Livet...

Det finns några personer som inte tål att se mig. De undviker mig som pesten. I mina ögon är de omogna. En av dem kanske hoppades att jag skulle ta livet av mig. Tji fick hon.

Jag vill bli ihågkommen som en person duktig i sitt jobb - eller i mitt fall: mina jobb. Jag hade två halvtidstjänster när jag slutade arbeta. Jag var duktig i båda. 

Men nu - som pensionär? Då vill jag främst bli ihågkommen som en grymt skarpsynt korrekturläsare och en makalöst bra högläsare. De författare som jag har korrekturläst manus åt kan intyga om mina korrekturläsningar och de som har hört mig läsa högt kan instämma om mina högläsningar. 

Jag tog inte livet av mig. Jag tänker leva länge till - om det går.