Jag avskyr orättvisor. Jag föraktar mediadrev, gatans parlament och lynchmobb. Ingen skall dömas ohörd.
Därför blir jag irriterad när man på TV har bjudit in en person som har skrivit en bok om hur hon blev "psykiskt misshandlad" av en narcissist. Till sitt försvar hade hon en psykolog. De fick alltså berätta om hur tillintetgörande och paralyserande det kan vara att råka ut för en narcissist.
De som känner dessa båda personer kan lätt lista ut vem den aktuelle narcissisten är. Men fick han någon chans att försvara eller förklara sig? Nej.
Det kallar jag feg journalistik. Den anklagade har ingen chans i ett sådant läge.
Det är för mycket sådant. Människor kan dömas utan någon vettig utredning, utan åtal, utan jury, utan företrädare och utan riktig rättegång. En oerhört viktig detalj är om det fanns något ont uppsåt. Om inget sådant fanns skall utgången bli helt annorlunda jämfört med om ont uppsåt fanns.
Alltför ofta uppstår tvister och konflikter på grund av missförstånd. Det kan exempelvis vara otydliga budskap och dubbla budskap. Den anklagade är kanske inte ensam om att ha gjort fel och burit sig dumt åt. Den som anklagar är kanske lika skyldig. Många tvister och konflikter borde kunna ha lösts i ett tidigt stadium - om de inblandade parterna hade agerat klokt och moget.
Till råga på allt kan en orättvist anklagad person betraktas som en ond figur i många år efter det att det "onda" skedde. Den infantila och debila logiken är "en gång brottsling alltid brottsling". Det finns ingen tillstymmelse till vilja att försonas eller förlåta. Till och med personer som egentligen inte alls har med saken att göra kan frysa ut den anklagade. Men enligt mig är den som ångrar sig, har tagit sitt straff och har bett om förlåtelse inte längre skyldig till något.
De som känner dessa båda personer kan lätt lista ut vem den aktuelle narcissisten är. Men fick han någon chans att försvara eller förklara sig? Nej.
Det kallar jag feg journalistik. Den anklagade har ingen chans i ett sådant läge.
Det är för mycket sådant. Människor kan dömas utan någon vettig utredning, utan åtal, utan jury, utan företrädare och utan riktig rättegång. En oerhört viktig detalj är om det fanns något ont uppsåt. Om inget sådant fanns skall utgången bli helt annorlunda jämfört med om ont uppsåt fanns.
Alltför ofta uppstår tvister och konflikter på grund av missförstånd. Det kan exempelvis vara otydliga budskap och dubbla budskap. Den anklagade är kanske inte ensam om att ha gjort fel och burit sig dumt åt. Den som anklagar är kanske lika skyldig. Många tvister och konflikter borde kunna ha lösts i ett tidigt stadium - om de inblandade parterna hade agerat klokt och moget.
Till råga på allt kan en orättvist anklagad person betraktas som en ond figur i många år efter det att det "onda" skedde. Den infantila och debila logiken är "en gång brottsling alltid brottsling". Det finns ingen tillstymmelse till vilja att försonas eller förlåta. Till och med personer som egentligen inte alls har med saken att göra kan frysa ut den anklagade. Men enligt mig är den som ångrar sig, har tagit sitt straff och har bett om förlåtelse inte längre skyldig till något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar