På sidan 424 i Miles Davis' självbiografi (pocketupplagan) finns ett makalöst stycke om hur MD bara inte klarar av vissa sociala sammanhang. Jag kommer att tänka på det ibland. Jag hatar tillställningar och sammankomster som bara är slöseri med tid och energi. Jag hatar "kallprat". Jag blir nästan galen av sådana "under av ineffektivitet". Inget vettigt händer. Andra kanske finner det hela "mysigt" med att "bara vara" och "chilla" och "slappa". Det kan jag också tycka ibland, men varför skall man göra det tillsammans i en liten grupp? Jag bara önskar att jag vore någon annanstans. Jag vill använda tiden bättre - och gärna ensam. Andra kan tycka att jag är en social katastrof, men det får de väl i så fall tycka. Jag står inte ut med sådant strunt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar