En reaktion

 

Allt annat än Ukrainafrågan känns lite futtigt i dessa dagar. 

Ur led är han

Put him in jail.

Berättigat gnäll

 

Lättja Costa Rica - Gratis foto på Pixabay

Jag har skrivit om det förr. Nu skriver jag om det igen. Detta med långsamhetens lov - det är ju så överskattat. Det kryper i mig när något tar så onödigt lång tid. Det känns som om jag är omgiven av sengångare. Varför tar det så lång tid?

Om någon cyklar oerhört sakta, så kan man undra: "Hur kan man cykla så sakta utan att välta med cykeln?". Men om någon går väldigt sakta - vad kan man då säga? "Hur kan man gå så sakta utan att stå stilla?"? 

Det blir ibland ett under av ineffektivitet. Hur kan man vara så totalt ointresserad av att åstadkomma något vettigt? När blev "att chilla" ungefär samma sak som att vara nästan hjärndöd?

Vi säger väl det, då

 

Åter igen - inte så himla seriöst. Gör själv testet här. 

Några egenheter

 

Det här stämmer väl rätt bra. Men nu kommer säkert någon påstå, att eftersom han/hon är en "nattuggla", så måste han/hon vara intelligent. Då har personen i fråga visat sig vara svag i logik. 

Säsong 2 börjar snart

 

Jag har höga förväntningar. Vissa av Bäckströms repliker kan platsa i en citatsamling.

Två bra

 

Två bra böcker som jag köpte på bokrean idag. Många timmar räddade.

Tradigt

 Försökte hitta något fyndigt och väldigt intelligent i Twitter. Gav upp. 

En operasångerska om Jussi

Det märks, att hon gillar hans sätt att sjunga. Och hon vet vad hon pratar om.

12 tecken

 

Tja... Det stämmer nog i det stora hela. Men jag är lite skeptisk till kreativiteten. Det är inte alla högintelligenta som är kreativa. Bara för att du är mycket intelligent måste du inte vara kreativ. Men en höggradigt kreativ person som kommer på många bra, nyttiga, originella och eleganta idéer är sannolikt också mycket intelligent. Dock: en person som bara hittar på en massa originella "stolligheter" är inte nödvändigtvis mycket intelligent. Ser ni skillnaden?

Sedan används termen "brainstorm" när det handlar om "solitude". Det blir ju lite märkligt. Man kan inte gärna "brainstorma" ensam. "Brainstorming" är en gruppaktivitet. 

Slutligen blir det enligt mig lite begreppsförvirring mot slutet. Man påstår där, att intelligens inte bara handlar om IQ, utan att emotionell intelligens är lika viktigt. Då snubblar man in på detta med multipla intelligenser - och då knackar virrigheterna på dörren. Intelligens är det man mäter med något vetenskapligt tillförlitligt IQ-test. De andra så kallade "intelligenserna" borde heta "talanger". Slutsnackat. 

En irriterande stöddighet

 

Nu pågår "På spåret" och snart börjar en ny säsong med "Kulturfrågan Kontrapunkt". Programledarna är alla icke-klädsamt självbelåtna. Alla vill gärna påstå att deras respektive program är Sveriges svåraste frågesport. 

Alla har fel. Sveriges svåraste frågesport är nämligen "Alla mot alla". Vid en jämförelse hamnar "Alla mot alla" långt före. Det är som om de tävlar i olika divisioner - och "Alla mot alla" är ensamt program i sin division. Det är smartare och avsevärt mera fantasifullt. Det känns som om två lådbilar kämpar mot en Bentley. Måste jag förklara allting?

Några gamla kort

 

Där stod hon och skymde sikten. 

En sen upptäckt

 

Varför har jag inte fattat förrän nyligen att Annika Norlin är bra? Varför har ingen berättat det för mig? Hon är ju grym. Hon gör bra melodier, hon sjunger bra, hon skriver bra sångtexter - och så skriver hon bra noveller också! Vad är detta? Varför är livet så orättvist? Jag stapplar och famlar, jag känner mig nästan oduglig. 

En stjärna

 

Hon var inte bara otroligt vacker. Hon sjöng också vackert.

Inte vilket år som helst

 

Det kom ut en hel del bra album det året...

Kierkegaard var en "outstanding" outsider

 Enligt min mening var han Nordens störste filosof. 

I Twitter är det fritt fram

Att läsa en massa inlägg i Twitter kan vara deprimerande. Det finns många kända personer med fina och viktiga yrken som beter sig så puerilt och lågt där. De kan trakassera och bära sig ganska ruttet åt. Elakheter står som spön i backen. Om det hade hänt på en arbetsplats, så hade de elaka figurerna sannolikt fått sparken.

Kloka ord av ett geni

 

Han var inte bara smart. Han var även vis. 

En anledning att vara glad

I kväll sade körledaren att han var imponerad av körens sätt att sjunga. Jag spinner.

Enastående

 

En makalös låt i en unik tolkning. Här kan vi prata om att "ta över scenen" eller att "visa var skåpet skall stå". Prince spelade otroligt bra här. Läs gärna här vad vissa andra tyckte om honom. 

Ännu en sånganalys

 

Trodde du att Judy Garland var en medelmåttig sångerska? Då trodde du fel.

En stjärna intervjuas

Jag gillar Eva Green. Hon har ett fascinerande ansikte. Hon verkar inte ha några divalater. Och hon spelar bra. 

Två filmer

 

Jag är väldigt nöjd med att jag har många DVD-filmer. Det gör, att jag kan se en bra film nästan när jag vill. Jag är inte beroende av att filmen finns på Netflix eller i någon annan liknande tjänst. 

Men en del filmer mår bäst av att inte ses igen. Pasolinis "Canterbury Tales" är en sådan. Den är inte ett dugg bättre än valfri "tecken"-film. Det är bättre att använda tiden till att se exempelvis "I tjurens tecken".

När vi pratar om "Breaking the waves" pratar vi om någonting helt annat. De två filmerna rör sig inte alls i samma division. 

"Breaking the waves" är ett mästerverk. Det finns inte en enda onödig scen (som det vimlar av i "Canterbury Tales") och det finns aldrig någon anledning att snabbspola filmen (som det finns många anledningar till i "Canterbury Tales").

Jag brukar ha svårt för handkamera och tycker ofta att det blir för "hackigt" och klumpigt. Men i "Breaking the waves" stör det mig inte. Det ger snarare en dokumentär känsla.

Och på tal om känsla - om man är HSP, så bör man vara beredd med en näsduk. "Breaking the waves" är oerhört gripande. Somliga skulle väl kunna påstå, att den är på tok för sentimental. Det tycker inte jag. Jag skulle gärna se flera filmer med så omtumlande och känsloladdade scener.

Slutligen: slutscenen! Den tolkar jag så, att Bess (så bra spelad av Emily Watson) utför sitt sista och största svårförklarliga mirakel i himlen. 

Bokrea - jaha?

Och så har den kommit - en katalog för årets stora bokrea. Jag måste säga, att bokrean blir mindre och mindre intressant för varje år som går. När jag var ung och jobbade i bokhandel kunde jag köpa hem ett par papperskassar fulla med reaböcker. Nu? Jag får vara glad om jag hittar någon läsvärd bok till hyggligt pris. 

Jag har blivit väldigt kräsen när det gäller bokläsning. Om det finns någon intressant bok som jag funderar på att köpa i bokrean, så får jag återkomma.

Några som tror

 

Några kändisar som tror på Gud. Är de dumma? Nej, det tror jag inte.

Skyldig?

 

Slutet på den här filmen irriterar mig. Är det meningen att vi skall känna oss blåsta? Eller har manusförfattaren tappat logiken? Hänger storyn verkligen ihop? 

Den här recensionen är högst relevant. 

Ho ho ho

 

Men, hallå... Vad är detta för trams? Man är inte ett geni om man har alla rätt. Om man inte har alla rätt, så är man väl inte särskilt smart?

En analys?

Det här är ju pinsamt. Varför skall han sitta där och recensera? Han visste knappt vad Procol Harum var för något. En genant kunskapsbrist. Och så försöker han träffa exakt rätt ton. Vad bryr jag mig om det? Tror han att han är mera musikalisk än Procol Harum? Tror han att han kan skriva en bättre låt? Vad är detta? Det hela känns så kolossalt irrelevant och mera än ett halvt sekel för sent. (Och så dessa textremsor... Bach´s blir box... Et cetera.)