En klart sevärd film om Dylan - "A complete unknown". Skådespelarna gör mycket bra jobb. Huvudrollsinnehavaren sjunger och spelar gitarr bra. Hur kan han sjunga så likt Bob Dylan?
Läs gärna några recensioner i kritiker.se här. Jag håller med Jens Peterson i Aftonbladet.
Det finns några saker som man kan reta upp sig på - om man tycker att filmen skall vara så trovärdig som möjligt.
En sådan sak är att Suze Rotolo i filmen fick heta Sylvie Russo. Om det skulle vara av hänsyn till Suze Rotolo, så känns det lite konstigt eftersom hon har varit död i flera år nu.
En annan sak att reta upp sig på är att kronologin haltar. Det var inte i Newport som någon i publiken skrek "Judas!". Det var i Manchester under den så (felaktigt) kallade "Royal Albert Hall-konserten".
En tredje sak som störde mig var att tiden mellan albumen "The Freewheelin´ Bob Dylan" och "Highway 61 revisited" slarvas hastigt igenom.
Men dessa nämnda brister har jag överseende med, eftersom filmen i övrigt är mycket se- och hörvärd. Miljöerna är skickligt skildrade. Man har varit noga med tidsenliga detaljer. Ljudet är kolossalt bra; foto och klippning likaså.
Det är absolut inte bortkastade pengar att gå på bio för att uppleva denna film. Alla som har gillat Dylan sedan Hedenhös (exempelvis jag) torde gilla den och folk som inte har en aning om hur Dylans kändisskap började borde gilla den.
Läs gärna några recensioner i kritiker.se här. Jag håller med Jens Peterson i Aftonbladet.
Det finns några saker som man kan reta upp sig på - om man tycker att filmen skall vara så trovärdig som möjligt.
En sådan sak är att Suze Rotolo i filmen fick heta Sylvie Russo. Om det skulle vara av hänsyn till Suze Rotolo, så känns det lite konstigt eftersom hon har varit död i flera år nu.
En annan sak att reta upp sig på är att kronologin haltar. Det var inte i Newport som någon i publiken skrek "Judas!". Det var i Manchester under den så (felaktigt) kallade "Royal Albert Hall-konserten".
En tredje sak som störde mig var att tiden mellan albumen "The Freewheelin´ Bob Dylan" och "Highway 61 revisited" slarvas hastigt igenom.
Men dessa nämnda brister har jag överseende med, eftersom filmen i övrigt är mycket se- och hörvärd. Miljöerna är skickligt skildrade. Man har varit noga med tidsenliga detaljer. Ljudet är kolossalt bra; foto och klippning likaså.
Det är absolut inte bortkastade pengar att gå på bio för att uppleva denna film. Alla som har gillat Dylan sedan Hedenhös (exempelvis jag) torde gilla den och folk som inte har en aning om hur Dylans kändisskap började borde gilla den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar