När det inte hjälper att tänka

Dumhet är fascinerande. 

Dagens citat

Dagens citat kommer från ett kanske oväntat håll. Det citat som syns här fryst är hämtat ur en musikvideo. Beth Hart sjunger med så mycket känsla och engagemang, att jag måste tro på vartenda ord hon frambringar. Den här filmen är så snyggt gjord, att man skulle kunna tro Edward Hopper och Michelangelo Antonioni hade gjort den tillsammans. 

Dagens citat

"Han behövde ett sätt att tänka som hjälpte honom att komma över missmodet. 

  Detta tänkesätt hämtade han hos Emerson." (s. 37)

"Det är språket som gjort att människans förhållande till sin inre värld är förljuget. Endast musiken är ärlig. Endast musiken kan förmedla sann känsla." (s. 67)

"(...) flera verkliga kännare finner Zarathustra inte bara vara ointressant utan i det närmaste oläsbar. Stilen är alltför patetisk för att boken skall tas på allvar. Innehållet är i stor utsträckning - obrukbart." (s. 196)

"Der Wille zur Macht - Viljan till makt. (...) ett godtyckligt gjort hopkok på material i notisböckerna. Den ytterst ansvariga är Nietzsches egen syster Elisabeth. (...) Der Wille zur Macht ger en vrångbild av Nietzsches tänkesätt." (ss. 242f)

(Ur Carl-Göran Ekerwalds bok "Nietzsche - liv och tänkesätt", MånPocket 1995.) 

Inte vilken invandrare som helst

Ur Wikipedia, om händelser detta datum:

"1932 – Adolf Hitler, som under de senaste åren har gjort stark politisk karriär i Tyskland, blir beviljad tyskt medborgarskap (han är egentligen österrikare). Ett knappt år senare blir han Tysklands rikskansler."

Alltså: stoppa invandring...?

Also sprack Zarathustra

Det tillhör väl allmänbildningen, tänkte jag. Vadå? Jo, att ha läst Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra" (Forum, 1980). Alltså gav jag boken en chans (igen). Det tog inte lång stund innan jag undrade vad jag höll på med. Varför skall jag plåga mig själv på detta vis? tänkte jag. Vad i all sin da'r är det som gör att denna bok räknas som en omistlig klassiker? Vad är grejen? - för att använda modern svenska.

Jag kom till kapitlet "Om efterdettingarna" när jag tänkte, att det här är ju kvalificerad gallimatias. Det här är pretentiöst svammel. Exempel:

"Sannerligen, icke på efterdettavärldar och återlösande bloddroppar: utan på kroppen tro även de bäst och deras egen kropp är för dem deras ting i sig.

  Men ett sjukligt ting är den för dem: och gärna skulle de vilja krypa ur skinnet. Därför lyssnar de efter dödens predikare och predika själva efterdettavärldar.

  Hören hellre på mig, mina bröder, på den sunda kroppens röst: en redligare och renare stämma är detta.

  Redligare och renare talar den sunda kroppen, den fullkomliga och rätvinkliga: och han talar om jordens mening.

  Så talade Zarathustra." (ss. 33f)

Jaha? Och? Är det meningen att vi skall jubla och ropa "Hallelujah!" och "Amen!"? Det gör i alla fall inte jag. Det här är uppblåst strunt - dessutom med knaggliga och klumpiga meningsbyggnader. Zarathustra var sannolikt en allvarligt störd grandios narcissist. Här lyfts "random" saker fram och visas som om de vore fantastiskt djupsinniga och fulla av visdom. Snack. Detta är dynga utan näring. Det är blaha, blaha - lika intressant och lärorikt som en punkterad ballong. Här bjuds vi på falskt djupsinne av värsta sort.

Jag ägnar inte denna bok en enda minut mera. Tiden kan användas på så många andra och bättre sätt.

KASAM

Och så blev jag styrelseledamot i en förening. Det ger flera fasta rutiner att tydliggöra livet med. Det känns som att jag kommer att "göra skillnad". Jag tror, att jag kommer att "lämna avtryck". De skall känna, att jag behövs.

Och jag får KASAM - känsla av sammanhang. Jag hänger samman med någonting. Arbetslivet är borta. Men jag kan leva ett bra liv - t.o.m. bättre - utan det. 

En mästare på sitt instrument

Sverige har frambringat några oerhört begåvade jazzmusiker som borde vara klart världsberömda. Lars Gullin var en av dem. Hans sätt att spela barytonsaxofon var mästerligt och fantastiskt känsligt. Det var han och Gerry Mulligan där uppe i toppen. Här hör vi honom i ett av hans mest kända stycken. (Om man är HSP, så kan det vara lämpligt att plocka fram en näsduk.)

Dagens citat

"Kvantmekaniken visade fram de subtila sätt på vilka observatören och det som observeras är sammanvävda." (s. 29)

"Ett av huvuddragen i den allmänna relativitetsteorin är att frågor om materien inte kan skiljas från frågor om rum och tid." (s. 46)

"Världen överflödar av djupa system, som visar tecken på att enormt 'arbete' lagts ned på att forma dem." (s. 140)

"Universum är i själva verket ett sammanhängande helt. Ett äpples fall på jorden påverkas av och påverkar i sin tur månens ställning. Elektronerna i atomen påverkas av skeenden i kärnan." (s. 160)

"En analytisk utsaga är en utsaga vars sanning (eller falskhet) följer direkt ur de använda ordens innebörd. 'Alla ungkarlar är män' är till exempel en analytisk utsaga. Utsagor som inte faller innanför denna kategori kallas 'syntetiska' (...) Hur mycket man än försöker kan man aldrig härleda en syntetisk utsaga ur en analytisk utsaga." (s. 190)

"Sökandet efter ett slutet logiskt schema som ger en fullständig och självkonsistent förklaring till allting är dömt att misslyckas." (s. 233)

"Genom medvetna varelser har universum skapat självmedvetenhet. Det kan inte vara en trivial detalj, inte någon liten biprodukt av själlösa, oavsiktliga krafter. Det är verkligen meningen att vi skall finnas här." (s. 239)

(Ur Paul Davies' bok "I huvudet på Gud : den vetenskapliga grunden för en lagbunden värld", Prisma Magnum 1994.)

Krångel med danskt ö

Ett danskt ö är ju knöligt att få till med en laptop. Det enklaste sättet som jag har kommit fram till är att leta upp en text där en sådan bokstav förekommer. Där går jag in och kopierar den lilla figuren och klistrar sedan in den där jag vill ha den. Det kan ge någon märklig effekt. Men de där nördtipsen som ges på olika håll och kanter fungerar inte på min laptop. 

Dagens citat

"För att få någonting i ditt liv, tänk dig att du redan har det." (s. 24)

"Min perfekta kvinna i många gestalter är inte varmare än isen i frysen. Hon är kommunikation utan engagemang; hon är sexualitet utan kärlek; hon är vänskap utan förpliktelse. 

  Hon kan varken såra eller bli sårad, men hon kan inte heller älska eller bli älskad. Hon förmår inte skapa intimitet. Och intimitet - är det kanske lika viktigt för mig som friheten själv?" (s. 155)

"Massor av spänning, nya platser, nya kvinnor. Men det var urtråkigt bara att tänka på det. Jag har gjort det förut, tänkte jag, och jag vet hur det är och att det bara är ytligt alltsammans - det hjälper mig ingenstans och förändrar mig inte och betyder ingenting för mig. Det är spänning utan mening." (s. 210)

(Ur Richard Bachs bok "Bron mellan då och sedan : en berättelse om kärlek", Månpocket 1987)

En dokumentärfilm om en gudabenådad musiker

Du milde, så bra han var. I min bok var han och Stan Getz i en klass för sig. Andra tenorsaxofonister nådde inte lika högt upp på min lista.

Men det var i Danmark han fick den uppskattning han förtjänade. Och så är han begravd i Köpenhamn - på samma kyrkogård som H. C. Andersen, Niels Bohr, Søren Kierkegaard m.fl. Jag har varit där och visat dem alla min aktning.

Ett dilemma

Några av anledningarna till att jag började gå i terapi var att jag kände saknad och sorg, men även att jag kände besvikelse. Man kan säga, att jag ville ha hjälp med att hantera mina besvikelser. Kanske är det så, att jag ställer alltför höga krav på mina medmänniskor? 

Att i det läget söka hjälp hos en psykoterapeut som jag efter några besök känner mig besviken på känns ju - tja...

En psykoterapeut som skall kunna hjälpa mig måste jag ha en väldig respekt för. H*n måste vara en lysande stjärna. H*n måste vara klart mera intelligent än jag och h*n måste vara bättre insatt i mycket som jag känner till. Jag skall kunna referera till olika saker utan att h*n sitter där och inte har en susning om vad jag syftar på.

Var hittar jag en sådan terapeut? Det är nu mitt dilemma. Eller skall jag sänka mina krav på mina medmänniskor till en så låg nivå, att alla lever upp till kraven hur lätt som helst?

Ett bra tal på mindre än en kvart

Trodde du att han var lite korkad? Bara ett macho muskelpaket? Tänk lite till. Han är definitivt inte korkad. Han har en skyhög IQ.

Här talar han - helt utan hjälpmedel, fritt och utan choser - om att förlåta och gå vidare. 

De är bara fyra!

Hur kan bara fyra musiker åstadkomma något sådant? Det här är ju så skickligt att jag tappar hakan.

Är mindfulness frälsningen?

Det här med mindfulness... Jag har börjat undra om det är så fantastiskt bra som många påstår. "Saken är den" (Egentligen ett uttryck som jag hatar, men här kan det passa ganska bra), att den psykoterapeut som jag nu har besökt ett antal gånger ger mig uppfattningen att mindfulness är Lösningen med stort L.

Ett universalmedel? Ett "quick fix"? Tillåt mig tvivla. Kan det vara så, att terapeuter bör "beta av" så många klienter som möjligt? Ser det bra ut i deras CV? Ger det en bra löneökning? Är mindfulness det senaste mantrat i all psykoterapi? Terapeuten jag har kommer troligen att snart säga nej till flera besök av mig. H*n menar nog, att jag är färdigbehandlad efter nästa möte. Ty då bör jag ha lärt mig att utöva mindfulness för mig själv. Det handlar alltså om att ge hjälp till självhjälp? Vill terapeuter göra sig själva arbetslösa?

Men är inte mindfulness rena delikatessen för olika makthavare som arbetsgivare m.fl.? Det är ju ett sätt att få en jobbig "gnällspik" att rikta uppmärksamheten bort från det som är värt att klaga på och i stället undra om det är klienten själv som det är fel på. Klienten har fel synsätt, så att säga. Man skall skifta fokus. Om man bara ändrar sitt sätt att tänka, så försvinner problemen? 

Tänk på Ove i "En man som heter Ove". Tänk att dem han klagar på förtjänar klagomål. Tänk att Ove har rätt. Men de som hyllar mindfulness menar, att det är Ove som skall ändra på sig. De tycker, att Ove är en kverulant som ingen kan ta på allvar.

Så behålls makten, så bevaras strukturerna. Status quo är ju så tryggt och mysigt.

Dagens citat

"Vänskap är ett nätverk av möten och varje möte är en bekräftelse." (s. 21)

"En kris kan endast lösas av ett möte." (s. 22)

"Vänskap har mer att göra med det som utmärker oss som unika och omisskännliga individer än med det som höjer oss över andra." (s. 43)

"(...) har vänner inte tråkigt tillsammans. Om de har tråkigt så innebär det att de inte är vänner eller att någon annan kommit och stört deras möte." (s. 82)

"Vi är inte avundsjuka på våra vänner." (s. 118)

"Människor med stor intelligens och stor talang kan (...) råka ut för att aldrig i sitt liv träffa någon som står på deras nivå, som kan förstå dem och hjälpa dem." (s. 129)

"(...) endast de som lever i samma miljö, talar samma språk och tillhör samma värld har en konkret möjlighet att mötas." (s. 130)

(Ur Francesco Alberonis bok "Vänskap", Korpen 1984.)

Att jämföra sig med andra

Vad gör man när man inser, att ens psykoterapeut kanske inte kan vara till mycket hjälp? Så här är det: jag går i psykoterapi sedan en kort tid tillbaka. (Anledningen till det håller jag hemlig här.) Redan vid första träffen misstänkte jag, att terapeuten inte är imponerande bra påläst. H*n visste inte vad HSP är för något. Det finner jag ganska häpnadsväckande. HSP är ju nu ett vedertaget begrepp som många människor känner till. H*n sade också, att det bara är dumt att jämföra sig med andra.

Men hallå... Backa nu bandet ett tag. Om man helt skulle sluta upp med att jämföra sig med andra människor - var skulle man hamna då? I så fall skulle man ju kunna inbilla sig vara en fantastisk sångare när man i själva verket är praktiskt taget tondöv och sjunger falskt hela tiden. Man skulle kunna tro, att man är väldigt smart - tills man tar ett intelligenstest och hamnar på ett värde väldigt nära genomsnittet. Etc. 

Man borde egentligen ständigt och jämt jämföra sig med andra. Man bör ställa sig frågan "Är jag bra på detta?" eller "Är jag helt kass på detta?". Man kan börja fundera kring vad man borde kunna bli bättre på och vad man helt enkelt bara får lämna därhän - därför att man i det avseendet är ett "hopplöst fall". Det är nyttigt att vara realistisk och inte ha falska uppfattningar om sig själv. Detta handlar inte om Jantelagen. Folk kommer dragandes med den i tid och otid. Den är bra i vissa lägen men irrelevant i andra. Lika gärna som man kan säga "Du ska inte tro att du är nå't" kan man säga "Du borde veta att du är bättre än andra på det och det...". Men man kan inte kräva t.ex. av en sköldpadda att bli bra på att klättra i träd.  

Hittills har min psykoterapeut sagt ganska triviala saker. H*n tillför egentligen ingenting nytt över huvud taget. Allt är sådant jag redan kände till. Jag blir lämnad åt mitt öde. Min hjälp får jag söka på andra håll.

Sysslor på en vilodag

En söndagmorgon kan man använda på många olika sätt. Nyss möblerade vi om, flyttade böcker till bättre platser och placerade sommarsaker i källarförrådet och en överflödig möbel i vindsförrådet. Livet känns plötsligt lite enklare. 

Bokrean

Katalogen för årets bokrea dök upp. Den här gången hittade jag tre böcker som jag skall köpa. De senaste åren har jag annars inte funnit så många böcker värda att köpa på bokrean. Så kräsen är jag numera.

Förvirring kring ett par citat

Hur hänger det egentligen ihop? Vem skrev vad, när då och i vilket verk?

Det påstås t.ex. att Sartre var först med att hävda "Om Gud inte finns, så är allting tillåtet" alternativt "Om Gud är död, så är allting tillåtet". Men var det så han skrev? Var han först? Var det egentligen Nietzsche som var först? Eller var det Dostojevskij? Låt oss reda ut lite kring detta. 

Dostojevskijs "Bröderna Karamasov" kom ut 1880. I den svenska pocketversion som kom ut i Delfinserien 1970 kan man i första volymen på sidan 266 läsa:

"(...) om det inte fanns någon Gud, så måste man uppfinna honom (...)"

I samma volym på sidan 80 redan kan vi läsa:

"(...) om man tillintetgjorde mänsklighetens tro på sin odödlighet, så skulle inte bara kärleken utan även all annan levande kraft till det jordiska livets fortsättande utsina. Men inte nog med det: sedan skulle ingenting vara omoraliskt, menade han, allt skulle vara tillåtet (...) för varje enskild individ (...) som varken tror på Gud eller på själens odödlighet, måste naturens sedelag förvandlas till raka motsatsen till den forna religiösa lagen, och en egoism, som inte ens ryggar tillbaka för missgärningar, måste anses tillåten för människan (...)" 

Är det ett annat sätt att påstå "Om Gud inte finns, så är allting tillåtet"? Ja, det kan jag tycka.

Har Nietzsche hävdat, att allting är tillåtet ifall Gud inte finns? Det kan jag inte belägga. Däremot står det i "Så talade Zarathustra" (Originalet kom ut 1883-1885 - alltså senare än Dostojevskijs "Bröderna Karamasov") - den svenska upplaga som kom ut på Forum 1980 - på sidan 15:

"(...) Gud är död!"

På samma sida fortsätter det:

"Jag förkunnar eder övermänniskan. Människan är något som skall övervinnas. (...)" 

Sartre - då? Nu får vi gå till "Existentialismen är en humanism" (Originalet kom ut 1946) - andra svenska pocketupplagan som Aldusbok 1966. Så här står det på sidan 19:

"(...) Gud inte finns och att vi måste dra de yttersta konsekvenserna av detta."

På sidorna 20 och 21 fortsätter det:
"Dostojevskij skrev, att 'om Gud inte existerade, skulle vad som helst vara tillåtet'. Det är just existentialismens utgångspunkt. Om Gud inte existerar är i själva verket vad som helst tillåtet, och människan är följaktligen övergiven, eftersom hon varken inom sig eller utom sig har någon tillgång till stöd och hjälp." 

Och på sidan 54 ser vi:

"(...) även om Gud existerade så skulle det inte göra någon skillnad (...) Människan måste återfinna sig själv och övertyga sig om att ingenting kan rädda henne från henne själv - inte ens ett hållbart bevis för Guds existens."

Med andra ord påstod Sartre: "Om Gud finns eller inte finns skiter jag i".

Födelsedag

I dag firar jag Mary Steenburgen. Hon är en sådan person som jag bara inte kan låta bli att gilla. Här talade hon om Jack Nicholson. 

Alltid värd att lyssna på

Det är intressant att hålla koll på Jordan Peterson. Här i en intervju. 

Att skiljas och ändå vara vänner

Under en promenad träffade jag ett par bekanta. De hade tidigare varit ett par, men de hade valt att gå skilda vägar. De var i detta ögonblick tillsammans på väg till sitt nu vuxna barn. De stod inte ut med att leva tillsammans, men de kunde träffas ibland som vänner. 

Så önskar jag att alla "avslut" kunde vara. Man "gör slut", men man säger inte upp bekantskapen för resten av livet. Det är moget och vuxet att förlåta och försonas. Att säga upp bekantskapen för resten av livet anser jag vara infantilt och futilt. Det är hat; det är inte människovärdigt.

Ribban sänks

När jag jobbade ansvarade jag för en av de - i sin genre - mest intressanta bloggarna i det här landet. Min chef lovade, att jag - trots ett systemskifte - skulle få fortsätta med bloggen. Så blev det inte. Den fick läggas ner - till följd av det nya systemet. Så mycket var det löftet värt.

Likaså ansvarade jag för en hemsida som - i sin genre - var en av de bästa i detta land. Fick jag något tack för det? Nej. När min efterträdare på den tjänsten tog över ansvaret för hemsidan, så sjönk kvaliteten avsevärt. 

Skryter jag nu? Nej. Är jag bitter? Kanske. Det känns i alla fall som att ytligheten vinner och tar över allt mer. Det andefattiga segrar över fördjupningen. Quick fix för lata själar. Ribban måste läggas så att alla kan hoppa över den.

Födelsedag

I dag firar jag Al Kooper. Han har, kan man med fog påstå, gjort skillnad i olika sammanhang. Här sjunger han i en gammal goding.

Tidens tand

Vi ser åter gamla James Bond-filmer med Roger Moore i huvudrollen. Ack. Hur kunde man tycka att de filmerna var sevärda? 

Historierna är krystade och högst osannolika (Hur tänkte Ian Fleming? Vilka komplex hade han?), skådespelet är mediokert och klippningen kunde gott ha varit mera effektiv. Det är bra att man kan snabbspola DVD-filmer.

Kom änglar

Ah... Det här är också så himla bra. Det är något magiskt med sådana här duetter med en kvinna och en man. Det blir nästan automatiskt sensuellt. 

Jag håller mig vid liv

Det här är bättre än bra. Uno levererar, som det heter. En tolkning som - tycker jag - överträffar originalet. Och texten griper tag. 

En bild

Enligt Djävulsbibeln skall djävulen se ut så. Jag vet inte det. Själv tycker jag mest han ser löjlig ut. Men... Det kanske är djävulskt uträknat...