En tolkning

Det är ju kaxigt att ge sig på den här gamla klassikern. Man måste så att säga ha bra på fötterna för att våga. Meja och bandet lyckas!

Födelsedag

I dag firar jag Michelle Pfeiffer. 

Ah... Detta är stort skådespel. Av båda - men framför allt av Pfeiffer. 

En fantastisk scen.

Still going strong

Han var en pionjär. Han har fått många efterföljare. Jag tror, att han har rätt i det mesta.

Perfekt

Ah, detta är som den finaste musik. Det är som stor poesi, som stor konst. Det är makalöst elegant och proffsigt. Snooker när det är som bäst. 

Energichocker?

Det här är mycket egendomligt. Det övergår mitt förstånd. Jag gillar särskilt den sekvensen som avbildas här. 

Födelsedag

I dag firar jag Al Pacino. Här ovan ses han i - om ni frågar mig - en av filmhistoriens starkaste scener.  

Högläsning av högsta klass

Det trodde ni kanske inte - att Liam Neeson kunde vara så bra på högläsning. Det enda jag kan beklaga här är volymen. Jag hör detta på maximal volym i min laptop och ändå hörs det svagt. Nå, bättre än så här blir högläsning aldrig. Och dikten handlar om detta.

En härskarteknik

Så här står det apropå härskartekniker i tidskriften "Modern psykologi":


"5. Påförande av skuld och skam
En härskarteknik där offret tillskrivs ansvar för en kränkning. Den som säger ifrån får höra sådant som: ”Du överreagerar, du har ingen humor, du är en paragrafryttare” … Härskartekniken kan även utövas organisatoriskt, då du upplever skam när du inte får tillräckliga resurser för att göra ett fullgott jobb."

Jag vill tillägga, att den härskartekniken inte alls behöver handla om att få en kränkt person att känna skuld och skam. Kränkning behöver inte alls ha med saken att göra. Dessutom kan kritiken vara helt rimlig och fullt befogad. Det kan ju vara så, att den kritiserade personen faktiskt överreagerar och saknar humor. Att h*n i så fall känner sig kränkt måste inte betyda att h*n har rätt i sak. Nej, "påförande av skuld och skam" kan t.ex. handla om att beskylla någon för att vara lat. Exempel: "Varför har du inte diskat? Här går du hemma hela dagarna och så har du inte ens diskat? Det är för slött!". Det är påförande av skuld och skam. Men man väljer att känna sig kränkt eller att inte känna sig kränkt.

Hur man än gör, så kan det bli fel

Det mänskliga psyket är fascinerande. Det finns människor som man helt enkelt aldrig kan till fullo förstå. Och att vara ärlig och uppriktig kan slå fullständigt bakut. Det finns vänner som har avslutat sina kontakter med mig därför att jag var just ärlig och uppriktig. De tålde inte sanningen.

Det är också så, att fel som man anklagar andra för att ha kan man mycket väl själv ha - utan att vara medveten om det. Person X beskyllde Y för att vara ute efter bekräftelse och alltför självupptagen. X kunde säga till Y: "Allt handlar inte alltid om dig!", men när Y skrev något som var allmänmänskligt och kunde handla om nästan vem som helst, så ansåg sig X utpekad och blev väldigt kränkt. X trodde alltså, att det handlade om X. Att se grandet i en annans öga - men inte bjälken i sitt eget...

Att hålla hjärnan i gång...

Det är lätt att vara efterklok. Nu håller jag på med att lära mig olika minnesknep. Jag vill också använda huvudet bättre och läsa snabbare. Det är så mycket jag vill hinna med att lära mig innan jag "trillar av pinn". 

De här tre böckerna läste jag när de var nya - kring 1985. Nu kan jag upptäcka att många av de råden som gavs då fortfarande gäller och är i bruk. Två frågor jag därför nu ställer till mig själv är:

- Varför tog jag inte de här böckerna på större allvar? 

- Varför lärde jag mig inte alla "trixen" ordentligt?

Låt mig slippa läsa sådant skräp

"(...) sannolikheten att Danius varit omedveten vid tillfället om ”Kulturprofilens” personliga preferenser och relationer till kvinnor kan inte ha varit okänd för henne." (Citerat ur Ledarsidorna.se)

Vad är det för klantig meningsbyggnad? Sannolikheten att hon varit omedveten kan inte ha varit okänd för henne? Om man inte kan formulera sig mera korrekt, så skall man inte skriva.

(Nu kan någon låtsassmart person hojta "Låt bli att läsa det då!". Men nu är ju skadan redan skedd. Hur skulle jag kunna veta att det var skräp jag läste om jag inte först hade läst det? Jag kan inte se in i framtiden. Jag vet t.ex. inte vad det kommer att stå på sidan 25 när jag bara har hunnit till sidan 12.)

En minnesmästare om minnet m.m.

Mycket intressant! Här avslöjas en del myter om hjärnan. 

I'm still standing

En intressant sak med att vara pensionär är att man inser vilka f.d. kollegor som bryr sig om en och vilka som totalt struntar i vad man gör eller hur man mår. Den där kollegiala vänskapen som byggdes upp stod ofta på väldigt lös grund.

We will never surrender, sade Winston Churchill. Jag kan meddela, att jag inte tänker ge upp. Jag låter mig inte knäckas av svek. Nu har jag t.ex. påbörjat ett eget litet projekt som innebär, att jag skall förbättra mitt minne. Jag håller på att lära mig olika minnesknep. Kom ihåg var ni läste det först. 

Visdomsord från en fotograf

En mycket intressant intervju med min favoritfotograf nr 1. Här finns formuleringar som är värda att bli bevingade ord. 

Födelsedag

I dag firar jag Herbie Mann - min favoritflöjtist. Här svänger det riktigt bra - och gitarrspelet går inte heller av för hackor. 

Några rader om ett "fint" sällskap

Det som nu har hänt i Svenska Akademien de senaste veckorna får mig onekligen att fundera. Vad är det hos en intellektuell elit med privilegier som gör att människorna i den kan bete sig som små själsliga krymplingar? Hur kan man vara så belästa och sannolikt högintelligenta men ändå bete sig som dumma svin? Varför tror de sig stå ovanför lagen? Varför föraktar de vanligt folk? 

Jag tror, att en del av förklaringen till hela denna tragikomiska dokusåpa är att akademien är en så sluten sammanslutning och skyddad från insyn. Jag tror så här: Man anser sig vara klart förmer än alla andra. Man kan å ena sidan dunka några i ryggen och å andra sidan dela ut verbala knivhugg i ryggen mot vissa andra. Man använder härskartekniker inom gruppen men även utåt mot andra som inte tillhör gruppen. Man sänder otydliga och dubbla budskap. Man låter saker och ting pyra under ytan tills det en dag inte längre går att stoppa en uppflammande eld. Man tar inte tag i problem innan de har tagit alldeles för stora proportioner. Man tror att man kan tiga ihjäl problem. Man är inte ärlig och uppriktig. Man spelar spel och visar en fin fasad utåt - medan det pågår ett ondskefullt drama bakom lyckta dörrar. Etik och juridik verkar vara bortblåsta. Brott och straff saknar rimliga proportioner i förhållande till varandra. Man silar mygg och sväljer kameler. Man är lättkränkta och "drama queens". Man kan inte "stryka ett streck över det som hänt" och "vända blad och gå vidare". Man är icke resonabel, man är inte mottaglig för argument. Man kan inte förlåta och försonas. 

Och allt detta förekommer även ute i samhället - bland oss vanliga. En f.d. god vän kan till följd av något relativt bagatellartat gå fullständigt "bananas" och bli din fiende som inte längre vill ha något med dig att göra för resten av ditt liv.

Hela tiden återkommer man till frågan om proportioner. Vad är rimligt? Vad är orimligt? Vad är det egentliga problemet? 

Man bör känna sina gränser

Det här är ett exempel på "att vilja men inte kunna" eller "att överskatta sin egen förmåga". Det är inget snack om vem som sjöng bäst. 

Kejsaren är naken

”Alla traditioner är inte värda att bevara. Oberoende från makten är inte detsamma som att ställa sig över vår tids mest självklara värderingar. Tvärtom har Akademien sin ställning endast genom att tjäna och vinna legitimitet från hela det svenska folket. Jag tackade ja till att arbeta som ständig sekreterare därför att jag uppfattade ett stöd för ambitionen att varsamt men målmedvetet modernisera Akademien”, skriver hon bland annat och fortsätter:

”Att vårda ett arv får inte bli en arrogans och distans till samhället i stort. Tendenser till vänskapskotterier hör inte hemma i vår tid.” 
”Etiken måste sättas i högsätet, och strikta regler för beslutsfattande, jäv och sekretess måste finnas och följas. Brott och fusk måste beivras och anmälas till rättsvårdande myndighet. Svenska Akademien bör dessutom vara en kraft som tydligt verkar mot otidsenliga maktförhållanden eller kvinnoförnedrande uttryck.”

Sara Danius i Expressen. Heder åt henne.

Födelsedag

I dag firar jag Herbie Hancock. Här berättar han om en liten händelse som betydde mycket för honom. Det här visar, att ett geni kan vända ett misslyckande till något bra. Men det begriper ju inte alla.

Ett slags rekord

• 1954 - Denna dag utses 2010 av forskare vid universitetet i Cambridge till 1900-talets tråkigaste dag. Anledningen är att minst antal händelser av vikt på hela århundradet inträffar denna dag.

Citerat ur Wikipedia om detta datum. Är det det som gör att något skall räknas som tråkigt? Att inget av vikt händer? Då har jag det gärna tråkigt - t.ex. på retreat eller spa. Men vad betyder "av vikt"? Man kan ju påstå, att ingenting "av vikt" händer när man är på exempelvis ett spa. På det yttre planet, vill säga. På det inre planet kan massor "av vikt" hända.

Ack

Ack. Suck. Jag blir besviken på så mycket och så många. Nu senast är jag besviken på Horace Engdahl. Jag gillade ju "Liv och Horace i Europa". Men efter Horaces senaste utspel kan jag inte längre gilla honom. 

Men tumult har förekommit tidigare - se här.

En dokusåpa

Vad är det med Svenska Akademien? Hur är det möjligt att detta händer? Är ledamöterna värdiga representanter för någon sorts intellektuell elit? Är akademien till pinsamt stor del en klubb för inbördes beundran? Skyddad verkstad?

Jag tycker väldigt synd om Sara Danius i det här läget. Det måste kännas som en mardröm.

Världens första konstrunda

Från en resa till Österlen:

Det är alltid gott att komma till Österlen. 

Födelsedag

I dag firar jag Janis Ian. Här med en sång som förtjänar att bli odödlig.

Alltid något där att reta upp sig på

Varenda dag när jag promenerar omkring i staden finns det anledning att reta upp sig på något. Dumhet och okunnighet finns där hela tiden. Tag som exempel detta med trafikregler och vägmärken. Om jag hade fått bestämma enväldigt, så hade många blivit av med körkortet direkt utan pardon. 

Se t.ex. detta.  Hur många känner till alla dessa vägmärken? 

Och tag sedan detta exempel:

Hur många har en aning om vad det betyder? Så här (ur korkortskolan.se):

Gångfartsområde

På gångfartsområde är det tillåtet att köra med motordrivna fordon, men reglerna är anpassade.

När du kör i ett gångfartsområde får du inte köra snabbare än gångfart, runt 7 km/h, och du har väjningsplikt mot gående. När du sedan kör ut från gångfartsområdet gäller utfartsregeln, det vill säga att du har väjningsplikt.

Ny hjärngympa

Det här är något som nyligen har dykt upp i en av lokaltidningarna. Jag gillar. När man är pensionär måste man på olika sätt hålla hjärnan i god form. Detta är bra träning. 

En utmaning

Nu har sudoku blivit tråkigt för mig. Det är ingen sport längre. Det känns bara som en "fylleri"-övning. Det ena ger det andra och det känns inte längre svårt. Och jag har lärt mig, att det inte ger så mycket gott "vid sidan av". Med andra ord: om du löser en massa sudoku, så blir du bara bättre på att lösa sudoku. Du blir inte samtidigt bättre på att t.ex. lösa korsord. Du blir absolut inget geni. 

Därför känns det nu som att det är dags för en utmaning. Jag skall bli bättre på att minnas olika saker och ting. Och för att bli bättre på det, så börjar jag med detta. Att ha ett bra minne känns mycket värdefullt. 

Inte seriöst

Det här är hämtat ut ett s.k. IQ-test på nätet:

 

Tänk... Vad skulle du svara?

Det "rätta" svaret kommer här:

Det är ju trams. Inte nog med att man har stavat fel till "trees". Man påstår dessutom att alla träd har många löv. Ursäkta mig, men har t.ex. granar och tallar löv? Och vilka träd har inte grenar? 

Vart är vi på väg?

Det här är allvarligt. Om vi inte kan "leverera" bra forskning, så är vi illa ute.

De liksom bara finns

Det finns en reklamfilm där en kvinna frågar en man: "Har du inga ambitioner?".

Den frågan kan man ställa till flera personer, tänker jag. En del människor verkar ju inte vara överdrivet initiativrika. De liksom bara finns. De gör ingen större skillnad. De bidrar inte med mycket. De lämnar inga betydande avtryck. 

Det kan ofta vara samma personer som tycker, att människor som är mycket aktiva i sociala medier bara är ute efter att bli bekräftade och törstar efter uppmärksamhet. De har aldrig kommit på tanken, att de som är mycket aktiva i sociala medier faktiskt kan ha många bra idéer och känner ett behov av att dela med sig - utan någon bakomliggande avsikt att bli omtyckta eller bekräftade. 

Det är helt enkelt så, att några är väldigt "på" och kreativa medan vissa andra är ungefär lika pigga och alerta som sömniga sengångare.