"Tillbaka på banan"

Nu har jag äntligen börjat jogga igen. Jag har inte vågat innan på grund av halkrisken. Nu när det är barmark utan snö och is finns det ingen undanflykt kvar. 

Att jogga är en del av mitt liv. Det känns som om något fattas när jag inte joggar. Jag är ingen komplett människa då. Men när jag joggar tänker jag bra och kommer på idéer som jag kanske inte annars skulle ha fått. 

Att bara promenera känns slött och lättjefullt. Man måste jogga för att få upp pulsen ordentligt. Man måste svettas. Om jag inte gör det, så kan jag skälla på mig själv: Har du inga ambitioner?!?