Den här gillar jag. Budskapet är väl ganska klart. Jag tillägnar den vissa av mina före detta vänner. De kan inte förlåta mig för något dumt jag gjorde för mera än 6 år sedan. Åtminstone en av dessa personer tycker väl att jag är en störd person som borde söka psykiatrisk hjälp. Jag kan från min sida tycka, att de borde söka psykologhjälp för att "släppa" detta. Det var bara 1 person som jag bar mig dumt åt mot. Men jag blir kollektivt bestraffad. Deras oförsonlighet är grotesk. Deras oförmåga att förlåta är ynklig. Jag har sträckt ut en hand för att försöka få förlåtelse. Det gav noll resultat.
Jag kommer att tänka på en haiku som jag skrev för länge sedan:
Mentala dvärgar
och själsliga krymplingar
gör mitt liv rätt surt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar