När jag promenerar i staden med min stora solhatt och mina svarta solglasögon kanske några tänker "Vem tror han att han är? En kändis? En maffiaboss? Vad?".
Då tänker jag ungefär "Låt dem bara gå på. Jag klarar mig nog ändå.".
Jag hade kunnat bli en skygg gestalt som knappt vågar visa sig utomhus. Det finns en sak som jag skäms mycket för. Det var något jag gjorde mot en medmänniska. Jag betedde mig mycket dumt och okänsligt. Jag ångrar mig bittert. Jag har bett den andra personen om förlåtelse, men jag har inte fått den. Den andra kanske anser sitt liv vara förstört på grund av mitt beteende. Men då måste jag protestera. Den andra var inte nödd och tvungen att låta det gå så långt. Vi hade kunnat sluta fred för några år sedan. Men nej, den andra ältar och vägrar förlåta mig. Helst skulle jag väl bara dö eller ta livet av mig för att den andra skall bli nöjd.
Men jag låter inte detta styra mitt liv. Allt gott jag har gjort i mitt liv väger helt klart tyngre. Jag var mycket duktig i mina yrken. Jag gjorde stor skillnad på ett positivt sätt. Det är det som jag låter styra det liv jag har kvar.
Jag går där med min stora solhatt och mina svarta solglasögon och vägrar be om ursäkt för att jag finns till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar