Nu har jag sett den en gång till. Den håller. En riktigt bra film. Betyget här känns rimligt.
"Fyren mellan haven" handlar till stor del om några etiska dilemman som personerna ställs inför. Väldigt knepiga problem måste lösas. Filmen är som gjord för diskussioner efteråt. Vad är rätt, vad är fel?
En film väl värd att äga.
Om narcissism - hämtat ur Psykologiguiden. Om man vill ta reda på olika saker som gäller psykologi, så kan man med fördel vända sig till den faktabanken. Kvällstidningar presenterar ibland olika (quick fix-) test som gäller psykologiska särdrag och kännetecken. De kan man lika gärna strunta i.
Ännu en sådan där jöns som älskar att se och höra sig själv. Han pladdrar på som om det är bråttom. Man behöver inte göra parodi på honom. Han är redan en parodi på sig själv. Han beter sig som om han ensam sitter inne med en oerhörd sanning. Trams. Han påminner mig om den där töntige besserwissern i "Good Will Hunting" som blir totalt avsnoppad av Matt Damon i en kolossalt bra scen. Se här.
Varför gör man sådana här jönsiga låtsaspedagogiska kortfilmer nu? Har vi inte passerat det stadiet? Har vi inte kommit längre i utvecklingen?
I dag firar jag Mick Jagger. Ofta glömmer man bort att han har varit en duktig singer/songwriter. Vissa texter är bland de bästa som har gjorts.
Okay... Jag begriper inte allt han pratar om. Men jag får intrycket att Ringo Starr var en skicklig trummis. Det är inte alla som håller med om det. Jag såg en lista över världens sämsta trummisar - och där var Ringo med. Men Phil Collins har nämnt Ringo som en mycket duktig trummis, så jag lutar väl åt det.
Det här håller jag med om. Det är lätt att sitta och kludda med ett tangentbord. Men "Action speaks louder than words".
Intressant tal om förlåtelse. Jag gjorde något dumt mot en person för mera än sex år sedan. Jag skall tydligen fortfarande straffas för det - utan någon som helst rättslig prövning. Det hela är helt absurt. Den person som kände sig illa behandlad menar, att jag skall ha kontaktförbud. H*n förbjuder mig att ta kontakt både privat och på jobbet. Det är trams. Sådant måste prövas av en åklagare - och kanske hamna i en rättegång.
Det hela blir ännu mera absurt när några av samma persons kollegor i någon sorts konstig solidaritet mobbar mig. De behandlar mig som om jag vore en pestsmittad, en våldtäktsman, en psykopat eller rent allmänt sett en äcklig typ värd total utfrysning.
Så kan det gå. Före detta vänner kan bli dina fiender utan att du har gjort just dem något ont. Och allt detta på grund av något som kanske inte ens var ett brott. Det som skedde då för mera än sex år sedan blev ju aldrig rättsligt prövat. Det löstes regelvidrigt - enligt en expert som jag då anlitade till mitt försvar. Konflikten borde absolut ha kunnat lösas smidigt och elegant i ett mycket tidigare skede. Nu blev det inte så - mycket på grund av dåligt ledarskap.
Om du nu via Twitter alldeles nyss har listat ut att jag är här, så är du inte tappad bakom en vagn. Välkommen hit!
Det var ett bra musikår - 1964 - om man skall döma av den här listan. Men det blev en konstig video.
Den här texten är briljant. Jag är inte säker på att jag förstår den, men det spelar mindre roll. Den är magisk. den är enigmatisk, den är fängslande. Jag tröttnar aldrig på den. En av mina favorittexter - alla kategorier.
Detta bör man känna till - och detta.
Risken för att bli sexuellt upphetsad bara för att man är naken bland andra nakna människor? Den är liten. De flesta nakna kroppar man ser har diverse skavanker och ofullkomligheter. Nästan ingen kropp är perfekt. Men även om man skulle råka få se en "tiopoängare", så är det inte stor risk för att en man skulle få en olämplig erektion. Om det trots allt skulle hända, så får man helt enkelt se till att dölja det på lämpligt sätt. En man på ett nakenbad får absolut inte skylta med sin manslem i styvt tillstånd.
Detta med finalen i fotbolls-EM... Man kan få intrycket att en massa människor kommer att gå in i en djup depression om deras favoritlag inte vinner. Det är som om världen skulle gå under ifall fotboll inte fanns. Vi har inte facit, men jag gissar att världen skulle fungera även utan fotboll.
Att låta fotboll bli så oerhört avgörande för ens psykiska hälsa tycker jag är andefattigt.
Oj - så ni har saknat mig! Inte.
Av en orsak som jag inte måste gå in på blev vi tvungna att tvätta allt i våra garderober och linneförråd. Det blev ett långvarigt projekt. Nu ser vi ljuset i tunneln.
Men det har varit en prövning. Vi bokade tvättstugan många gånger och många timmar per tillfälle. Mycket kläder och annat har nu vacuumförpackats. Ett försäkringsbolag har inspekterat och besprutat. "Jobbigt" är ett mesigt ord i sammanhanget.
Vi önskar knappt våra värsta ovänner att råka ut för samma sak.
Nu är det bekräftat. Några före detta vänner vill inte längre ha något med mig att göra.
Detta hänger ihop med något som hände för drygt sex år sedan. En person frös därefter ut mig. Nu har den personen skaffat sig "allierade" som också de fryser ut mig.
I min värld är deras beteende oerhört infantilt. Om de bara kunde bete sig mera vuxet, så skulle vi alla kunna bli vänner igen. Jag har sträckt ut en hand. Men de vill inte ta emot den.
Om de tror, att de kan knäcka mig psykiskt - då tror de fel.
Den här intervjun har med rätta blivit historisk. Slutet är obetalbart roligt. (Men skyll inte den usla textningen på mig.)
Jag gillar skarpa repliker i filmer. "In the Valley of Elah" ("Saknad efter strid") är inte den film man först kommer att tänka på i det sammanhanget, men den har några stycken bra svar. Se här. Jag uppskattar särskilt den om en två dagars resa: "For some people". Det är en underbar lakonism.
En annan scen som jag värderar högt är när man kommer fram till vilken färg det egentligen var på en särskild bil - och att ett vittne hade fel.
Sedan är det ju inte galet med Tommy Lee Jones i en huvudroll. Jag tycker bra om hans stil.
