Man skulle kunna påstå, att jag är en föredetting. Ja, det är jag i vissa avseenden. Jag är inte längre duktig i mina jobb, men det beror på att jag inte längre jobbar. Jag vet mitt värde. När jag jobbade var jag bra på det jag höll på med. Ingen skall ta det ifrån mig. Det fanns två områden där jag tillhörde de bästa i landet.
Jag vet också, att jag bar mig dumt åt ibland. Men de som bara minns det och har glömt allt bra jag gjorde... De är onda och banala. De är inte värda mitt intresse.
Men nu sysslar jag med annat och försöker vara bra på det. Ingen annan människa skall knäcka mig. Den triumfen skall de inte få - de som inte längre bryr sig om mig. Om något skall kunna knäcka mig, så är det usel ekonomi och/eller mycket dålig hälsa och/eller grym sorg. Varken svek eller besvikelse skall kunna fälla mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar