Jag har börjat läsa "Ingen går hel ur det här" av Kjell Andersson. Det är helt klart att jag inte kommer att läsa hela boken. Varför skulle jag? Den är, som jag ser det, mest intressant för de "närmast sörjande". Den är alldeles för pladdrig och självupptagen. Jag orkar inte med den. Det är på tok "too much" och "information overload". Att läsa varenda mening känns som ett stort tidsslöseri. Jag går inte hel ur läsningen av den här. Av självbevarelsedrift snabbskummar jag.
Låt mig avsluta med den här recensionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar