Premisser:
1) Adam är inte äldst
2) Britt är 18 år och 5 år yngre än David
3) Cecilia är varken äldst eller yngst
4) David är 3 år äldre än Adam
Slutsats:
Cecilia är 19 år.
A. Ja, Cecilia är verkligen 19 år
B. Nej, Cecilias ålder är egentligen en annan
C. Det går inte att bestämma hennes ålder utifrån premisserna
Vilket av alternativen A-C är rätt?
Rätt svar i denna blogg i morgon.
I morse när jag läste tidningen märkte jag, att jag såg dåligt. Det var som om bokstäverna uppträdde dubbelt och oskarpt. Det gick inte över. Mitt på dagen gick jag därför till en optiker för att boka en synundersökning. Jag fick en tid två timmar senare.
Efter synundersökningen fick jag en remiss till sjukhuset. Det är något fel med gula fläcken i mitt högra öga. Mitt vänstra öga fungerar normalt.
Det skall bli spännande att få reda på hur detta slutar. Jag vill inte bli blind! Om det är något sinne som jag absolut inte vill bli av med, så är det synen. Jag vill kunna fortsätta med korrekturläsningar, högläsningar, skrivandet och tittandet på film och TV. Det betyder väldigt mycket för mig.
Det finns många som har haft någon liknande nära-döden-upplevelse. Har alla de fel? Är de ett hemligt sällskap som har enats om detta? Nej, det tror jag inte. Jag tror, att de faktiskt har haft de upplevelserna oberoende av varandra.
Ett mycket intressant tal. Jag har ofta tänkt, att ärlighet måste gälla. Det har hänt att jag har varit alldeles för uppriktig och inte tänkt på konsekvenserna. Så blev det efter ett tag i en relation. Jag tänkte, att äkta vänskap måste tåla en viss brutal ärlighet. Det skulle jag inte ha tänkt. Den vänskapen dog på grund av min kompromisslösa uppriktighet. Den före detta vännen X vill nu inte ha någonting alls med mig att göra längre. Förlåtelse verkar absolut inte komma på fråga. Jag kan tycka, att det är omoget och dumt av X. Enligt mig är X fast i ett ältande. X kan inte förlåta mig och är därmed fast i ett evigt omtuggande av fientlighet mot mig. Om X bara kunde förlåta mig, så skulle vi kunna reparera vår spruckna relation. Vi borde kunna bli vänner igen, tänker jag.
En effekt av detta uppbrott blev att några av X:s vänner också har vänt sig emot mig - trots att jag alls icke har gjort dem något ont. Det är bara någon sorts stupid solidaritet med X som har lett fram till det.
Ja... Var fanns Gud då? Hur kunde h*n låta det hända? Vad har man för nytta av en gud som inte ingriper? Frågorna blir många.
Jag måste få det bekräftat om och om igen. Ingen skall kalla mig dum. Jag hade blivit besviken på mig själv om jag inte hade fått det här resultatet på Mensas provtest. När man blir äldre finns det risk att man blir mindre intelligent. Därför detta.
Den här är en riktigt bra TV-serie. Jag vill inte påstå, att den är lika bra som den kolossalt sevärda "A place to call Home" - en annan serie från Australien - men det är inte långt ifrån.
"McLeods döttrar" är mycket trovärdig. Den står så att säga med båda fötterna i myllan. Den handlar om vanligt folk på den australiska landsbygden med jordnära bekymmer och glädjeämnen. Och kvinnorna är knappast handlingsförlamade nötter. De är viljestarka och smarta, för det mesta. Ofta ställs karaktärerna inför olika etiska dilemman - hur bör de bära sig åt för att åsamka andra människor minst skada? Vad är rätt och vad är fel?
Och ofta brukar det reda upp sig till slutet av varje avsnitt. "All well that ends well", så att säga. Är den då en "feel good"-serie? Nej, inte riktigt. Den är djupare än så. Den är allmänmänskligt intressant, med dramatik och humor blandat.
Phil Spector är död. Hans betydelse som producent är svåröverskådlig. Han var större än många stjärnor som han var producent för. Här är två av plattorna som han var med om att producera:
De yttersta segmenten består av två talserier. Det är dels dubbleringar, dels primtal: 1 2 4 8 16 et cetera och 2 3 5 7 11 et cetera. Man multiplicerar dem med varandra och får det resultat som syns i respektive fält mittemot: 2 6 20 56 176 et cetera.
Hur hänger detta ihop? Förklara! (Att vissa tal är röda är irrelevant.)
Rätt svar i denna blogg i morgon.
Intressant. Mycket bra album alla. Men själv håller jag "Beggars banquet" högst. En helt makalös platta.
aaacginru aaadkn adeglnn adfilnn adklnsty ceeijknt cehil egnor eeikrrstö
Ett "ord" hör inte hit. Vilket? Varför?
Rätt svar i denna blogg i morgon. Vissa förkunskaper krävs.
Ur Göteborgs-Posten 3 mars 2015. Truth hurts - ibland. Man skall veta vad man pratar om. Man skall inte inbilla sig saker som inte stämmer. Man skall inte leva i en livslögn. Man skall veta vad som är normalt och hur man är i jämförelse med det normala.
Dokumentärfilmen om Ulf Lundell som nyss gick på TV - i två delar - var intressant. Allt var inte gammal skåpmat. En del var nytt. Men man kan undra varför vissa kändisar intervjuades och varför vissa andra kändisar inte blev intervjuade.
Hur som helst - man kan inte förneka att Lundell har varit oerhört produktiv. Vilken annan singer/songwriter har gett ut så många böcker (och haft sina målningar utställda)? Inte Paul Simon, inte Bob Dylan, inte Leonard Cohen, inte Neil Young, inte Bruce Springsteen, inte Tom Waits, inte Van Morrison et cetera.
Lundell är helt unik i sin imponerande produktivitet. Men det får man väl inte påpeka i detta mellanmjölkens land. Jag tänker så här: om Strindberg hade levt nu, så hade han kanske varit Lundell.
Frågan om friheten och ensamheten dök upp. Kreativitet kräver ofta frihet och ensamhet. Den som icke är ensam är icke fri, skulle man kunna säga. Man skulle också kunna säga, att ständig oönskad samvaro med andra människor är helvetet på Jorden. Att vara i sammanhang med andra människor kan definitivt strypa friheten. Men att leva i "splendid isolation" är inte helt "splendid" eller idealiskt. Varje människa är på något sätt beroende av andra människor. Att leva helt ensam på en öde ö och vara tvingad till att själv döda djur för att få något att äta - det är en ensamhet utan frihet. Ensamhet med frihet förutsätter andra människor och deras skapelser.
Men kreativitet förutsätter inte andra människor. Man kan vara kreativ i sin ensamhet. Och det är det som Lundell oftast är. Men ibland är han kreativ i sällskap med andra människor - som när han har konserter med andra musiker. Och det finns förvisso grupper som är högkreativa så länge de är grupper. När gruppmedlemmarna gör solokarriärer kan de bli fiaskon.
Man kan påstå, att Lundells kreativitet tar sig tre uttryck: hans författarskap, hans musicerande och hans målningar. Det är mycket möjligt att de tre befruktar varandra.
På ett liknande sätt - utan andra jämförelser - vill jag se mig själv sitta på dessa tre stolar: mitt skrivande (här och på andra ställen), mitt fotograferande (i Instagram) och mina inspelningar på YouTube. Jag måste vara kreativ för att känna mig levande.
Jag läste om en kvinna ( Doria Yoga ) som utfört diverse yogaövningar i sociala medier - ibland påklädd, ibland helt naken. Hennes Facebooksida blev stängd. Enligt Facebook var flera av bilderna "obscena". Det där är så löjligt. De var inte alls obscena i mina ögon. De hade kanske varit obscena, ifall hon till exempel hade visat sina blygdläppar i närbild. Något sådant hände icke.
Om hennes bilder och små kortfilmer skall kallas obscena, så kan vi lika gärna kalla den här hemsidan obscen. Vad är det som är obscent? Varför är blotta åsynen av en naken människokropp så upprörande för vissa? Vad är det som är provocerande? Varför skall pryda, löjligt blyga och lättkränkta människor ha tolkningsföreträdet? Vi är alla nakna utan kläder. Det är något av det mest jämlika som finns - att vara naken tillsammans med andra nakna människor. Att sedan alla inte är lika vackra eller välutrustade eller vad det nu må vara - det är en annan sak.
Det här blogginlägget är fortfarande relevant. Det finns så mycket som är kvasismart och pseudoklyftigt.
De här böckerna är nästan värdelösa om du vill få reda på vilken IQ du har. De saknar alla - utom en - någon sorts skala där man kan få ett hum om sin egen IQ. Enligt boken "IQ-tester" (uppe till vänster) med 10 tester har man en IQ bland de 5 % mest intelligenta ifall man har alla rätt på varje test (som vardera har 20 problem). Det där tror jag är trams. Jag menar, att om man har alla rätt så måste man ha högre IQ än så.
En annan sak som är högst diskutabel med nämnda bok är att inga tidsgränser anges. Det är ju absurt. Ett kännetecken för den mycket intelligenta människan är ju att snabbt kunna dra korrekta slutsatser. En högintelligent person löser ett problem snabbare än en lågintelligent person.
Om man däremot vill få reda på vilken IQ man har, så rekommenderar jag Illustrerad vetenskaps IQ-test på nätet och relevanta testböcker av Gilles Azzopardi och H. J. Eysenck. Memorados IQ-test på nätet är också någorlunda relevant.
