En särskild dag

 

Ur Wikipedia om dagens datum. "Internationella dagen för självmordsprevention". Det borde gälla årets alla dagar. 

Jag minns en särskild dag för snart åtta år sedan. Då kändes det som om hela min värld rasade samman. Jag blev utsatt för en traumatisk händelse. Då var det som om en blixt hade slagit ner från klar himmel - eller som om någon hade huggit mig i ryggen med en sylvass sabel. 

Någon (X) som jag trodde att jag kunde lita på gick inte alls att lita på. Jag insåg, att det jag uppfattade som ganska harmlöst och mest på skämt kunde upplevas som något oförskämt och trakasserande av någon annan. X kände sig oerhört kränkt och tålde inte att se mig.

Det var en lång historia. Dramat var så kolossalt onödigt. Allting kunde hanterats på ett mycket smidigare och proffsigare sätt - av många inblandade. Nu vet jag, att personer i ledande ställning kan vara mentala dvärgar och icke lämpade för att hantera konflikter på arbetsplatsen. De kan dessutom vara dåligt pålästa när det gäller arbetsrätt. 

Den omskakande händelsen ledde mig in på självmordstankar. Jag funderade på att hoppa från en bro eller slänga mig framför ett framrusande tåg. Livet kändes plötsligt helt meningslöst. 

Nå, nu sitter jag här flera år senare. För några år sedan gick jag i (ganska meningslös) terapi. För något år sedan biktade jag mig inför en präst och blev förlåten (för mitt klumpiga och dumma uppförande) den vägen. Jag mår förhållandevis bra nu. Livet känns mycket värdefullt. Den där personen X som svek mig anser, att det var jag som svek X. Jag har förlåtit X för länge sedan, men X verkar absolut inte kunna förlåta mig. Det är trist, men livet går vidare. 

Med facit i hand är jag glad för att jag inte tog livet av mig.