Kreativiteten är min livboj

Nu har det hänt igen. Påtvingad gemenskap där man förväntas vara trevlig och absolut inte skilja sig från mängden. Man skall bara slappa och "chilla". Det är så oerhört överskattat - detta med att "bara vara". Det kryper i mig. Det är psykisk tortyr. 

Varför skall man vara tillsammans och göra absolut ingenting? Om man inte gillar läget, så betraktas man som åtminstone oartig och kanske rentav som en stropp och överlägsen, märkvärdig typ. Man får inte avvika. Man skall bara njuta. Och den som inte njuter är en misslyckad människa. Man har en dysfunktion av något slag.

Detta sysslande med ingenting gör mig så irriterad. Det är ett under av ineffektivitet. Inget vettigt avhandlas, görs eller skapas. Tiden bara går till ingen som helst nytta. 

Ett av de få tillfällen då jag tycker, att det är helt i sin ordning att göra absolut ingenting är när jag solbadar. Jag kan också tänka mig att det är okay om man ägnar sig åt tantrasex.

Nej, jag tycker att en dag utan någon kreativitet är en förlorad dag. Och med kreativitet menar jag till exempel att skriva i en blogg. Således blev denna dag ändå inte förlorad.