Låt mig återvända till den här boken.
Innehållsförteckningen säger en hel del om bokens innehåll: kränkning, trauma, offer, energidränage, ältande, bitterhet, skuld, skam, hämnd et cetera.
Boken rör sig mellan filosofi, psykologi och sociologi. Ibland under läsningens gång kunde jag tänka: "Vet hon vad hon skriver om? Är detta vetenskapligt sant?". Då sökte jag i Wikipedia för att kolla om mina misstankar stämde. Det gjorde de inte. Hon har så att säga bra på fötterna.
Första gången som jag tänkte att det var kvasifilosofiska hårklyverier var när det handlar om skuld och skam. "En människa upplever skuld för vad hon gjort. (...) Skuld är det man känner när man har handlat fel, eller har försummat att handla där man borde ha gjort det. Det man fruktar vid skuld är straff." (s. 26)
"En människa upplever skam för vem hon är. Skammen berör människan själv. Därför gör skammen mer ont än skulden. (...) Känslor av skuld och skam glider ofta in i varandra." (s. 29)
Just det. Vad gör man åt det? Hur förlåter man sig själv - om den person som man har bett om förlåtelse inte vill förlåta en?
"Oförrätter som man av olika skäl inte kan förlåta får man försona sig med. Försoning har med varat att göra. Medan förlåtelse är en akt för att hantera skuldkänslor är försoning en akt för att hantera skamkänslor. Försoning är att se som ett accepterande av konflikten eller det som har skett. (...) I försoningsarbetet kan även förlåtelse ingå." (s. 57)
Här skulle jag vilja läsa vad författaren ansåg om ACT - men det var kanske inte ett etablerat begrepp när boken skrevs år 2011. Är försoning och acceptans samma sak? Eller förutsätter försoning två personer - medan acceptans kanske bara berör 1 person?
Det här med etik och moral, då - är inte det hårklyverier? Kanske inte.
"Etik är läran om moral, om vad som är gott och ont, rätt och fel, om hur man bör bete sig. (...)
Moral är etik i praktiken. (...) För att dömas för ett brott ska den tilltalade ha haft uppsåt att skada vid tidpunkten för brottet." (ss. 66f)
I det stora hela gillar jag denna bok. Den ger många intressanta tankeställare. Den borde passa utmärkt för en diskussionsgrupp angående förlåtelse.
Boken rör sig mellan filosofi, psykologi och sociologi. Ibland under läsningens gång kunde jag tänka: "Vet hon vad hon skriver om? Är detta vetenskapligt sant?". Då sökte jag i Wikipedia för att kolla om mina misstankar stämde. Det gjorde de inte. Hon har så att säga bra på fötterna.
Första gången som jag tänkte att det var kvasifilosofiska hårklyverier var när det handlar om skuld och skam. "En människa upplever skuld för vad hon gjort. (...) Skuld är det man känner när man har handlat fel, eller har försummat att handla där man borde ha gjort det. Det man fruktar vid skuld är straff." (s. 26)
"En människa upplever skam för vem hon är. Skammen berör människan själv. Därför gör skammen mer ont än skulden. (...) Känslor av skuld och skam glider ofta in i varandra." (s. 29)
Just det. Vad gör man åt det? Hur förlåter man sig själv - om den person som man har bett om förlåtelse inte vill förlåta en?
"Oförrätter som man av olika skäl inte kan förlåta får man försona sig med. Försoning har med varat att göra. Medan förlåtelse är en akt för att hantera skuldkänslor är försoning en akt för att hantera skamkänslor. Försoning är att se som ett accepterande av konflikten eller det som har skett. (...) I försoningsarbetet kan även förlåtelse ingå." (s. 57)
Här skulle jag vilja läsa vad författaren ansåg om ACT - men det var kanske inte ett etablerat begrepp när boken skrevs år 2011. Är försoning och acceptans samma sak? Eller förutsätter försoning två personer - medan acceptans kanske bara berör 1 person?
Det här med etik och moral, då - är inte det hårklyverier? Kanske inte.
"Etik är läran om moral, om vad som är gott och ont, rätt och fel, om hur man bör bete sig. (...)
Moral är etik i praktiken. (...) För att dömas för ett brott ska den tilltalade ha haft uppsåt att skada vid tidpunkten för brottet." (ss. 66f)
I det stora hela gillar jag denna bok. Den ger många intressanta tankeställare. Den borde passa utmärkt för en diskussionsgrupp angående förlåtelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar