Nu har jag sett den här igen. Jag kan inte låta bli att finna historien en aning krystad. Och det är ju så klyschigt med att man först skall misstänka den personen, sedan skall man misstänka en annan person, sedan skall man misstänka en tredje person... Jag undrar, om det inte var Agatha Christie som var den mest skyldiga till detta vanliga ofog bland detektiv- och kriminalhistorier.
Nå, här är en viktig detalj i handlingen ett fotografi taget av en amatörfotograf i 25-årsåldern. Han skall alltså ha varit väldigt skicklig i att ta ett kort som bygger på "gyllene snittet" och Fibonaccital. Och detta upptäckte Lynley genom att studera proportionerna i det speciella fotot. Och med hjälp av fotot kunde man sedan hitta ett nedgrävt lik... Tillåt mig tvivla.
Nej, ibland blir sådana här kriminalhistorier så krystade och långsökta att man bara baxnar.
Nå, här är en viktig detalj i handlingen ett fotografi taget av en amatörfotograf i 25-årsåldern. Han skall alltså ha varit väldigt skicklig i att ta ett kort som bygger på "gyllene snittet" och Fibonaccital. Och detta upptäckte Lynley genom att studera proportionerna i det speciella fotot. Och med hjälp av fotot kunde man sedan hitta ett nedgrävt lik... Tillåt mig tvivla.
Nej, ibland blir sådana här kriminalhistorier så krystade och långsökta att man bara baxnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar