Liten tjuvstart

 Gott Nytt År!

önskar jag alla som läser detta.

Jag hoppas att år 2024 blir ett år av fred och frid, förlåtelse och försoning. 

Tomt prat

Jag gillar inte "small talk". Att tvingas prata med en främmande människa bara för att inte verka oartig? Nej, det är inget för mig. Tag som exempel detta att gå en runda med hunden och träffa en annan person som är ute och går med sin hund. Då tycker kanske den andra hussen/matten att man måste utbyta några fraser. Det tycker inte jag. Jag orkar inte med "dösnack". Då är jag hellre asocial.

Jag är introvert och HSP. Vi som är det står inte ut med utfyllnadsprat. Läs gärna detta - det stämmer bra.

Banalt? Effektivt.

 

Jag känner minst en musiker som tycker, att detta är banalt. Man menar, att det är alltför enkelt och inställsamt. Då är jag av en annan åsikt. Jag tycker, att det är mycket suggestivt och skapar en stämning av höga förväntningar. 

Du sköna nya värld...

 

Läs detta. Nog finns det anledning att fundera kring möjligheter och risker. Det kan pendla mellan himmel och helvete. 

Dagens dikt

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

"Be a lamp, or a lifeboat, or a ladder. Help someone´s soul heal.
Walk out of your house like a shepherd." / Rumi

Det är snyggt formulerat. Jag kanske läser det högt någon dag. 

Dagens citat

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

"Trauma isn´t just the bad stuff that happened.
It´s also the good stuff that never happened."
/ Dr. Heidi Green

Låg nivå

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay - sökord "omogen".

I dag fyller min fru jämnt. Hon "nollade". 

Men en nära släkting X (Jag blir inte mera precis än så, ty då skulle väl denna släkting anmäla mig för ärekränkning) har inte gratulerat min fru - trots att X mycket väl vet att min fru fyller år i dag.

Och vad beror det på? Jo: en bagatell som hände för ett par år sedan. En tradition bröts och någon uppmärksamhet hamnade inte längre hos X under den viktiga helgen som vi normalt sett firade tillsammans. Då blev X väldigt kränkt, gick fullständigt "i taket" och sade upp bekantskapen. "Drama queen" - fenomenet.

Sådant beteende tycker jag bara är oerhört omoget och fånigt. "Väx upp!" får jag lust att skrika. Men det skulle väl inte ha avsedd effekt. 

Jaha?

 

 

Va? Vad var det som hände? Jag misstänker någon robot. Och frågan uppstår: vad väckte nyfikenheten? 

Nykter i flera år nu

 

En god utveckling skildras här. Jag gillar Robbie Williams. Han har en väldigt bra sångröst och han verkar vara trevlig. 

En hälsning

 

God Jul!

önskar jag alla - vänner nu och vänner förr, nära och fjärran...

(Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.)

Sveriges bästa frågesport

 

Det är lika bra att erkänna med en gång: jag gillar "Alla mot alla" väldigt mycket. Det är en fantastisk programidé. Ingen kunskap är värdelös. Det kan dyka upp frågor om precis vad som helst. Fantasin har inga gränser. 

Ibland blir jag chockad över vilka kunskapsluckor det kan finnas. Jag kan också bli väldigt imponerad över vilka kunskaper en del har. 

Men titeln är inte korrekt. Det är inte så att alla möter alla. Det skulle kanske bli alltför tungrott ifall så skulle vara fallet.

Intressant är också, att se hur man kan ändra uppfattning om de tävlande. Förr kunde jag ha tävlingsparet Olof Lundh och Ebba Kleberg von Sydow som favoriter. Det har jag inte nu - eftersom Olof Lundh har "tappat det". Han kan vara direkt otrevlig i programmet och "spåra ur" fullständigt när han misslyckas.

Förr hade jag svårt för tävlingsparen Erik Haag och Lotta Lundgren, Josefin Johansson och Jesper Rönndahl samt Annika Lantz och Johar Bendjelloul. Så är det inte nu. Jag hade gärna sett en final mellan å ena sidan Haag och Lundgren och å andra sidan Johansson och Rönndahl. I så fall hade jag hejat på Haag och Lundgren. Det var otänkbart för något år sedan. Då stod jag knappt ut med dem.

