"Ingen har som Dostojevskij kastat knivarna mot himlen i fasa inför Guds till synes oberörda hållning inför lidande och död. Ingen har som han vistats i tvivlets nätter." (s. 151)
"Dostojevskijs huvudpoäng är klar, det existerar en gudomlig makt i tillvaron. Men den kan man inte logiskt resonera sig fram till utan erfara som längtan. Den kan man bara möta och beröras av i form av det osjälviska medlidandet." (ss 162f)
"Dostojevskijs budskap kan tolkas ungefär så här: Om människan vill möta Gud, skall hon börja i den yttre världen: besöka den sjuka släkting hon aldrig hälsat på, ringa till den ensamme som ingen vill låtsas om, söka upp just de som uppfattas som tråkiga, ointressanta och som ofta undviks." (ss 165f)
"Vägen till Gud börjar genom kärleken och medlidandet. Älska dem som ingen bryr sig om, det är genom att ge som man får. (...) Genom att älska människor, skapelsen och skönheten upptäcker man Gud." (s. 166)
(Ur Owe Wikströms bok "Långsamhetens lov : eller vådan av att åka moped genom Louvren". - N&K, 2001.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar