Det sätter sina spår

En gång i mina tonår blev jag "satt på plats" av en person som stod mig nära. Jag minns inte nu vad det var som fick honom att tända till på alla cylindrar, så att säga. Han sade någonting - jag minns inte den exakta ordalydelsen - med innebörden att jag inte skulle tro att jag var något märkvärdigt. Han tyckte, att jag var "en helt vanlig kille". Jantelagen visade sitt fula tryne.

Kan det vara så, att jag alltsedan dess har ägnat tid åt att motbevisa honom? Har allting handlat om bevis till min fördel? Jag vet ju nu, att jag är "något märkvärdigt". Det har jag visat på olika sätt. Jag har "lämnat avtryck", jag har "gjort skillnad" och så vidare. 

Om ingen annan berömmer mig, så får jag göra det själv. Jag vet mitt värde.