Om min far hade levt i dag, så skulle han ha fyllt 108 år. Nu blev det inte så. Han blev 88 år gammal. Jag tror, att han definitivt tappade lusten att leva när min mor dog. Han dog kort tid efter henne.
När jag växte upp var jag troligen en ganska jobbig unge. Jag var ofta olydig och fick därför stryk - av både mor och far. Ibland fick jag smäll på bara rumpan med en mattbankare. Det var så man ofta gjorde på 1950-talet. Jag tror inte, att mina föräldrar var onda. De gav mig stryk därför att de trodde, att det var det som behövdes för att göra mig lydig. Deras vilja var god, tänker jag.
Min far släktforskade på gamla da´r. Han lyckades spåra vårt ursprung bland annat till de så kallade "Torpa-pågarna" - som beskrivs i Frans G. Bengtssons bok "Den lustgård som jag minns" (Norstedts, 1953). För den som är intresserad av det, så är det framför allt på sidorna 147ff och 189ff som de skildras.
Det är väl så med många av oss. Vi härstammar ofta från bönder och torpare. Och min far gjorde en klassresa. Han tänkte nog, att han ville ge sina barn en bättre start i livet än den han själv hade. Han "kom upp sig" och gav oss fyra söner en god uppväxt. Det hade han inte kunnat göra utan stor flit och gott läshuvud.
Min far släktforskade på gamla da´r. Han lyckades spåra vårt ursprung bland annat till de så kallade "Torpa-pågarna" - som beskrivs i Frans G. Bengtssons bok "Den lustgård som jag minns" (Norstedts, 1953). För den som är intresserad av det, så är det framför allt på sidorna 147ff och 189ff som de skildras.
Det är väl så med många av oss. Vi härstammar ofta från bönder och torpare. Och min far gjorde en klassresa. Han tänkte nog, att han ville ge sina barn en bättre start i livet än den han själv hade. Han "kom upp sig" och gav oss fyra söner en god uppväxt. Det hade han inte kunnat göra utan stor flit och gott läshuvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar