Nu har jag sett "Nyckeln till frihet" igen. Dumt av mig. Jag hade kunnat använda tiden bättre. Jag blir irriterad på berättarrösten, överdrifterna och den påklistrade stämningsskapande musiken. Och så ändrar ingen utseende på 20, 30, 40 år!
Filmen är kvasidjupt låtsasfilosofisk och innehåller flera orealistiska scener. (Plötsligt är alla bokslukare! Plötsligt älskar alla en aria!) Den är dessutom onödigt lång. Historien bygger på en novell, för böveln. Klipp!
Nej, jag är beredd att helt hålla med Eric Diedrichs i den här krönikan. Här har vi världens mest överskattade film. Den är i själva verket ett pekoral.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar