En händelse

 

I kväll övade "min" kör denna sång. En mycket vacker melodi. Händel var ett geni. 

En ny pryl i min ägo

 

Nu äger jag en sådan här. En ny era börjar? Nej, så dramatiskt tror jag inte att det är. Men jag kommer nog att ha nytta av den. Jag kan spela in tal och annat ljud som jag vill spara. Troligen kommer jag att spela in mina sångövningar i den. Recensioner om den? Se här. 

En fördel är ju att ingen kan "hacka" sig in i denna lilla apparat. Vill man komma åt det som finns i den, så får man stjäla den. 

Mycket hög lägstanivå

Bilden är knyckt från Instagram. Kontot är Villfarelser. Mycket bra! Följ det! Då och då är det helt genialt. Det är aldrig värdelöst. 

Here I go again

 

Alltid lite roligt att kolla Zharoffs reaktioner. Se och hör här om David Coverdales sångkonst. 

Att ta farväl

 

Han har så rätt - Oisín Cantwell. Kolla detta. 

Som en rakkniv

Jag tycker, att flera borde känna till begreppet "Ockhams rakkniv" och använda sig av det. Att inte krångla till saker i onödan är bra. Bort med allt som inte har med saken att göra. Bort med allt irrelevant. Bort med redundant information. "Bort det", som Paulus skrev. 

Det finns så många människor som svamlar och pratar i nattmössan. De kan använda 500 ord för att förklara något som kan förklaras med 50 ord. Och många gör flera saker samtidigt i tron att de då verkar vara smarta. Men "multitasking" har visat sig vara ganska korkat att ägna sig åt. Bättre att göra en sak i taget. Fokusera! Var inte splittrad!

Jag är HSP och ljudkänslig. Jag hatar töntig TV-reklam och tar bort ljudet. Jag står inte ut med dumt prat och töntig musik. Jag hatar också ljudet av glas som skramlar mot varandra. Samtidigt har jag svårt för att uppfatta vad som sägs när människor slarvar med artikulationen. 

Bort det! Var tydlig! 

Födelsedag

 

Idag firar jag Amy Grant. Jag tycker bra om hennes röst - så klar och ren. Lyssna till exempel på detta. 

Han var brådmogen

 

Det här är ju lite märkligt. Låten "It ain´t me, babe" spelades första gången den 17 maj 1964 - enligt denna källa. Albumet "Another side of Bob Dylan" spelades in den 9 juni 1964 och släpptes den 8 augusti samma år - enligt denna källa. Med det albumet kunde man ana vad som komma skulle. Här mötte vi en ny Bob Dylan - med mera personliga (och några skulle väl kalla dem egocentriska) texter. 

Hur som helst: Bob Dylan var bara 23 år gammal när albumet var klart. Och texten till "It ain´t me, babe" har vi här. Jag har skrivit det förut och nu skriver jag det igen: Bob Dylan var brådmogen. Det är inte vilken 23-åring som helst som kan skriva en sådan text.

Bara en sådan sak som "to come each time you call" - det är mitt i prick. Vissa människor tycker ju, att man skall släppa allt så fort de kallar. Det kvittar om det du håller på med är mycket viktigt - det kan aldrig vara viktigare än att göra dem nöjda. 

En plats i studion?

 

Jag hade kunnat vara med i kvällens "Kulturfrågan Kontrapunkt" utan att skämmas. Jag visste nämligen, att Annie Leibovitz var fotografen bakom det kända kortet på den nakne John Lennon och den påklädda Yoko Ono. (Det gissade en av de tävlande, men laget lämnade sedan fel svar.) 

Jag visste också, att Rachmaninov gjorde originalet till en del takter som sedan "knycktes" av Eric Carmen för en av Eric Carmens mest kända låtar. 

Det är gott att ha rätt

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

I kvällens avsnitt av "Fråga Lund" ställdes en fråga om toalettstolar. Skall locket vara uppe eller nerfällt när man spolar? Det visades i ett vetenskapligt experiment med stor tydlighet, att locket skall vara nerfällt när man spolar.

Detta har jag hävdat många gånger i andra sammanhang. För mig har det varit alldeles självklart. Jag kan inte förstå varför inte alla begriper det. Det är varken raketforskning eller kvantfysik. Jag spinner alltid lite grann när jag får bevis på att jag har rätt. 

Bye, bye, mr american pie

Åt helvete med Twitter/X. Jag har lämnat möget. Den här artikeln förklarar varför man inte bör ha något med Twitter/X att göra. 

En otrolig långsinthet

Det är otroligt hur långsinta och oförsonliga en del människor kan vara. Jag känner till några exempel. I ett fall vill sonen inte längre ha någon kontakt med sin syster - och inte heller resten av familjen - på grund av någon bagatell. I ett annat fall har en kvinna sagt upp bekantskapen med sin syster och hennes familj - och med sin ena dotter - på grund av ett par bagateller. I ett tredje fall har en kvinna sagt upp bekantskapen med en före detta kollega - på grund av något som man borde kunna prata ut om och komma överens.

I samtliga fall borde man kunna "gräva ner stridsyxan".

Vad är det med sådana människor? Hur kan man vara så förbannat envis och dömande? Varför sluter man inte fred? Varför kan man inte komma överens som vuxna och förståndiga människor? 

Judehat

 

Bra och modigt skrivet - detta. Jag tror, att det stämmer med verkligheten. 

Ytliga och giriga egotrippare

 

Mycket bra skrivet av Johanna Frändén - detta. Och jag är väldigt trött på "influencers". De är kolossalt ytliga och giriga egotrippare. Jag orkar inte spilla mera krut på dem. Jag struntar blankt i dem. 

Skickligt skådespel

 

Bruno Ganz spelade makalöst bra här. Det är inte konstigt alls, att denna scen sedan användes i olika sammanhang. Filmen "Undergången - Hitler och Tredje rikets fall"  är nu ytterligare en film som jag tänker köpa. Mitt mål är att ha en bra långfilm per dygn på året. Jag är på god väg.

Haiku

Vi är människor
alla. Att skilja på vi
och de blir ondska.

Avslöjade

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

I kväll var det vinprovning i "Fråga Lund". En grupp "amatörer" ställdes mot en grupp "vinkännare". De skulle beskriva smakerna på rödvin och sätta betyg på dem. Men de som skulle provsmaka var utsatta för ett skämt. 

Vinerna serverades ur en pappersförpackning, en flaska med en blygsam etikett och en flaska med en lite elegantare etikett. Ju finare förpackningen såg ut, desto finare betyg fick vinet. Och alla verkade tycka ungefär likadant. Ingen misstänkte någon sorts "practical joke". Ingen sade: "Men vänta nu... Är det inte samma vin?".

Sanningen var att alla provsmakade exakt samma vin! Ändå fick "vinerna" (= vinet) så olika betyg.

Detta gav mig vatten på min kvarn. Jag har alltid misstänkt att snobbiga vinkännare många gånger bara hittar på. De vet egentligen inte vad de pratar om, men de vill framstå som väldigt professionella och med utsökta smaklökar. Och så använder de ett bildspråk som är rena rappakaljan. Vilken arom har exempelvis "våt sten och flinta"? 

Jag säger bara: kejsarens nya kläder och löjliga preciöser. 

Tänkvärt om ett krig

Tyvärr tror jag, att han har rätt - Wolfgang Hansson här. Jag ser - som sagt var - inget ljus i tunneln. Och det kommer inte att ta slut, om Israel lyckas "komma åt" varenda Hamas-krigare. Hamas´ själva "filosofi" tar man inte död på. Den kommer att jäsa.

Märkligt

Åter igen har jag sett toppar i besöksstatistiken. Jag har ingen aning om vem/vilka du/ni är. Det går bra att kommentera ifall man har ett Googlekonto. 

Det vore ju ödets ironi ifall en "stalker" här är samma person som en gång för flera år sedan nu kallade mig en "stalker". H*n är välkommen att träda fram. 

En tidsresa

Nu har jag sett två avsnitt av "Historien om Sverige". Den har redan fått negativ kritik för olika saker. En kritiker menade till exempel att den verkar rikta sig till mellanstadieelever. En dum kritik. 

Någon/några har retat sig på att TV-seriens guide (en skådespelare - varför?), som rör sig helt obehindrat mellan alla tider, ser ut att le hela tiden. Jag instämmer. Det är väldigt retfullt. Kunde man inte ha valt en annan person med ett allvarligare utseende? 

Ingen verkar störa sig på det som stör mig allra mest: musiken. Jag hatar sådan påklistrad och stämningsskapande musik. Den skriker: "Känn nu så här!" Denna skräck för tystnad! Förbannade John Williams och Hans Zimmer! De har fått så många efterapare att jag nästan spyr. Musiken i den här TV-serien får mig att tänka på så kallad hissmusik - och det är inget bra betyg.

En hemsk arbetsplats

Nu har jag sett fyra avsnitt av "Huset". Åter igen kan jag undra: Varför är danskarna så bra på sådant här? Betyget i IMDb känns rimligt - även om jag inte vet hur det hela slutar.

Men det är ruggigt obehagligt. Tyvärr tror jag inte, att det är långt från sanningen. Det hela är på gränsen för vad jag pallar. Och jag äter inte geléhallon till frukost. Jag har jobbat på ett fängelsebibliotek och jag är inte totalt obekant med miljön. 

Ur spår

 

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.

Jag såg kvällens avsnitt av "På spåret". Ibland kan jag bli imponerad, ibland kan jag bli smått chockad. Är det en generationsfråga? Kanske, kanske inte. 

Men hur kan man inte känna igen Neil Youngs låt "Heart of gold"? Det måste väl ingå i allmänbildningen? Och en annan sak: när den självgode pösmunken Fredrik Lindström tvärsäkert påstod, att det var Neil Youngs "magnum opus", så håller jag inte med. Låten är en av Youngs första och största hits - men "magnum opus"? Njae. 

"På spåret" är visserligen ett program som har hängt med länge nu, men det betyder inte - som herrar Luuk och Lindström tycks tro - att det är det bästa frågesportsprogrammet på TV nu. Om ni frågar mig, så är "Alla mot alla" på ohotad förstaplats i den genren. 

Jag slapp inte undan

 

Jaha. Jag har varit väldigt snuvig och haft kraftig torrhosta i några dagar nu. I morse tog jag ett test. Det är bevisat: jag har fått Covid-19. Det känns som en förkylning från helvetet. Men jag tror inte, att jag skall behöva hamna på någon intensivvård. 

Jag får "hanka mig fram". Jag har hostat så mycket, att ryggen verkar ha tagit stryk. Och så denna huvudvärk... Jag kan hålla mig för skratt. 

Jag knäckte nöten

 

Jag hade platsat i kvällens avsnitt av "Kulturfrågan Kontrapunkt". Där satt det sex experter inom konst, musik och litteratur. Men ingen av dem lyckades "knäcka nöten" eller hitta "den gemensamma nämnaren" eller "den röda tråden" - när det gällde Zarathustra och så vidare. Jag fixade det - innan Stina Ekblad hade läst färdigt texten. Jag klappar mig själv på axeln. 

Inte "dumburken"

I dag blev det mycket TV-tittande. Först "Nyhetsmorgon", sedan "Alla mot alla", därefter "Hem till gården", senare "Fader Brown", "Fråga Lund", "Kockarnas kamp" och slutligen "Hemma med Ernst". 

Fördummande? Nej, det tycker jag inte. Varje program kan ha något vettigt innehåll. De två program som jag hade mest utbyte av - som jag lärde mig mest nytt ur - var "Alla mot alla" och "Fråga Lund". Alltid fastnar det något.

En "småputtrig" film

 

Bilden är hämtad härifrån. 

Jag instämmer med recensenten. Det är Marie Richardson som räddar "Tisdagsklubben". Vissa recensioner var inte nådiga. ("inferno av sockersöt pekoral" om slutet - skrev någon.) Visst är filmen övertydlig och ganska banal. Men den är inte så mycket sämre än en del andra "småmysiga" filmer, som till exempel "The Holiday".

Filmen är en bagatell utan något större djup. Men den tål att ses. "Slutet gott, allting gott" - skulle man kunna säga. "No hard feelings" kan man också påstå. Det kan ju vara en motvikt mot allt negativt som vi översköljs av. Här försonas man och sluter fred med varandra. Gott så.

Den fjärde apan

 

Knyckt från Instagram. Ganska träffande. 

Helvetet på Jorden

Det är förskräckligt - det som händer i Gaza nu. Visst har Israel rätt att försvara sig, men det här har ju gått alldeles över styr. Det är helt orimligt och motbjudande. Alla som vill  ta hämnd på Israel har blivit flera. Netanyahu är den högste ansvarige för detta helvete. Han kommer sannolikt att få anledning att ångra sin "handlingskraft".  

Ett tredje världskrig är nära, misstänker jag.

En intressant analys

 

Det är fantastiskt vad modern ljudteknik kan åstadkomma. En hel låt baserad på en enkel demoversion. John Lennon började och Paul McCartney avslutade - så många år senare. Lyssna och se här.

En god bekräftelse

Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay. 

Inför kvällens körsångövningar var jag tveksam. Jag tänkte, att jag känner mig som det femte hjulet under bilen. Ganska onödig och kanske rentav i vägen. Därför blev det ju väldigt lämpligt att bassångarna i kören fick beröm just i kväll. Vi basar (men egentligen är ett par av oss barytonsångare) tog gärna till oss det berömmet. Körledaren menade, att basarna (särskilt i en av sångerna) fungerade som en trygg grund att stå på. Vi skulle inte vara rädda för att "ta i" och "ta plats". 

Sådant känns ju bra. Jag tror, att det är allmänmänskligt - man vill känna sig bekräftad och "gillad". Man vill veta, ifall man gör rätt och "räcker till".

Detta datum för 68 år sedan

 

Detta datum år 1955 började Vietnamkriget. Vem kunde då ana att det skulle hålla på i ungefär 19 och ett halvt år? Vem kunde gissa slutet? 

Nu kan jag börja undra hur och när konflikten mellan Israel och Palestina (vad det nu är) skall sluta. Jag fruktar, att det blir ett storskaligt krig med många stater inblandade. Om personerna i Israels krigsmakt tror sig vinna det nu pågående kriget lätt, så har de nog fel. På sätt och vis kan man påstå, att konflikten startade 1948. Ingenting talar för att freden är nära.