Man kan ändra sig - och bra är det.

Lisa, Lisa...

 

Hur kan man inte gilla Lisa Kudrow? Hon är ju oemotståndlig i scener som dessa. 

Ordning underlättar

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Jag gillar ordning och reda. Böcker, filmer, vinylplattor, CD-album med mera har jag i bokstavsordning om det går. Pappersfoton har jag sparat i kronologisk ordning med kommentarer. Och så vidare. Jag föraktar kaos - det bara strular till saker och ting.

Jag lagar frukost varje morgon. Då vill jag absolut inte jobba i ett stökigt kök. Innan jag går och lägger mig på kvällen ser jag till att köket är i ordning inför nästa morgon. Jag skall inte behöva plocka undan saker och ting eller diska innan jag börjar laga frukost. 

Sådan är jag. Det fungerar för mig. 

Putin är putt

 

Bra skrivet av Wolfgang Hansson - här. Man undrar ju hur Putins hjärna fungerar. "Då tar jag offerkoftan på, då tar jag offerkoftan på..."?

"Time out"

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay (och sedan beskuren av mig).

Jag tycker, att julen borde vara en tid av förlåtelse och försoning. Det finns så många relationer som har "gått sönder" men borde kunna "återuppstå". Man borde kunna ta en "time out" i ett förhållande som har spårat ur. Efter pausen borde man kunna bli vänner igen. Jag gillar inte långsinthet. Jag gillar, att "gräva ner stridsyxan" och "röka fredspipa". Alla inblandade borde kunna tjäna på det.

Kanske är jag naiv, men låt mig då vara naiv. Det finns före detta vänner där ute som jag gärna skulle bli vän med igen. Om du läser detta och vet vem jag är, så förstår du nog vad jag menar. 

"What´s wrong with peace, love and understanding?" liksom. Det finns flera exempel på par som har separerat men fortfarande - eller åter igen - är vänner. Låt dem föregå med gott exempel. Att man har gått skilda vägar måste inte betyda, att man aldrig mera vill ha något med varandra att göra. Att försonas är bättre.

Återsedd

Jag är en sådan figur som gärna ser OM vissa filmer. "Fyra bröllop och en begravning" såg jag igen i kväll. I mitt tycke har den åldrats väl. Den håller än. 

Två av rollerna spelas av två skådespelerskor som jag gillar skarpt: Andie MacDowell och Kristin Scott Thomas. De är egentligen inte svindlande vackra, men de har stark utstrålning och stor charm. Jag vill se dem lyckas med allt de gör.

Det finns några scener i denna film som berör mig starkare än andra. En sådan scen är denna. Olycklig kärlek får mig alltid att reagera. Jag blir blödig. 

Om någon tycker, att manuset till denna film påminner lite grann om manus till vissa andra filmer - "Notting Hill", "Bridget Jones dagbok" och "Love actually" som exempel - så har någon helt rätt. Richard Curtis var mannen bakom de manusen.  

 

Fascinerande om terapi

 

Nu ser jag första säsongen av "In treatment" för n:te gången. Jag kan se den en gång per år utan att tröttna på den. Den är magisk. Egentligen skall det inte vara möjligt att göra något så bra - med de förutsättningarna. Nästan allting är filmat inomhus och oftast är det bara två personer som pratar med varandra. Hur kan det bli spännande? Det kan man fråga sig, men spännande blir det.

I min bok är den här TV-serien bättre än vilken långfilm som helst av Bergman. Den är också bättre än "Scener ur ett äktenskap" eller en pjäs av Lars Norén. 

Dialogerna är makalöst bra. Skådespelarna är kolossalt skickliga. Fotot och klippningen är felfria. Jag sitter som klistrad för att inte missa någonting. Här är det aldrig frågan om att snabbspola. Snarare kan det bli aktuellt att backa för att se en briljant scen en gång till. 
 
Jag äger de tre första säsongerna - och det är jag mycket glad för.

En hypotes

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från  Pixabay.

Jag har en hypotes. Personer som kommer med obefogad negativ kritik (gnällspikar) är kanske dummare än vi andra.

Exempel? Tag en hemsida där de allra flesta relativt lätt hittar det de söker. Så kommer det fram en gnällig figur och påstår, att det är svårt att hitta i hemsidan. Då kan man undra: "Vad är problemet? Vad är det du inte hittar?". Egentligen är det löjligt enkelt att hitta. Men klagaren klarar det ändå inte.

Det finns a) befogad negativ kritik och det finns b) obefogad negativ kritik. De som kommer med b är kanske lite dumma. Det kan vara så, att de inbillar sig vara smartare än vi andra - eftersom de har upptäckt "fel" som vi andra inte har upptäckt. Det är bara det, att "felen" de har upptäckt inte alls är några fel. Det är snarare så, att de har tänkt fel. 

Sådan är min hypotes. Bevisa gärna att jag är helt snett ute.
 

10 album

Ännu en lista - här... Jag håller inte med. Jo - om nr 1. Den är nr 1. Men hur kan man utelämna  "Old ideas", "Popular problems", "Songs of Leonard Cohen" och "Ten new songs"? Och "Thanks for the dance" som nr 10? Nä, nä, den har jag som nr 2. Tag bara som exempel den magiska låten "Happens to the heart". Den är i en egen division. 

EC om SRV och några till

Jag gillar när kända musiker berömmer andra musiker. Här var det Eric Clapton om några andra musiker.

Den tål att analyseras

 

En kompositör reagerar på en mycket berömd julsång. En magisk låt! Se och hör hans kommentarer här. 

Vofför?

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Ibland undrar jag varför vissa frågor ställs. Vad vill den som frågar en konstig fråga? Gäller det bara en skräck för tystnad? Vill man bara få tiden att gå? Vad tänker man använda svaret till? Ibland ställs det så konstiga och irrelevanta frågor. 

Må så ske

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Jag tror ju inte på horoskop - eftersom horoskop för samma stjärntecken och samma vecka kan se väldigt olika ut i olika källor. Det är knappast en exakt vetenskap.

Men jag hoppas, att vissa saker slår in enligt detta horoskop. Jag gillar särskilt det där om att ge ut en bok (Jag väntar på besked...) och "(...) återföra vänner, tidigare kärlekspartner och sociala cirklar till ditt liv på ett underbart sätt". 

Några rader om en väldigt överskattad film

Vi försökte att se "Fanny och Alexander". Vi hade hoppats få se ett mästerverk. Vi tänkte dela upp det hela på två kvällar - första halvan i kväll och andra halvan i morgon kväll. Det känns som "Ve den som tycker illa om den filmen!". Att kritisera en film av Bergman - en film som dessutom räknas som hans "magnum opus" - är som att  svära i kyrkan. Man slaktar inte en helig ko, så att säga.

Nå, jag vill påstå, att vi här troligen har att göra med Bergmans mest överskattade film. Den är för det första överlastad. Det är som om Bergman hade gjort en lista på allt som måste vara med i filmen. Sedan: "check, check, check!". Bergman påminde här om en talare vars tal är alldeles för utdraget och omständligt - därför att talaren älskar att höra sin egen röst. Vi hamnar väldigt långt bort från principen "less is more" eller "kill your darlings". Här känns det mera som "more is more". 

Det är så övertydligt och överdramatiserat. Jag kommer att tänka på en kortfilm med Galenskaparna och After Shave - "När helvetet kom till byn" - som var en parodi på en del gamla svartvita svenska filmer. Dessutom finns det ingen svensk text till den DVD vi såg. Här har vi några av Sveriges bästa skådespelare och så går det ofta inte att höra vad de säger! Artikulationen är stundtals helt bedrövlig. Det blev mycket snabbspolning denna kväll.

Kort sagt: i mina ögon är "Fanny och Alexander" ett pekoral. 

Oduglig ledning

 

Läs här. Det borde aldrig ha hänt. Arbetsmiljön får aldrig vara så dålig, att en anställd tar livet av sig. Jag har själv upplevt en arbetsmiljö där jag undrade vad man egentligen hade för nytta av så kallad HR. Ledningen borde ha "stämt i bäcken". Det borde aldrig kunna gå så snett. 

Smart och charmig

 

Av någon anledning har det dykt upp en massa korta klipp ur "Friends" när jag håller mig uppdaterad på  Instagram. Och när jag ser dem blir jag extra intresserad av Lisa Kudrow. Hon verkar vara väldigt trevlig och sympatisk. Jag tror, att hon är snäll och helt saknar divalater. Hon har blivit min favorit av alla i "Friends". Jag gillar henne mycket. Och det faktum att hon har en skyhög IQ gör henne bara ännu mera attraktiv i mina ögon. Här ovan blev hon intervjuad av Jimmy Kimmel. 

En ny lag

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Jag har upptäckt en lag som kanske inte alla känner till. Jag kallar den LOSS - och det är en förkortning av Lagen om Otroligt Störande Samtidighet. 

Så här: på bilden ovan sker en omkörning. Lagen säger, att här blir det sannolikt ett möte. En otroligt störande samtidighet. Ett annat exempel är när man går en promenad och det är helt folktomt. När man skall runda ett hushörn, så dyker det upp en annan person såsom från ingenstans just i samma sekund. Man riskerar att krocka med varandra.

Så där håller det på. Det finns massor med exempel.

Respekt för tiden

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Även om jag är pensionär, så vill jag inte slösa tid. Även min tid är dyrbar. Jag har inte hela dagen på mig för att sitta på ett möte. Min tid här på Jorden sjunger på slutverserna. Jag vill använda den tid som är kvar på ett vettigt sätt.

Man kanske skulle kunna kalla mig tidsfascist. Jag menar, att om ett möte är utlyst till att äga rum från klockan 10:00 till klockan 11:00, så är det det som gäller. Om mötet skulle dra ut på tiden, så lämnar jag helt sonika mötet. Här kan jag vara lika principfast som Percy Barnevik var enligt hans bok "Ledarskap - 200 råd". Om ett möte skall börja klockan 10:00, så kan man låsa dörren in till mötet klockan 10:00. Folk måste lära sig att hålla tider. Att inte hålla tider är dåligt omdöme och respektlöst.

Slut på en serie

Nu är det slut med "Kockarnas kamp" för den här säsongen. Enligt mig har det varit en mycket trevlig säsong. Det finns ingen tävlande som jag har ogillat. De två finalisterna var onekligen värdiga finalister. Det hade inte spelat mig någon roll vem av dem som vunnit. I mina ögon var de lika värda att vinna. 

Om att inte behöva vara perfekt

Fanny Widmans bok "Skitsammafilosofin" har en titel som kan leda vilse. Det är inte så, att ingenting spelar någon roll. Undertiteln "eller hur jag dödade min inre perfektionist" känns som ett nödvändigt tillägg. 

Genom åren har jag läst många "självhjälpsböcker". Den här boken tillför egentligen inget nytt, om någon frågar mig. Det betyder inte, att det är en dålig bok. Men den ger mig inte några nya insikter.

Jag snabbläste den. Att läsa vartenda ord kändes som slöseri med tid. Kapitel 4-10 sammanfattas vart och ett i var sin "Skitsammaruta". Vill man veta vad boken handlar om, så kan det räcka att läsa dem. 

Det är en sympatisk bok, men den välter så att säga inga kiosker.

Kanske en julklapp?

 

Bilden är hämtad härifrån.

Det är ett riktigt trevligt spel. Man lär sig alltid något nytt. Man kan bli chockerad över vissa svar. Ett exempel på fråga skulle kunna vara: "Hur många segrar tog Annika Sörenstam enligt Wikipedia?". Svaret är mycket imponerande. 

Mycket intressant är att man inte måste veta exakt rätt svar. Man kan vinna genom att komma med mycket bra gissningar.

Prova detta spel! 

Omoget

Tidigare idag var jag i kyrkan. Jag iakttog särskilt en person i församlingen. Han var där tillsammans med två andra personer. Han verkade inte alls vara bekväm i situationen. Han borde öva på sitt "pokerface". Det verkade vara helt uppenbart, att han undrade vad det var för dårskap han bevittnade. Hans kroppsspråk och minspel visade, att han fann hela "spektaklet" löjligt.

Han visade i hela sin gestalt att det man håller på med i kyrkan enligt honom är "vilse i pannkakan". Han trodde sig nog veta bättre än alla andra i lokalen att tro är fånigt. Han såg ner på alla troende.

Då undrar ju jag varför han över huvud taget var där. Han betedde sig omoget - närmast pubertalt. Så som han betedde sig kan man bete sig när man är i tonårig trotsålder. Man beter sig inte så när man är runt 40 år - som jag antog att han var. Då skall man vara mera mogen.

Fem villor i rad

Den här tankenöten hittade jag här. Frågan är: "Vem dricker vatten och vem äger zebran?". Den här typen av tankenötter gillar jag. De är mera intressanta än de progressiva matriserna i exempelvis ett Mensa-test. 

 

Just det här problemet är en gammal klassiker. Men svaret presenterar jag inte här. Den som söker skall finna...

Staffanstorp har moralpolis?

 

Det här är otroligt. Vet man inte vad man beställer? Orkade man inte gå in på den aktuella hemsidan för att kolla lite noggrannare? Varför bli upprörd över några nakna kroppar? Vad är "obehagligt"? Det hela är jönsigt, om ni frågar mig. Här blir man irriterad över nakenhet - samtidigt som man kanske är helt likgiltig inför bilder och filmer som visar våld, krig och mord. Logiken? 

En händelse

 

I kväll övade "min" kör denna sång. En mycket vacker melodi. Händel var ett geni. 

En ny pryl i min ägo

 

Nu äger jag en sådan här. En ny era börjar? Nej, så dramatiskt tror jag inte att det är. Men jag kommer nog att ha nytta av den. Jag kan spela in tal och annat ljud som jag vill spara. Troligen kommer jag att spela in mina sångövningar i den. Recensioner om den? Se här. 

En fördel är ju att ingen kan "hacka" sig in i denna lilla apparat. Vill man komma åt det som finns i den, så får man stjäla den. 

Mycket hög lägstanivå

Bilden är knyckt från Instagram. Kontot är Villfarelser. Mycket bra! Följ det! Då och då är det helt genialt. Det är aldrig värdelöst. 

Here I go again

 

Alltid lite roligt att kolla Zharoffs reaktioner. Se och hör här om David Coverdales sångkonst. 

Att ta farväl

 

Han har så rätt - Oisín Cantwell. Kolla detta. 

Som en rakkniv

Jag tycker, att flera borde känna till begreppet "Ockhams rakkniv" och använda sig av det. Att inte krångla till saker i onödan är bra. Bort med allt som inte har med saken att göra. Bort med allt irrelevant. Bort med redundant information. "Bort det", som Paulus skrev. 

Det finns så många människor som svamlar och pratar i nattmössan. De kan använda 500 ord för att förklara något som kan förklaras med 50 ord. Och många gör flera saker samtidigt i tron att de då verkar vara smarta. Men "multitasking" har visat sig vara ganska korkat att ägna sig åt. Bättre att göra en sak i taget. Fokusera! Var inte splittrad!

Jag är HSP och ljudkänslig. Jag hatar töntig TV-reklam och tar bort ljudet. Jag står inte ut med dumt prat och töntig musik. Jag hatar också ljudet av glas som skramlar mot varandra. Samtidigt har jag svårt för att uppfatta vad som sägs när människor slarvar med artikulationen. 

Bort det! Var tydlig! 

Födelsedag

 

Idag firar jag Amy Grant. Jag tycker bra om hennes röst - så klar och ren. Lyssna till exempel på detta. 

Han var brådmogen

 

Det här är ju lite märkligt. Låten "It ain´t me, babe" spelades första gången den 17 maj 1964 - enligt denna källa. Albumet "Another side of Bob Dylan" spelades in den 9 juni 1964 och släpptes den 8 augusti samma år - enligt denna källa. Med det albumet kunde man ana vad som komma skulle. Här mötte vi en ny Bob Dylan - med mera personliga (och några skulle väl kalla dem egocentriska) texter. 

Hur som helst: Bob Dylan var bara 23 år gammal när albumet var klart. Och texten till "It ain´t me, babe" har vi här. Jag har skrivit det förut och nu skriver jag det igen: Bob Dylan var brådmogen. Det är inte vilken 23-åring som helst som kan skriva en sådan text.

Bara en sådan sak som "to come each time you call" - det är mitt i prick. Vissa människor tycker ju, att man skall släppa allt så fort de kallar. Det kvittar om det du håller på med är mycket viktigt - det kan aldrig vara viktigare än att göra dem nöjda. 

En plats i studion?

 

Jag hade kunnat vara med i kvällens "Kulturfrågan Kontrapunkt" utan att skämmas. Jag visste nämligen, att Annie Leibovitz var fotografen bakom det kända kortet på den nakne John Lennon och den påklädda Yoko Ono. (Det gissade en av de tävlande, men laget lämnade sedan fel svar.) 

Jag visste också, att Rachmaninov gjorde originalet till en del takter som sedan "knycktes" av Eric Carmen för en av Eric Carmens mest kända låtar. 

Det är gott att ha rätt

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

I kvällens avsnitt av "Fråga Lund" ställdes en fråga om toalettstolar. Skall locket vara uppe eller nerfällt när man spolar? Det visades i ett vetenskapligt experiment med stor tydlighet, att locket skall vara nerfällt när man spolar.

Detta har jag hävdat många gånger i andra sammanhang. För mig har det varit alldeles självklart. Jag kan inte förstå varför inte alla begriper det. Det är varken raketforskning eller kvantfysik. Jag spinner alltid lite grann när jag får bevis på att jag har rätt. 

Bye, bye, mr american pie

Åt helvete med Twitter/X. Jag har lämnat möget. Den här artikeln förklarar varför man inte bör ha något med Twitter/X att göra. 

En otrolig långsinthet

Det är otroligt hur långsinta och oförsonliga en del människor kan vara. Jag känner till några exempel. I ett fall vill sonen inte längre ha någon kontakt med sin syster - och inte heller resten av familjen - på grund av någon bagatell. I ett annat fall har en kvinna sagt upp bekantskapen med sin syster och hennes familj - och med sin ena dotter - på grund av ett par bagateller. I ett tredje fall har en kvinna sagt upp bekantskapen med en före detta kollega - på grund av något som man borde kunna prata ut om och komma överens.

I samtliga fall borde man kunna "gräva ner stridsyxan".

Vad är det med sådana människor? Hur kan man vara så förbannat envis och dömande? Varför sluter man inte fred? Varför kan man inte komma överens som vuxna och förståndiga människor? 

Judehat

 

Bra och modigt skrivet - detta. Jag tror, att det stämmer med verkligheten. 

Ytliga och giriga egotrippare

 

Mycket bra skrivet av Johanna Frändén - detta. Och jag är väldigt trött på "influencers". De är kolossalt ytliga och giriga egotrippare. Jag orkar inte spilla mera krut på dem. Jag struntar blankt i dem. 

Skickligt skådespel

 

Bruno Ganz spelade makalöst bra här. Det är inte konstigt alls, att denna scen sedan användes i olika sammanhang. Filmen "Undergången - Hitler och Tredje rikets fall"  är nu ytterligare en film som jag tänker köpa. Mitt mål är att ha en bra långfilm per dygn på året. Jag är på god väg.

Haiku

Vi är människor
alla. Att skilja på vi
och de blir ondska.

Avslöjade

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

I kväll var det vinprovning i "Fråga Lund". En grupp "amatörer" ställdes mot en grupp "vinkännare". De skulle beskriva smakerna på rödvin och sätta betyg på dem. Men de som skulle provsmaka var utsatta för ett skämt. 

Vinerna serverades ur en pappersförpackning, en flaska med en blygsam etikett och en flaska med en lite elegantare etikett. Ju finare förpackningen såg ut, desto finare betyg fick vinet. Och alla verkade tycka ungefär likadant. Ingen misstänkte någon sorts "practical joke". Ingen sade: "Men vänta nu... Är det inte samma vin?".

Sanningen var att alla provsmakade exakt samma vin! Ändå fick "vinerna" (= vinet) så olika betyg.

Detta gav mig vatten på min kvarn. Jag har alltid misstänkt att snobbiga vinkännare många gånger bara hittar på. De vet egentligen inte vad de pratar om, men de vill framstå som väldigt professionella och med utsökta smaklökar. Och så använder de ett bildspråk som är rena rappakaljan. Vilken arom har exempelvis "våt sten och flinta"? 

Jag säger bara: kejsarens nya kläder och löjliga preciöser. 

Tänkvärt om ett krig

Tyvärr tror jag, att han har rätt - Wolfgang Hansson här. Jag ser - som sagt var - inget ljus i tunneln. Och det kommer inte att ta slut, om Israel lyckas "komma åt" varenda Hamas-krigare. Hamas´ själva "filosofi" tar man inte död på. Den kommer att jäsa.

Märkligt

Åter igen har jag sett toppar i besöksstatistiken. Jag har ingen aning om vem/vilka du/ni är. Det går bra att kommentera ifall man har ett Googlekonto. 

Det vore ju ödets ironi ifall en "stalker" här är samma person som en gång för flera år sedan nu kallade mig en "stalker". H*n är välkommen att träda fram. 

En tidsresa

Nu har jag sett två avsnitt av "Historien om Sverige". Den har redan fått negativ kritik för olika saker. En kritiker menade till exempel att den verkar rikta sig till mellanstadieelever. En dum kritik. 

Någon/några har retat sig på att TV-seriens guide (en skådespelare - varför?), som rör sig helt obehindrat mellan alla tider, ser ut att le hela tiden. Jag instämmer. Det är väldigt retfullt. Kunde man inte ha valt en annan person med ett allvarligare utseende? 

Ingen verkar störa sig på det som stör mig allra mest: musiken. Jag hatar sådan påklistrad och stämningsskapande musik. Den skriker: "Känn nu så här!" Denna skräck för tystnad! Förbannade John Williams och Hans Zimmer! De har fått så många efterapare att jag nästan spyr. Musiken i den här TV-serien får mig att tänka på så kallad hissmusik - och det är inget bra betyg.

En hemsk arbetsplats

Nu har jag sett fyra avsnitt av "Huset". Åter igen kan jag undra: Varför är danskarna så bra på sådant här? Betyget i IMDb känns rimligt - även om jag inte vet hur det hela slutar.

Men det är ruggigt obehagligt. Tyvärr tror jag inte, att det är långt från sanningen. Det hela är på gränsen för vad jag pallar. Och jag äter inte geléhallon till frukost. Jag har jobbat på ett fängelsebibliotek och jag är inte totalt obekant med miljön. 

Ur spår

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Jag såg kvällens avsnitt av "På spåret". Ibland kan jag bli imponerad, ibland kan jag bli smått chockad. Är det en generationsfråga? Kanske, kanske inte. 

Men hur kan man inte känna igen Neil Youngs låt "Heart of gold"? Det måste väl ingå i allmänbildningen? Och en annan sak: när den självgode pösmunken Fredrik Lindström tvärsäkert påstod, att det var Neil Youngs "magnum opus", så håller jag inte med. Låten är en av Youngs första och största hits - men "magnum opus"? Njae. 

"På spåret" är visserligen ett program som har hängt med länge nu, men det betyder inte - som herrar Luuk och Lindström tycks tro - att det är det bästa frågesportsprogrammet på TV nu. Om ni frågar mig, så är "Alla mot alla" på ohotad förstaplats i den genren. 

Jag slapp inte undan

 

Jaha. Jag har varit väldigt snuvig och haft kraftig torrhosta i några dagar nu. I morse tog jag ett test. Det är bevisat: jag har fått Covid-19. Det känns som en förkylning från helvetet. Men jag tror inte, att jag skall behöva hamna på någon intensivvård. 

Jag får "hanka mig fram". Jag har hostat så mycket, att ryggen verkar ha tagit stryk. Och så denna huvudvärk... Jag kan hålla mig för skratt.