Lite till om en särskild bok

Jag får återkomma till detta. Boken lånade jag på biblioteket och det är många som vill läsa den. Därför var lånetiden förkortad och nu hinner jag inte läsa färdigt den. Men jag hann i alla fall läsa ungefär 50 sidor ordentligt. Resten skummade jag igenom. Senare skall jag läsa den i sin helhet utan att missa ett enda ord.

Men nu... Låt mig formulera mig så: Han är onekligen en skicklig författare. Det kommer man inte undan. Han kan formulera sig som ingen annan. Men: han påminner mig om en talare som älskar att höra sin egen röst och bara pratar och pratar och pratar. Ranelid tycks älska att se sina egna ord på pränt och skriver och skriver och skriver. Ibland upprepar han sig och blir nästan tjatig. 

Boken är som en sorts "Björn Ranelids lilla katekes för hela mänskligheten".  Han mässar och står i. 

Dock är den här recensionen ganska rimlig.