Jag blir ibland beskylld för att vara rastlös. Egentligen är det så, att jag ganska lätt blir uttråkad. Jag tänker då: "Nu kan vi det här. Låt oss göra något annat!".
Jag kan inte förstå varför man skall dra tradiga saker i långbänk. Jag vill att saker och ting skall hända. Folk som är löjligt nöjda med sakernas tillstånd vill jag fråga: "Har ni inga ambitioner?". Och jag kan då tänka att de är slöa, slappa, lata, loja och likgiltiga. Tag som exempel att handla i affär. Hur roligt är det? Jag vill veta exakt vad jag skall köpa, sedan köper jag det och lämnar affären. Att som vissa gör - stanna och prata med alla vänner och bekanta om allt och ingenting - driver mig nästan till vansinne.
Det är väl okay att dra i långbänk om det gäller något oerhört njutningsfullt som man aldrig vill att det tar slut. Men de sakerna är ganska lätt räknade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar