Mera JP

 

Han har kämpat med tro och tvivel. Nu tror han. Kloka ord här. 

Ack...

 

Stackars Jordan. Varför fick en så korkad kvinna intervjua honom? 

Tillbaka till en TV-serie

 

Jag repeterar: Downton Abbey är en av världens bästa TV-serier. Visserligen tycker jag, att det blev lite för mycket prat. Folk pratar och pratar och pratar nästan utan avbrott. Och när det inte pratas, så tar man i med musik. Det är som om producenterna var livrädda för tystnad. 

Men om man bortser från det, så är serien otroligt sevärd. Den behandlar så många olika mänskliga frågor. Det handlar om etik, brott och straff, rättvisa, makt, klasskillnader, kärlek, vänskap - med mera. 

Det finns kultursnobbar som aldrig kan erkänna att en TV-serie kan vara lika "fin" som en klassisk tegelstensroman. Sådana högfärdiga och märkvärdiga figurer kan aldrig erkänna att TV-tittande kan vara lika intellektuellt och intressant som läsning av "fina" böcker. Tag som exempel Tolstojs "Krig och fred". Jag har aldrig orkat ta mig in i den på allvar. Den engagerar mig inte. Jag har gett upp det projektet tre eller fyra gånger. Men "Downton Abbey" har jag nu sett tre gånger i sin helhet. Den tål att ses så där en gång om året. Det är väl använd tid. Jag lägger hellre tiden på det än att traggla mig igenom en tradig bok med en massa karaktärer som har alldeles för krångliga namn och som inte intresserar mig.

Det jag är speciellt svag för med nämnda TV-serie är slutet. Här kan vi prata om "all well that ends well". Det är liksom aldrig helt kört. Personer som man har lärt sig att hata kan man lära sig att ha överseende med. Förlåtelse och försoning är möjliga. Det blir "feel good" av det hela. En mycket sympatisk summering i mina ögon. 

Några stunder att minnas

Ah... Det var en njutning att se och höra hennes sätt att platta till.

Vi har en skyldighet att aldrig glömma

Detta datum får vi aldrig glömma. Detta måste vi komma ihåg.

Lämpligt är också att läsa

och

Vidare måste vi minnas Asch och Milgram. 

Ännu en maffiafilm

 

Tja... Den här recensionen är rimlig. Filmen är ganska medelmåttig. Enough.
 

Mera om HSP

 

Helt klart intressant. 

Otroligt flöde

 

Det är häpnadsväckande skickligt. Ända sedan jag först hörde hans Kölnkonsert har jag varit djupt imponerad av hans pianospel.

Haiku

Vi namnger saker

för att kunna ordna och

tygla tillvaron.

Ett återseende

I dag råkade jag återse två före detta kollegor. Man kunde ju tänka, att de borde ha frågat hur det var med mig, vad jag gör nu för tiden och lite till. Men icke. De frågade ingenting sådant. Och så kom jag att tänka på de här två bitarna.

Jag behöver bara byta ut ett fåtal ord. Då blir det så här:
You mean nothing to me.
Jag klarar mig nog ändå.

De betyder ingenting i mitt liv nu. De verkar skita i mig. Då skiter jag i dem. Enkelt. Jag saknar dem inte.

En sten, en klippa, ett berg

 

Hon sjunger ju bara så himla bra! Jag tror, att hon kan göra vilken sång som helst till något bättre än originalet.

I korta drag

Dagen i tre punkter:

1. Städade
2. Löste ett hemsidesproblem
3. Sjöng bra i kören

Det blev ju inte så tokigt.

Triss

 

  

Dagens inköp av DVD-filmer. Summa 30 kr. Det kan löna sig att besöka en second hand-butik.

Jag har nu en samling DVD-filmer (inklusive musikfilmer och TV-serier) som gör att jag kan se 1 skiva per dag i 450 dagar. 

Födelsedag

I dag firar jag A. A. Milne. Hans böcker om Nalle Puh är geniala. Av upphovsrättsliga skäl vågar jag inte publicera en mästerlig illustration av Ernest H. Shepard.

Ni får tänka er en sådan bild.

Ankatrick

 

Om jag vill muntra upp mig själv, så kan jag till exempel se på Tommy Cooper. I min värld var han en stor komiker.

Två favoriter

För mig framstår två TV-serier i en särklass. I min värld är de bäst. Jag kan inte framhålla den ena framför den andra. Jag tycker, att de är lika bra. De har allt man kan begära av stor dramatik, bra dialog, bra skådespel, bra foto med mera. De handlar om etik, filosofi, psykologi, sociologi, makt, kärlek, förlåtelse med mera. De har allt. De är perfekta i mina ögon. 

Downton Abbey

och

Hemma igen

Jag tror inte, att de någonsin kan överträffas.

En lag?

En av Murphys lagar måste väl vara lagen om oönskad samtidighet? Hur menar jag? Exempel? Bara två typiska:

* Du kör på en öde väg. Plötsligt hinner du i kapp en annan bil och tänker köra om. Vad händer då? Det blir plötsligt ett möte så att du inte kan köra om.

* Du promenerar på en trottoar. Det finns inte en enda annan människa i sikte någonstans. Du skall runda ett hushörn. Vad händer då? Du möter en annan människa precis i samma sekund som du rundar hörnet - så att ni nästan krockar med varandra. 

Really?

 

Gallimatias. Kvasivetenskapligt trams. 

Födelsedag

 

I dag firar jag Julia Louis-Dreyfus. Här i några klipp ur "Seinfeld". Jag tycker, att hon är underbar. 

På scen och...

 

Inte vilket band som helst. Inte vilken publik som helst.

Födelsedag

Om min far hade levt i dag, så skulle han ha fyllt 108 år. Nu blev det inte så. Han blev 88 år gammal. Jag tror, att han definitivt tappade lusten att leva när min mor dog. Han dog kort tid efter henne. 

När jag växte upp var jag troligen en ganska jobbig unge. Jag var ofta olydig och fick därför stryk - av både mor och far. Ibland fick jag smäll på bara rumpan med en mattbankare. Det var så man ofta gjorde på 1950-talet. Jag tror inte, att mina föräldrar var onda. De gav mig stryk därför att de trodde, att det var det som behövdes för att göra mig lydig. Deras vilja var god, tänker jag.

Min far släktforskade på gamla da´r. Han lyckades spåra vårt ursprung bland annat till de så kallade "Torpa-pågarna" - som beskrivs i Frans G. Bengtssons bok "Den lustgård som jag minns" (Norstedts, 1953). För den som är intresserad av det, så är det framför allt på sidorna 147ff och 189ff som de skildras.

Det är väl så med många av oss. Vi härstammar ofta från bönder och torpare. Och min far gjorde en klassresa. Han tänkte nog, att han ville ge sina barn en bättre start i livet än den han själv hade. Han "kom upp sig" och gav oss fyra söner en god uppväxt. Det hade han inte kunnat göra utan stor flit och gott läshuvud. 

Sanningen kan göra ont

 

Jag körde iväg till en öde plats. Nu ville jag höra min egen sångröst i en inspelning. Det vore inte lämpligt att göra inspelningen i bostaden. I stället satt jag i bilen på en tom yta utan en enda bil eller människa i sikte. Jag var nyfiken på hur min sångröst låter för andra personer.

Det blev en besvikelse. Min sångröst låter tillgjord, teatralisk och onaturlig. Jag kom att tänka på Jan Malmsjö när han sjunger "Vår bästa tid är nu". Och det är just så jag INTE vill låta! 

Här har jag lite att jobba vidare med.

En häng-med-nu-lista

Jag är väldigt svag för snygga åkningar och följningar i film. Här kommer min fyra-i-topp-lista.

1) Ur Antonionis "Yrke: reporter" från 1975. (Hur var det möjligt!?)

2) Ur Scorseses "Maffiabröder" från 1990.

3) Ur Terry Jones´ "Monty Pythons Meningen med livet" från 1983.

4) Ur Hitchcocks "Frenzy" från 1972. (Nedför trappan och ut på gatan - snyggt!)

Alla är eleganta. Hitchcocks film var först bland dem. 

Numera har var och varannan film och TV-serie något liknande - men inte alls lika bra. 

En mäktig psalm

 

Visst var han en duktig sångare. Och den här psalmen inbjuder till storverk. Här kan man liksom inte be om ursäkt för att man finns till. Det är meningen att man skall "ta i" och "ta plats". 

Hans födelsedag detta datum år 1935.

Så proffsigt

 

Det här är lika snyggt som en dikt av Tranströmer, en målning av Matisse eller en fuga av Bach. När sport blir stor Konst. 

Alltid lika kul

 

Jaha. Då kan jag ännu en gång konstatera, att jag är ett geni. Det var ju kul.

Dagens citat

Ett bra citat från en bra scen i en bra film:
 

Lt. Col. Frank Slade: Can't believe they're my blood. I.Q. of sloths and the manners of banshees. He's a mechanic, she's a homemaker. He knows as much about cars as a beauty queen, and she bakes cookies, taste like wing nuts. As for the tots, they're twits.

Låst läge

Jag är utfryst av minst en person. Huvudpersonen i utfrysningen kallar jag X. Jag har inte kontaktat X sedan september 2020. X har allierade som också fryser ut mig.

Enligt X är jag en så obehaglig person att jag absolut inte skall få kontakta X. 

Men då har X fått en hel del om bakfoten. 

Detta är inte relevant.

Detta är inte relevant.

Detta är inte relevant. 

X är - som man säger - helt ute och cyklar. X borde begripa att jag alls icke vill X något ont. X ser spöken mitt på ljusa dagen. X och jag skulle kunna försonas och få en någorlunda normal relation. Det är bara X som är ett hinder för det.

Slöseri med tid

 

Att se den här TV-serien är slöseri med tid. Den här recensionen känns ganska adekvat. Det är tio episoder. Jag gav upp efter fyra.

Här finns inget som känns riktigt angeläget. Karaktärerna är osannolika och konstiga. Vad som händer dem lämnar mig likgiltig. Det finns inte en enda karaktär som jag ens delvis kan identifiera mig med. Och så dessa tidshopp! Jag blir galen. Ena stunden är vi i nutid, nästa stund är vi några år tillbaka i tiden och så är vi i nutid igen och så är vi i dåtid och så vidare. Det är så kvasismart. 

Nej, tiden kan sannerligen användas till vettigare saker.

Återbesök i en annan värld

Jag är en sådan där figur som gärna läser bra böcker minst en gång till. Nu läser jag den här boken för andra gången. Jag tänkte: "Visst har jag bloggat om den en gång för några år sedan?". Mycket riktigt. Jag skrev om den här.

Det finns ingen anledning att ändra, stryka eller tillägga något. 

Gunvald...

 

"Beck" var bättre förr.

Så blev det dags

 Jag önskar alla 

Gott Nytt År!

Tänk på detta

Ett bevis på att en relation som fullständigt har gått i kras kan "repareras". Det blir inte som det var, men man kan umgås som "vanligt folk" och respektera varandra.