Lite om rimliga krav

Nu för tiden kan man ibland få intrycket att allting är okay. Det är som om ingenting får betraktas som bättre eller sämre än någonting annat. Allting är helt i sin ordning, tycks många tro. 

Så tycker inte jag. Det finns saker, som definitivt är bättre eller mera rätt än andra. Det är ju en truism. Varför skall man överhuvudtaget ifrågasätta det? 

Jag kan till exempel inte känna medlidande med personer som vägrar inse, att de saknar musikalisk talang. Om de känner sig kränkta när jag påpekar faktum, så får de väl känna sig kränkta. Sanningen svider, men den måste fram. Man bör inte leva i en livslögn.

På sätt och vis är Jantelagen bra ibland. Man skall exempelvis inte inbilla sig sjunga lika bra som Jussi Björling, när man i själva verket sjunger som en skadskjuten kråka. Man skall ha en realistisk självbild.