Självkontroll

Nu har jag gjort de test som finns i den här boken - igen. Jag gjorde det för att kolla att jag inte har blivit helt bakom flötet. Originalet kom 1962 och första svenska upplagan kom 1963. (Att jag har gjort de här testen tidigare bevisar nästan ingenting. Man minns inte de rätta lösningarna - och man kan inte höja sin IQ hur mycket som helst. I boken står det på sidan 30: "Man finner mycket liten om ens någon ökning efter tre intelligenstest.".) 

Jag blir inte riktigt klok på vilken skala Eysenck använde. I förordet står det, att 3½ procent av befolkningen har en IQ över 130. Men om vi jämför det med skalorna här, så blir det lite egendomligt. Kan det ha varit Standford-Binet han använde? Om så - varför skrev han inte det i klartext? Eller vad menas?

Boken innehåller 8 stycken test. Varje test har 40 frågor. Man har 30 minuter på sig att lösa dem. För att "få" den i boken högsta mätbara IQ:n på 150, så krävs det att man klarar cirka 30 av de 40 frågorna. Jag lyckades hamna utanför mallen varje gång. Enligt boken skall jag alltså ha en IQ klart över 150. 

Det tror jag inte på. Jag har gjort Mensas test och Illustrerad vetenskaps test. Utifrån resultaten på dem och några andra test gissar jag, att min egentliga IQ - enligt Wechslerskalan - är 133.

Något som irriterar mig med den här boken är de rena kunskapsfrågorna. För att man skall kunna ge ett intelligent svar på dem, så måste man ha vissa förkunskaper. Exempel på en sådan retfull fråga? Ja, denna:
"Stryk under namnet på den stad som inte passar ihop med de övriga.
Oslo London New York Kairo Bombay Caracas Madrid"
Svaret:
"Madrid. - Var och en av de andra städerna ligger ung. 10 graders latitud längre söderut än den föregående."