Dubbelt

Mitt förhållande till fart eller hastighet är dubbelt. Inget konstigt med det, kanske. Förmodligen är det så för många människor. 

Ibland önskar jag, att en massa sölkorvar och sengångare bara kan avlägsna sig ur min åsyn, så att jag kan få plats och komma fram för att göra det jag tänkte göra. De är ju bara bromsklossar i vägen. De verkar inte ha någon ambition över huvud taget, de verkar inte tänka, känna, drömma någonting alls. De verkar bara finnas till utan att vara till någon som helst nytta eller glädje.

Ibland undrar jag varför vissa töntar har så förbannat bråttom. Vad är det som de tror är så himla viktigt för att hinna fram till? Jag kan köra sisådär 113 km/tim där hastighetsgränsen är 110 km/tim. Men nog faen blir jag omkörd av någon sprätt i en Audi, en BMW eller en Mercedes Benz. Det är som om de inte kan tåla att ha någon annan framför sig.