Avkragad

 

Nu har jag läst boken "Avkragad" om före detta biskopen Thomas Petersson. Det är berörande läsning. Man undrar hur det står till med arbetsmiljön i Svenska kyrkan. 

Kyrkans tidning hade en mycket bra artikel här. I samma tidning fanns en intressant ledare om det hela - här. 

Vidare kan det vara intressant att läsa vad en kyrkorådsledamot tyckte i frågan - här. 

Jag finner hela historien beklaglig. Här kan man hålla på och diskutera i smågrupper i det oändliga. Det är minerad mark. Det är mycket komplicerat. Men jag anser i alla fall, att han borde kunna få lov att arbeta som präst igen. 

För mig finns paralleller med barnmorskor som vägrar göra abort. Varför skall de anses vara helt olämpliga som barnmorskor? Är det barnmorskors primära uppgift att utföra aborter? Kan de inte utföra andra viktiga uppgifter? Måste de få sparken om de vägrar utföra aborter? Galen logik, om någon frågar mig.

Och åter igen hamnar vi i det intellektuella träsket om rätt och fel. Folk har så lätt för att sätta sig på höga hästar och agera domstol utan att vara insatta i vad som egentligen har hänt. Det behövs inte mycket för att ett drev skall sättas i gång. Personer i ledande ställning kan vara odugliga i kunskaper om arbetsrätt. Personal kan bli regelvidrigt uppsagda på felaktiga grunder. Det kan vara så, att anledning till uppsägning saknas och uppsägning skulle inte ens vara rätt åtgärd om fel verkligen hade begåtts.

Mera JSB

 

Ah... Det här är ju bara så himla bra. Jag blir aldrig trött på Bach. 

Tidsenligt

 

Det var kanske så här Bach ville att det skulle låta. Det skrevs ju för cembalo - se här. 

Bromsa förfallet

 

Det går att bromsa hjärnans förfall. Man skall utsätta sin hjärna för nya utmaningar. Kolla detta.  

Smärtsam läsning

 

Se, hör och läs - här. Det är en väldigt drabbande bok. De där sista sidorna är nästan mera än vad jag klarar av. 

Hur ända in i helvete - rent ut sagt - kunde det gå så långt? Vanliga människor följde i flock och blev som asgamar, hyenor och schakaler. Drevet blev ett helvete.

Jag kan delvis relatera till det. Jag var för flera år sedan nu med om något som blev ett trauma för mig. En period tänkte jag ta livet av mig. Jag funderade på att hoppa ner från en hög bro eller kasta mig framför ett framrusande tåg. 

Det finns flera andra människor (inom offentlig sektor) som har upplevt något liknande. Man undrar: vad visste ledningen? Vad gjorde ledningen? Vad visste Kommunhälsan? Vad gjorde Kommunhälsan? Vad visste (senare) HR? Vad gjorde HR? Varför hände ingenting vettigt innan allting gick för långt? Varför var det så tyst? Varför dessa dubbla och otydliga budskap? Varför försökte man inte komma fram till en bra lösning? Hur kunde man låta det sluta i en tragedi?

Ett drev som ledde till ett självmord

Nu har jag inte tid med detta. Jag måste läsa färdigt en bok. Lånetiden går snart ut och boken går inte att låna om. Varför? Det finns många andra som vill ha tag i den boken. Vilken bok? Johan Hiltons bok "Den siste teaterdirektören" om Benny Fredriksson. 

Det är skrämmande läsning. Jag återkommer om detta. 

Mycket stark tolkning

 

Vi såg Miss Li som gäst i "Tack för musiken". Självklart kom jag att tänka på "Här kommer natten" som hon tolkade i "Så mycket bättre". Enligt min ringa mening blev det en av de bästa tolkningarna som har gjorts. Bedöm själva här. 

Låt dom bara gå på...

Jag har rensat på mitt "skrivbord". Det var flera genvägar som var helt ointressanta nu. De var viktiga en gång för ett tag sedan - men inte nu. 

Och så kom jag att tänka på vissa "vänner" jag har haft. De bryr sig inte ett förbannat dugg om mig numera. Jag kan tänka på dem ibland. Jag kan önska, att de tar kontakt med mig. Men det kommer nog inte att hända. För några av dem är jag nästan "persona non grata". 

Falska toner

 

Han blev chockad. Det hade han rätt i. Vad är det med folk? Kolla här. 

Hur står det till?

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Vilka är ni? Vad är ni för figurer? Ni som prenumererar på denna blogg - är ni också några av dem som prenumererar på mina YouTube-klipp? Varför kommenterar ni aldrig någonting? Varför mailar ni aldrig mig?

Är ni blyga? Är ni fega? Hur står det till?

Jag kommer att tänka på en gammal historia. Det var när jag gick i det som då kallades "realskolan". En lärare med stor auktoritet och karisma hade berättat något för klassen. Han ställde en fråga till en särskild elev. Eleven hade inte den ringaste aning om vad svaret kunde vara.
Då frågade läraren:
"Hur känns det att leva i ett sådant andligt mörker?"
Eleven svarade:
"Ah jo, det känns rätt så bra."

Jaha... Tack?

Inte för att vara otacksam, men jag hade väntat mig lite mera. Jag avslutade ett förtroendeuppdrag i dag. Jag har haft uppdraget i två år. Inte var jag särskilt aktiv i två år. Det blev två korta men intensiva perioder. Men utan mina insatser hade föreningen inte klarat sig lika bra. De hade fått problem. Jag gjorde skillnad.

Hur blev jag avtackad? Med ett presentkort gällande blommor och växter och liknande. Jag tycker, att det är slött och oengagerat att ge bort presentkort. "Var så god! Nu kan du välja själv! Det är väl bra?" - typ.

Och varför tar alla bara för givet, att alla blir glada för blommor och växter? Jag är ganska likgiltig. Jag hade mycket hellre tagit emot ett presentkort som gäller i flera olika butiker. Blommor ligger inte högt upp på min önskelista. 

Slut på gnäll - för i dag. 

En märklig kurva

 

Men alltså... 159 visningar igår? Vilka är ni? Vad vill ni mig? Ge er till känna! 

Resor med gamla vänner

Boende bokat. I sommar skall vi resa utomlands igen. Vi reser tillsammans med två vänner. Vi har varit vänner alla fyra sedan 1975. 

Jag vill påstå, att de bästa resor som jag har varit med om var resor som vi fyra gjorde tillsammans. Det blev tre olika resor till Skottland, Irland och Wales - med några år emellan. Vi bokade allting själva. Med datorer kollade vi hemsidor och läste recensioner. Vi gjorde våra val, sedan flög vi för att därefter hyra bil. Vi var våra egna guider. Vi kom överens och blev aldrig ovänner över någonting. Jag hade inte velat göra de resorna med några andra. Allt blev mycket lyckat!

Pinsamt

Tja, vad kan jag säga om detta? Här går hissen inte ända upp? Hjärnkontoret är stängt? 

Man blir rädd.
 

Födelsedag

I dag firar jag Rigmor Gustafsson. Jag gillar hennes röst. Och här sjöng hon en av mina favoritlåtar. 

Jag väntar på dig - vem du än är - som vill bli min vän igen. Vi var vänner en gång, men så gick vi skilda vägar. Jag välkomnar dig tillbaka - om du vill bli min vän igen. Allt gammalt groll är borta. 

Så omoget...

I dag mötte jag en av stadens höjdare. Han låtsades inte om att jag fanns. Han vägrade möta min blick. Han har så att säga ett horn i sidan mot mig sedan år 2015. Detta på grund av något som egentligen inte angår honom ett enda dugg. Han är bara solidariskt avig emot mig. 

Ett sådant beteende kallar jag omoget. Han är en pellejöns, en töffe, en fubbick, en mental dvärg, en andefattig figur, en själslig krympling. Att vara så långsint om något som inte angår honom - suck. Och han är en av stadens bestämmare...

Anställda slår larm

Blir jag förvånad när jag läser detta? Nej. Det finns alldeles för många chefer som inte borde vara chefer. Jag undrar: hur går det till när man rekryterar chefer? Lämnar man gott omdöme utanför rummet? Finns det ingen som "läser av" den arbetssökande? Vad gör HR? 

Jag har själv erfarenhet av att ha jobbat under dåliga chefer. Det skall mycket till för att de skall få sparken. Om en dålig chef visar sig helt olämplig som chef, så kan han/hon hamna på en hitte-på-tjänst där han/hon går och flyttar papper från ett ställe till ett annat - och känner sig viktig.

Beatles igen

Nä, nu får det vara dags för bra gitarrspel igen. Här spelar Göran Söllscher en go´ gammal Beatles-låt.

Utan personligt ansvar

Ibland får jag frågor som har med mina båda gamla yrken att göra. Men jag har varit pensionär nu i några år. Jag är inte yrkesverksam längre. Jag håller mig inte särskilt uppdaterad i mina båda yrken numera.

När jag får någon sådan yrkesrelaterad fråga nu, så har jag god lust att säga:
- Lägg inte det på mej! Jag tar inget som helst ansvar för mina svar!

Jag har absolut ingen skyldighet att svara på sådana frågor.

Nummer 1

Nu har jag en ny mobiltelefon. Här syns den första bilden tagen med kameran. 

Stolt och nöjd

I dag sjöng jag i kör. Några fick göra soloinsatser. Alla herrar fick var sin mikrofon när det var dags för basar och tenorer att sjunga särskilda stycken. Det är förstås ganska nervöst att sjunga med mikrofon. Det blir lätt pinsamt om man sjunger fel. 

Nu lyckades vi herrar sjunga felfritt, om jag har hört rätt. Kören sjöng en mässa som kräver sin kör. När vi övade mässan första gången för drygt en månad sedan var jag inte ensam om att tänka: "Det här klarar vi aldrig av. Det är alldeles för svårt."

Men efter envist tragglande och övande blev det till slut bra denna dag. Körsång är bra på många sätt. Man hjälper varandra till storverk. I "min" kör berömmer man varandra ifall någon sjunger extra bra. Ifall någon skulle sjunga fel, så påpekar körledaren det - utan att någon pinsam känsla uppstår. 

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sjunga så bra som jag sjöng i dag. Det känns gott. Jag är stolt och nöjd. 

Några gåtor

 

I mitt tycke är gåtorna i "Fångarna på fortet" ofta ganska dåliga. Ibland är de inte alls gåtor utan rena kunskapsfrågor. Men gåtor och kunskapsfrågor är inte samma sak. Här har vi exempel på ganska kluriga gåtor.

En mästare i farten

 

Detta är snooker på högsta nivå. Det ser enkelt ut, men det är oerhört skickligt. Fascinerande att skåda!

Födelsedag

 

I dag firar jag Gary Moores födelsedag. I klippet här spelade han en låt av Peter Green. Gary Moore såg upp till Peter Green som en väldigt bra bluesgitarrist. Det är bara att hålla med. 

En liten notis

Nu har jag lagt ut en ny liten video på YouTube. Den som är lite listig hittar den. Den är till alla som kan känna sig träffade. Om jag kunde vrida tiden tillbaka...

"Medkännande aktivister"...

 

Han har rätt igen - som många gånger förr. Se och hör här.

Födelsedag

I dag firar jag Totta Näslunds födelsedag. 

 

I min värld blev hans album "Duetterna" väldigt lyckat. Där finns inte ett enda svagt spår. Jag tycker väldigt mycket om detta album. Snygga melodier, bra texter, starka sånginsatser. Och så är det ju väldigt speciellt med duetter där den ena rösten är en väldigt manlig röst och den andra rösten är väldigt kvinnlig. Det blir sensuellt i mina öron. Om jag är särskilt svag för 1 kvinnlig röst här? Ja: Jenny Öhlund (Silver). 

Graven var tom

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Glad Påsk!

 

Ondskan är inte skriven på pannan

 

Mycket intressant samtal om ondska här. Med boktips!

Födelsedag

Idag tänkte jag gratulera en särskild person på hennes födelsedag. Men jag vågar inte. Hon skulle kanske polisanmäla mig för trakasserier ifall jag gratulerade henne. Bäst att låta bli, alltså.

Tom och Janis

 

Här svängde det ordentligt. En väl godkänd duett. 

Väx upp! får jag lust att skrika

Idag hörde jag talas om en kvinna som råkade få syn på en av sina döttrar. Mamman har vänt sin dotter ryggen - på grund av något som de borde ha kunnat reda ut som två vuxna människor för några år sedan. När mamman fick syn på dottern vände hon bort blicken och låtsades att inget hade hänt. 

Alltså... Ge mig styrka och tålamod. Denna långsinta intolerans! Hur kan man vara så ynklig? Hur kan man vara så korkat envis? Som en andefattig figur, en mental dvärg, en själslig krympling. 

Back to Bach

 

Hur är det möjligt? Så skickligt spelat! Se och lyssna här. 

Födelsedag

I dag firar jag Erich Fromm. Hans böcker har betytt mycket för mig. Fyra av dem ingår i mitt bibliotek:

Att ha eller att vara?

Flykten från friheten

Kärlekens konst

Är människan ond eller god?

Jag håller av dem alla. De är så kloka och inspirerande. Men jag äger tyvärr inte den av hans böcker som kanske är den bästa av dem alla:

Den destruktiva människan.

Det är deprimerande

Jag blir så trött på nyheter i TV. Det är nästan bara jämmer och elände. Det är krig, mord, ondska, jävligheter och dumheter. Jag orkar inte se på Aktuellt mer än i tio minuter. 

Inne i en bubbla

Nu korrekturläser jag ett manus. Det är en trevlig men krävande syssla. Jag vill inte missa ett enda fel. Jag skall dyka ner som en pilgrimsfalk på varje minsta lilla misstag. Mitt mål är att vara den bäste korrekturläsare som finns. Och faktum är att en författare som jag har korrekturläst åt ett antal gånger har kallat mig "falköga". Jag kan se fel som andra korrekturläsare missar. Det spinner jag for - nej, för. 

Inte en massa snack

 

Gary Oldman om ett exempel på minimalistisk regi - här. Det krävs en skicklig skådespelare för att fixa det, vill jag påstå. 

Plötsligt borta

Idag fick vi ta farväl av vår katt. Hon blödde kraftigt i morse. Vi iväg till djursjukhus. Veterinär gjorde bedömningen, att katten hade en tumör. Med tanke på att hon var 18 år gammal och skröplig, så fanns det inte mycket hopp om ett smärtfritt återstående liv. Vi gjorde slut på hennes plågor. Hon fick somna in lugnt och stilla. Hon var syster till den katt som syns på bilden ovan. 

Hon kommer att bli saknad. Hon var nästan motsatsen till sin bror. Vi skämtade ibland om deras olika kynnen. Han var som ett utropstecken medan hon var som ett frågetecken. Om det finns ADHD bland katter, så hade nog han det. Hon var snarare som en zenbuddhist - det gick aldrig fort. 

Ett diskutabelt begrepp

 

Helt klart intressant om IQ - detta. 

Inte ett bra exempel

 

Det här gillar jag inte. Varför musik? Onödigt! Och högläsningen? Lyssna här. Knappt godkänt. Jag skulle kunna läsa det bättre själv. 

En inkomstkälla

Hur känns det att vara Ricky Gervais? Han tjänar storkovan på att mobba och håna folk. Sover han gott om natten?

En talang

 

Bra jobbat - här. 

Ribban har höjts där

Ibland kan man - med fog - oja sig över dagens ungdom. Många grundskoleelever formulerar sig oerhört torftigt. Deras allmänbildning är ofta kass. Många gymnasister skall inte alls fundera på att läsa vidare. Man kan undra vad det skall bli av dem.

Men då glömmer man något viktigt. Många i dagens ungdom är mycket duktigare än min generation när vi var unga. Jag tänker nu särskilt på "Sveriges mästerkock".

Hur kan deltagarna där vara så duktiga som de verkar vara? Är det regisserat? Är det producerat och tillrättalagt på ett sådant sätt att deltagarna skall verka vara duktiga?

En av deltagarna är 19 år. Vad kunde vi i min generation när vi var 19 år? Jag minns stekt ägg på macka, stekt falukorv med pulvermos och ravioli i konservburk. Ungefär så. Det passar inte i "Sveriges mästerkock". 

Där har det onekligen skett en utveckling. 

Lite slarvigt?

Nu har jag sett fjärde och avslutande delen i TV-serien "Din personlighet". Visst har serien varit mycket sevärd, men jag störde mig i alla fall på tre saker. 

* Hur kan man prata om grupptryck utan att nämna Solomon Asch?

* Hur kan man prata om blind lydnad under auktoriteter utan att nämna Stanley Milgram?

* Varför prata så mycket om ADHD utan att en enda gång förklara vad förkortningen står för? 

Ett alternativ

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay. 

Jag förstår inte människor som aldrig kan förlåta. Jag kommer att tjata och älta tills jag dör, om inget klokt händer. Ett bättre alternativ till att aldrig förlåta är att verkligen förlåta och försonas.

Jag är just nu utfryst av ett antal personer - av olika anledningar. Några är anhöriga och en person var en kollega. Varför är ni så långsinta - om ni läser detta? Hur kan ni vara så envisa? Jag kan också vara envis. 

Dessa utfrysningar har pågått i åratal nu. Allt är ganska löjligt. Jag kommer att tänka på Adeles sång "Rolling in the deep" - "we could have had it all". Det hade kunnat bli så bra. Varför minnas bara det som orsakade "skilsmässan"? Varför inte minnas alla goda stunder vi hade tillsammans? Varför inte avsluta denna långa "time out" och bli vänner igen? 

En nål i en höstack?

Jag var nyss ute bland sociala medier och letade efter något genialt att citera. Jag gav upp. Det är banne mig inte lätt att hitta geniala saker i allt brus. 

Ett par associationer

När jag hörde inledningen här, så tänkte jag: "Vänta lite nu - påminner inte det om något?".

Någon minut senare kom jag på det. Lite grann påminner det om detta. 

Med detta sagt vill jag inte påstå, att The Mo har knyckt någonting. Det är kanske snarare så, att helt olika kompositörer kan tänka ut slingor som påminner lite om varandra. De tänker i ungefär samma banor. Inget konstigt med det. 

Avbruten läsning

 

Jag lånade den här boken från biblioteket. Jag började läsa och undrade varför jag hade lånat boken. Så himla intresserad av Zorn är jag ju inte. Det räcker att läsa i Wikipedia om honom. 

När jag kom till sidan 21 gav jag upp. Citat:
(...) han var en uppgraderad pornograf med guldkantad prislista.
   Det är en vrångbild. (...) I pornografin är kvinnor aldrig nakna. De bär alltid en sexuell maskeradkostym. I bokstavlig mening. Det kan handla om högklackade skor, korsetter, pärlhalsband. Men också i mer bildlig mening: Pornografins kvinnor är alltid höljda i burkor av fetischistiska schabloner; prefabricerade poser, ställningar och blickar. De pornografiska bilderna gör aldrig anspråk på att återge något autentiskt eller naturligt. De är tvärtom övertydligt artificiella."

Ursäkta mig, men det är ju svammel. Många fina ord men bara hittepå. Det krävs inte mycket detektivarbete för att upptäcka, att det finns många många många helnakna kvinnor i porren. Kolla exempelvis Pornhub eller RedTube. Där finns hur mycket som helst med kvinnor som utan en tråd på kroppen ger sig hän och får orgasmer. Det känns ofta både autentiskt och naturligt. "I pornografin är kvinnor aldrig nakna" - trams!

När jag insåg, att Per Svensson svamlade och inte visste vad han skrev om, så slutade jag läsa. Det går ju inte att lita på hans skriverier. 

En förbannad konflikt

 

Tänkvärt - detta. 

En film bättre osedd

Nu har jag sett den här filmen. Det blev snabbspolning. Stundtals påminde den om Keve Hjelms TV-serie "Godnatt, jord". Vissa scener är olidligt händelselösa. Hur filmen kan ha så högt betyg i IMDb är svårbegripligt. Vissa recensenter har gett den betyget 10 på en tiogradig skala. Ge mig styrka och tålamod. 10? Hur är man funtad om man ger den 10? I min värld känns den mera som en parodi. Den är lätt att göra parodi på, annars. Den är snudd på pekoral med sin fåniga machostil. Karaktärerna är så tillyxade att jag hånskrattar. 

 

Tre tips

 

Det hade ju varit bra om man hade känt till detta när man pluggade i sin ungdom. 

Dålig tyska

När man var tonåring och hade läst lite tyska, så kunde man en dag som denna skoja till det och säga:

"Es ist unser in dem Luft".

En töntig gåta

Jag föraktar gåtor som denna. Det låtsassmarta svaret är "sex ben". Man förutsätter, att sängen har fyra ben och du har två ben. Fel! Sängen kanske inte har några ben alls. Du kanske har bara 1 ben. 

Och det är så typiskt. Personer som tror, att de är så himla smarta ser ofta bara 1 enda möjlig lösning på sådana här problem. Men verkligt smarta personer kan se andra möjliga och fullt rimliga lösningar.

Konstigt resonemang

X var min vän. Efter en tid bar jag mig dumt åt mot X. Då ville X inte längre ha någon kontakt med mig. 

En tid senare påstod X, att X hade "kommit över det" och "lämnat det bakom sig" och "gått vidare". 

Trots det vill X inte ha någon kontakt med mig. 

Det är ett resonemang som inte håller ihop logiskt - som jag ser det. Om X har "lämnat det bakom sig", så kan väl X ta kontakt med mig?

Vi skulle kunna bli vänner igen.

Födelsedag

 

I dag firar jag Tex Avery. I mina ögon var han ett geni. Se här ett exempel på hans originella humor. 

Det borde inte hänt

Ur Wikipedia om dagens datum. Han borde inte ha fått tyskt medborgarskap. Tyska folket: "Vi såg inte det komma".

Jaha...

Ni blev utsatta för ett test. Ni klarade inte det. 

Ni har inte kontaktat mig - trots att ni har haft chansen. Man behöver inte vara ett geni för att lista ut vilken e-post-adress jag har. 

Alltså: tack så jävla mycket för er förbannade likgiltighet.

Men jag fortsätter med den här bloggen. Även om det bara blir för min egen skull. Ni skall inte tro, att jag låter mig tystas. 

Äsch

Nu är jag less på er - mina besökare. Jag är trött på att aldrig få några reaktioner. Ni kan mycket väl skriva mail till mig, men det gör ni inte. Det duger inte. Jag kan lika gärna sluta skriva här. Jag kan i stället skriva bara för min byrålåda. 

Nu igen

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Ännu ett stort bokförlag har vägrat att ge ut mina haikuer. Jag börjar misströsta. Enligt min personliga uppfattning är vissa av mina haikuer lika bra som Tomas Tranströmers. Och jag tänker, att det är en väldig massa strunt som ges ut. Varför kan då ingen ge ut det som jag skriver?

Jag ser på besöksstatistiken här att det är många visningar - men jag har ingen aning om vilka ni besökare är. 

Jag har inbillat mig att det jag skriver är läsvärt. Jag har kanske fel. Jag har kanske haft fel i åratal. Det här är inte muntert.

De bara luras

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay. 

De tror, att de kan lura i oss vad som helst. Dessa sne´a figurer. Girigheten är starkare än andra drifter hos dem. Läs detta.

En underskattad poet

 

Bilden är hämtad härifrån. 

Jag kände på mig, att Emily Dickinson är underskattad. Den engelskspråkiga Wikipedia ger mig rätt. Här i Sverige är hon inte "jättekänd".

När man kollar vad "Lyrik ur världslitteraturen 2 : dikter på originalspråken" (CWK Gleerup Bokförlag, 1966) har av Dickinson, så rör det sig om en (1) sida med tre korta dikter. Så (o)viktig tyckte redaktören Harald Elovson att hennes poesi var. 

En "feel good"-film

Jag tycker, att betyget här är för lågt. I min bok är filmen värd en 4:a på en femgradig skala - och det motiverar jag med bra klippning och kvick dialog. Jag instämmer med den här recensionen. 

Jag har ett förslag till TV: sluta visa den löjligt överskattade "Tomten är far till alla barnen" - visa den här i stället. 
 

Vänner ändå

Bilden är hämtad härifrån. 

I kväll såg jag "Stjärnorna på slottet". Mark Levengood ansvarade för upplägget och val av mat. Han berättade väldigt öppet om sin uppväxt med mera. Mot slutet av programmet nämnde han separationen från Jonas Gardell. 

Jag fäste mig särskilt vid att de tydligen fortfarande är vänner. Sådant gillar jag. Jag önskar, att det alltid kunde vara så - att vänner fortsätter att vara vänner även om man har gått skilda vägar. I min värld är det ett vuxet och moget beteende. 

Att förbereda sig

 

Det känns som att den här broschyren är bra att ha nu. Vi har haft den sedan den kom ut. Man kan ju också gå in på hemsidan.

Hur som helst: vi har förberett oss delvis och tänker förbereda oss ännu mera. Vi har vevradio, stormkök, T-röd, tändstickor, stearinljus, batterier, konservburkar med mat och lite till. Vi har även ett par dunkar och flera PET-flaskor med vatten. Filtar har vi också gott om - ifall det skulle bli kallt inomhus.

Vi skall skaffa flera batterier och mera torrmat. Dessutom kan det vara bra att skaffa en massa papperstallrikar, pappersmuggar och plastbestick. Man vill ju inte slösa vatten på disk (om det blir vattenbrist). 

Födelsedag

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay. 

I dag tänker jag särskilt på min far. Om han hade fortsatt leva in i våra dagar, så skulle han nu ha fyllt 110 år. När jag växte upp begrep jag ingenting om faderskap. När jag var tonåring tyckte jag, att far var en tråkig diktatortyp. 

Det var långt senare, i vuxen och mogen ålder, som jag begrep. Far gjorde så gott han kunde. När arbetsdagen var slut var han trött. På den tiden var inte män pappalediga. Det var min mor - då "hemmafru" - som "styrde upp det hela" vad gäller matlagning, städning, inköp, tvätt med mera.

Men far ville väl. Han kämpade på för att ge oss barn en bättre uppväxt och en starkare grund att stå på än vad han själv hade fått. Han gjorde en så kallad klassresa. 

Jag kan känna tacksamhet för det.

God mat blir det

 

Nu tycker jag, att det är alldeles för mycket krig och elände. Överallt och hela tiden blir man påmind om allt djävulskap. Då tröstar jag mig exempelvis med "Sveriges mästerkock" - som nu har börjat med en ny säsong.

Jag blir imponerad av vissa deltagare. Det gömmer sig många duktiga matlagare i vårt land. Dessutom verkar några av dem i TV vara väldigt trevliga personer. Det skall bli intressant att se vad som händer i kommande program. Jag gillar upplägget. Det skulle kunna ha blivit förnedrings-TV, men det blir det inte. 

Ärr finns kvar

 

Nu tänker jag följa "Lerin på Lofoten". Det kan bli mycket intressant. Men jag är lite skeptisk till själva upplägget. Jag ser en risk med att sammanföra en grupp med sådana bakgrunder. Tänk om någon "flippar ut" och får ett återfall? Finns psykiatrisk hjälp på plats? Finns psykoterapeuter att prata med?

Jag tycker bra om Lars Lerin och anser att hans målningar är fantastiska. Men utbildad psykoterapeut är han väl inte? 

Och första programmet väckte vissa minnen till liv. Lerin undrade vad som skulle hända ifall han träffade sin första stora kärlek igen där? Lerin erkände, att han hade betett sig som en djävul mot honom. 

Då kom jag att tänka på hur illa jag hade betett mig mot X för snart nio år sedan. X ville att jag aldrig mera skulle kontakta X. Jag har försökt att komma över det där, men det går inte. Jag har gått i (misslyckad) samtalsterapi en kort period och biktat mig inför en präst. Men det svider fortfarande i mitt inre. Jag fattar inte hur jag kunde bete mig så illa mot X. 

Det finns nästan inget jag hellre vill än att X skall förlåta mig efter dessa år och att vår speciella vänskap kan få nytt liv. Om X läser detta, så vet X...

Två engelskspråkiga TV-serier (+1)

I kväll blev det två avsnitt ur två olika TV-serier. Vi såg ett avsnitt ur "I vår herres hage" och ett avsnitt ur "Doktorn kan komma". 

 

Att engelska TV-serier kan hålla hög klass vet vi sedan länge. Att australiensiska dito också kan vara väldigt bra har vi fått lära oss. Tag som exempel "Hemma igen". Enligt min ringa mening är den en av de bästa TV-serier som någonsin har visats - alla kategorier.

Men för att återgå till kvällens två avsnitt: i det första fallet handlar det om veterinärer som hjälper djur, i det andra fallet gäller det sjukvårdspersonal som hjälper människor. Två yrken som handlar om att göra gott och minska lidande. Jag är inte kompetent att bedöma ifall veterinärerna och vårdpersonalen ställer korrekta diagnoser och ger bästa möjliga behandlingar. Men det hela känns trovärdigt för mig och jag gillar båda serierna. Okay, det kan bli lite väl många närbilder på sår och blod i "Doktorn kan komma" - och då tänker jag att jag aldrig i livet skulle kunna bli en bra sjukvårdare. 

Den där "barden"...

 

Han har nog rätt - David Lagercrantz - här. 

En med Sting i

 

Jag är ju svag för duetter med en kvinna och en man. Alltså: var så goda! Här har vi en. 

Inget flyg

 

Nu har jag sett TV-serien "Julstormen". Bilden är hämtad härifrån. Recensionen är rimlig. Men läs gärna även denna recension. Även den är rimlig. 

Jag var beredd att ge den här serien en 5:a på en femgradig skala när jag hade sett hälften. Men i fjärde avsnittet började jag tvivla om det. Jag tycker, att det blev lite för mycket "feel good" av det hela. Allting blev liksom "too much" - lite gulligullankokosomengök. Det blev övertydligt men osannolikt. Kunde verkligen den överlägsna och snuskigt rika bitch som Alexandra Rapaport spelade så snabbt bli förvandlad till en trevlig figur som serverar gröt på ett härbärge? Ett exempel på något icke trovärdigt. Det finns flera exempel.

Min favorit bland skådespelarna? Det får bli Hanna Ardéhn. 

Ute på en ny väg

 

Jag lämnade Twitter/X. Jag gillade inte utvecklingen där under Elon Musks ledning. Men jag har saknat den där konstiga kontakten med kända och okända från alla världens hörn. Därför är jag nu med i Threads - som man väl kan säga är Metas svar på Twitter/X.

Av någon konstig anledning är mitt alias i Threads det samma som jag hade i mitt gamla (inte mitt nu aktuella) Instagram-konto. Jag finner mig i detta öde och undrar hur många följare jag kan få. 

Det finns "spanare" som tror, att X går i konkurs inom en ganska snar framtid - och att Threads växer. Den som lever får se.

Olika relevanta träffar

Jag roade mig med att med mobiltelefonen jämföra några resultat i olika sökmotorer. Så här blev det:

 

I min bok gav DuckDuckGo bäst träff. Sämst var Ask. Bing var lite bättre än Google.

Det lönar sig att jämföra. Tips: man skall själv vara säker på att veta det mest relevanta och korrekta svaret. Sedan kan man se om sökmotorn har "gjort läxan".