En plåga

 
Bilden är hämtad från Pixabay och är gratis att använda. 

Jag har svårt för stora folksamlingar. Idag blev en sådan jobbig dag. För många människor överallt, köer överallt. Fula kläder, fula skor, kitschiga tatueringar, dösnack, dumma flabb, kitsch överallt. Trångt. Bullrigt. För mycket av allting. 

Jag tänker: aldrig mera sådana här stora folksamlingar. Jag står inte ut. 

Han såg inte det komma...

 

Ur Wikipedia om händelser detta datum. En katastrofal felbedömning. 

Några rader om "Kvinnan i guld"

Nu har jag åter sett denna. En sevärd film. Betyget är rimligt. Här pratar vi inte om mästerverk, men filmen är bättre än genomsnittet. 

Helen Mirren är - som vanligt - mycket bra. Men Ryan Reynolds är också mycket bra i rollen som advokat.

Och handlingen? Det hela bygger på verkliga händelser. Vi påminns lite om allt djävulskap som nazisterna gjorde. Och sensmoralen? Tja, kanske denna: Om du vet att du har rätt, så skall du inte ge upp.

En körsång

 

Inte så tokig - denna körsång.

Vasst skrivet

 Oj, oj, oj. Här var det ord som biter. Detta är det bästa som jag har läst på länge.

Ett klassiskt album

 

Det är idag 54 år sedan albumet "Abbey Road" kom ut. Det är utan snack ett mycket bra album. Inte alla låtar är bra, men medleyt på sida 2 (på vinylplattan) är suveränt. 

En expert som jag följer ganska noggrant på YouTube menar dock, att det inte är The Beatles´ mest kreativa och nyskapande album. Han menar, att "Revolver" var mera omvälvande. Och jag är beredd att hålla med. Men faktum kvarstår: "Abbey Road" är ett av gruppens bästa album. Och det blev deras sista inspelade (även om "Let it be" gavs ut senare). Kanske hade de verkligen inte mera att "komma med" som grupp. Deras olika solokarriärer skulle dock visa sig bli intressanta. 

Smart mat?

 

Lite trevligt ändå - detta. 

Still alive and kicking

 

Bra skrivet - detta. Räkna inte bort oss äldre! Vi hänger med. 

Lite tjafs

 

Jag har retat upp en kändis på Twitter. Jag reagerade på något han hade skrivit och undrade om han var på riktigt. Det var en hårresande åsikt han kom med. När jag stack upp, så tryckte han till mig. Och då plattade jag till honom. Nu är det tyst. Jag tror, att han har blockerat mig. Då blockerade jag honom.

Så händer det ibland när jag kontaktar kändisar. De kan vara högfärdiga och märkvärdiga. De tål inte att bli ifrågasatta. De tål inte att man kritiserar dem. De vill väl bara ha ja-sägare omkring sig. 

Nå, jag är en underdog. Inte många bryr sig om vad jag tycker och tänker. Jag slår underifrån. Och jag kan vara väldigt envis när jag vet att jag har rätt. 

En sevärd spelfilm om verkliga händelser

 

Nu har jag åter sett JFK. Betyget är rimligt. Det är en bra film. Trots att den är så lång blir den inte ett sömnpiller. Det är spännande med sådana här filmer som är nästan dokumentära. Den är en spelfilm, men den bygger på verkliga händelser.

Och vilka händelser! Man kan bli mörkrädd för mindre. Jag är övertygad om att mordet på John F. Kennedy var en konspiration. Det var inte en ensam mördare. Mera sannolikt är det att FBI, CIA och högerkrafter låg bakom. De hatade Kennedy för hans "mesiga" politik. Han måste bort. 

Talet som hålls mot filmens slut från juristen som spelas av Kevin Costner är antagligen ett bland de bästa tal som har hållits i en rättssal.

Födelsedag

 

I dag firar jag Leonard Cohen. Han föddes detta datum år 1934. Hans sånger är makalösa. Jag kan tänka mig, att två singers/songwriters var värda att få Nobelpriset i litteratur, Den ene var Bob Dylan. Den andra var Leonard Cohen. 

Den här låten var bland det sista han spelade in. Musiken skrevs av sonen Adam Cohen. Han gick i sin fars fotspår - det låter som Leonards musik. Texten - den mästerliga - finns här. 

Ni vet inte

 
I dag kände jag för att visa den här scenen igen. Bra skådespel av båda! 

Haiku

Hon får energi
av konflikter. Tjafs och gnäll
är hennes livsluft.

En framkomlig väg?

Hon har en poäng - här. Om många kriminella blir kristna på riktigt, så kanske det kan vända. 

 

En hyllad stjärna

 

Bilden är hämtad från Wikipedia. Se här. 

Jag har sett TV-programmet "Vilket liv!" med Lena Endre. Hon blev sannerligen hyllad. Det var idel lovord. Alla gäster hade fina ord att säga om henne.

Och jag undrade vilka gäster som saknades. Hade de förhinder? Hade de inte fått frågan om att vara med? Särskilt undrar jag om Richard Hobert. Varför var han inte med i programmet? De var ju ändå gifta i 12 år. 

Lena Endre var tillsammans med Thomas Hanzon i 13 år och de är fortfarande goda vänner och jobbar bra tillsammans. Heder åt dem! Så tycker jag, att alla vuxna personer som går skilda vägar borde kunna bete sig. 

Men så är det ju inte. Jag kan bli klart besviken och nästan chockad över hur vissa vuxna personer kan säga upp bekantskapen med gamla vänner och till och med syskon för resten av livet. Att inte kunna försonas och förlåta... Jag får god lust att skrika: "Skärp er!". Men jag inser, att det är lönlöst att skrika så. De måste själva komma till insikt. Det kvittar vad jag gör. 

Det är inte mig du söker

 
Nu - med facit i hand - kan man tänka att här började vad som komma skulle... 

Dåliga råd

 

Jag brukar ha svårt för Agnes Wold. Vanligtvis tycker jag, att hon är kaxig och bara vill väcka uppmärksamhet. Men här tror jag, att hon har rätt. 

Hårda bud i Mellerud, typ

 

Nu är jag halvvägs inne i säsong 5 av "The Rookie". Den är underhållande. Den är inte spännande så att man biter på naglarna, men den är hyfsat engagerande. 

Det finns dock några saker som stör mig. En sådan sak är att de kör bil utan att fästa tillräckligt mycket uppmärksamhet på trafiken. En annan retfull sak är de ständiga jakterna - med bil eller till fots. En tredje störande sak är de otroliga återhämtningarna: en som är allvarligt skadad och ligger på sjukhus med en massa slangar inkopplade kan plötsligt resa sig upp och fly från sjukhuset. 

Men det som gör mig mest irriterad är alla exempel på hat och ondska. Djävulska figurer dyker upp och skjuter vilt omkring sig med automatvapen. Det finns ofta inget annat sätt att stoppa dem än att skjuta dem. Och så finns det politiker som tycker, att varje medborgare borde få bära vapen för att försvara sig själv. Suck. 

Stopp!

 Cantwell skriver bra - som vanligt. Läs detta. Det här måste få ett stopp.

Gå hem alla. Ni är fulla.

Det är lätt att deppa ihop. Det är så mycket elände. Jordskalv, översvämningar, värmerekord, krig, antisemitism, hat, korruption, gängkriminalitet - med mera. Det tar liksom aldrig slut. Och ovanpå allt det: nya lågvattenmärken i sociala medier. Allt är åt helvete, känns det som. 

Ingen stjärna i Michelin Guide

 

Det fanns en period då jag tyckte, att Gordon Ramsay var kocken från helvetet. Men här förstår jag hans frustration och vrede. Det finns restauranger som borde stängas omedelbart. 

En särskild dag

 

Ur Wikipedia om dagens datum. "Internationella dagen för självmordsprevention". Det borde gälla årets alla dagar. 

Jag minns en särskild dag för snart åtta år sedan. Då kändes det som om hela min värld rasade samman. Jag blev utsatt för en traumatisk händelse. Då var det som om en blixt hade slagit ner från klar himmel - eller som om någon hade huggit mig i ryggen med en sylvass sabel. 

Någon (X) som jag trodde att jag kunde lita på gick inte alls att lita på. Jag insåg, att det jag uppfattade som ganska harmlöst och mest på skämt kunde upplevas som något oförskämt och trakasserande av någon annan. X kände sig oerhört kränkt och tålde inte att se mig.

Det var en lång historia. Dramat var så kolossalt onödigt. Allting kunde hanterats på ett mycket smidigare och proffsigare sätt - av många inblandade. Nu vet jag, att personer i ledande ställning kan vara mentala dvärgar och icke lämpade för att hantera konflikter på arbetsplatsen. De kan dessutom vara dåligt pålästa när det gäller arbetsrätt. 

Den omskakande händelsen ledde mig in på självmordstankar. Jag funderade på att hoppa från en bro eller slänga mig framför ett framrusande tåg. Livet kändes plötsligt helt meningslöst. 

Nå, nu sitter jag här flera år senare. För några år sedan gick jag i (ganska meningslös) terapi. För något år sedan biktade jag mig inför en präst och blev förlåten (för mitt klumpiga och dumma uppförande) den vägen. Jag mår förhållandevis bra nu. Livet känns mycket värdefullt. Den där personen X som svek mig anser, att det var jag som svek X. Jag har förlåtit X för länge sedan, men X verkar absolut inte kunna förlåta mig. Det är trist, men livet går vidare. 

Med facit i hand är jag glad för att jag inte tog livet av mig. 

Hur vet man?

 

Bra skrivet av Wetterberg - här. 

Ett märkligt fenomen

 

Jaha. Nu har det hänt igen. En svårbegriplig "peak" i statistiken. Varför blev det 72 visningar den 6 september? Jag själv var inte ansvarig för alla dem. Vem är du eller vilka är ni som är nyfiken/nyfikna här? Varför kan ingen kommentera någonting? Vad handlar detta om?

Födelsedag

 

Idag firar jag Chrissie Hynde. Jag finner henne mycket attraktiv och hon sjunger bra. Här i en gammal god låt. 

Det är inte svårt - men ändå...

 

Idag har jag varit med på ett Zoom-möte. Jag trodde, att alla vid det här laget hade lärt sig att tänka på hur de ser ut i bild. Att kommunicera digitalt via exempelvis Zoom borde inte vara obekant nu. Vi har genomlevt en pandemi där vi fick lära oss att hantera sådan teknik. 

Fel hade jag. Det finns fortfarande människor som kan rikta in kameran ungefär som på bilden ovan. Bilden är hämtad härifrån och sedan beskuren av mig. 

Det är lätt att bli misantrop. 

Skräp på tub

 

En slumpmässigt vald skärmbildsdumpning från YouTube. Man kan inte scrolla och hoppas, att det dyker upp något vettigt. Man måste veta vad man vill ha reda på. Av 100 inslag är det kanske 1 eller 2 som är värda att titta närmare på. Där finns så mycket totalt likgiltig smörja. 

Uselt hanterat

 

Så får det inte gå till - som här. Tyvärr tror jag, att det inte är ovanligt. Vad? Att personer får lämna sina jobb på lösa grunder. Jag känner till exempel där chefer har ägnat sig åt maktmissbruk och brott mot arbetsrätten - för att få bort obekväm personal. Man borde ha löst problemen i tidigare stadium. Man borde ha träffats och resonerat i lugn och ro. I stället skedde saker och ting bakom ryggen. Fult spel och inkompetens ledde till en dramatik som var helt onödig. 

Så det blev...

 

Först tänkte jag ungefär: "Tja, vi kan väl ge det en chans". Nu tänker jag: "Vilken tur att vi såg det!". Det blev ett väldigt bra program - det första i serien "Vilket liv!". 

Programidén är egentligen inte ny. Vi som har varit med ett tag minns "Här är ditt liv".

Nå, nu hyllades Henrik Dorsin - och vilken hyllning det blev! Jag tänkte: "Hur ska man toppa detta? Det går ju inte. Här har man lagt ribban väldigt högt."

De nästa programmen i serien vill jag inte missa.

Inte nobelt

Bra skrivet av Scherman - här. Och jag undrar ibland om vissa "höjdare" och bestämmare kommer från en annan planet. De verkar vara helt "vilse i pannkakan". Eller lever de i ett parallellt universum? Deras verklighetsförankring är mycket klen. 

Två makalösa säsonger

Min fru och jag ser den här TV-serien ännu en gång. Vi tröttnar nog aldrig på den. I mitt tycke är "Pang i bygget" den bästa komediserien som har visats på TV. Förstaplatsen är inte hotad, som jag ser det. Det här är humor på högsta nivå. Manusen, klippningen, skådespelarinsatserna - ja, allt är makalöst bra.