? Et cetera.