När jag hör den här låten, så fastnar jag alltid för formuleringen "It's all too beautiful". Texten kan tolkas som knarkpropaganda. Men låt oss glömma det här och nu. Tänk bara på formuleringen "It's all too beautiful".
Det handlar om en känsla som kan höra ihop med HSP. Om man är en "highly sensitive person", så kan den känslan komma över en - lika väl som en känsla av motsatsen. När man är HSP, så kan känslorna pendla så mellan ytterligheter. Ibland är det toppen, ibland är det botten. Men det behöver inte alls höra ihop med ett bipolärt tillstånd - där man kan pendla mellan maniskt och depressivt.
"Det är alltför underbart", om vi pratar svenska. Något kan vara så oerhört vackert att någon som är HSP liksom tappar konceptet och vet inte vart h*n skall vända sig. Det blir väldigt svårt att hantera.
Om man är HSP, så lägger man märke till mera än en person som inte är HSP. Vi registrerar mera och måste därför så att säga hämta andan för att bearbeta bombardemangen av intryck. Verkligheten kan fungera som en drog. Det behövs inga preparat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar