Gunilla Brattbergs bok "Att förlåta det oförlåtliga" (Värkstaden, 2011) väntar jag mig mycket av. Jag lånade boken från biblioteket i dag och jag har redan fastnat för ett par citat.
"Om gärningsmannen visar total brist på insikt om att han har gjort en person illa, och inte tar på sig ansvaret för det som har hänt, är det svårt att förlåta. För att förlåtelse ska vara möjlig måste man ha anledning att tro att övergreppet inte kommer att ske igen. (...)
Ann Heberleins recept när förövaren inte visar ånger, och man inte kan förlåta, är att visa likgiltighet, att man suddar ut personen ur sitt liv. (...) Själv upplever jag det som att lägga tryckförband på ett blödande sår. (...) Men för att kunna lämna ilskan och bitterheten och få frid i själen behöver man sannolikt genomgå en sorge- och försoningsprocess. (...)
Det finns forskning som visar att tidigare obearbetade trauman aktualiseras i samband med nya påfrestande livshändelser, och lägger sig ovanpå dessa." (ss. 55f)
Det finns anledning att återkomma till denna bok senare i denna blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar