Bilden är hämtad härifrån.
Jag instämmer med recensenten. Det är Marie Richardson som räddar "Tisdagsklubben". Vissa recensioner var inte nådiga. ("inferno av sockersöt pekoral" om slutet - skrev någon.) Visst är filmen övertydlig och ganska banal. Men den är inte så mycket sämre än en del andra "småmysiga" filmer, som till exempel "The Holiday".
Filmen är en bagatell utan något större djup. Men den tål att ses. "Slutet gott, allting gott" - skulle man kunna säga. "No hard feelings" kan man också påstå. Det kan ju vara en motvikt mot allt negativt som vi översköljs av. Här försonas man och sluter fred med varandra. Gott så.
Filmen är en bagatell utan något större djup. Men den tål att ses. "Slutet gott, allting gott" - skulle man kunna säga. "No hard feelings" kan man också påstå. Det kan ju vara en motvikt mot allt negativt som vi översköljs av. Här försonas man och sluter fred med varandra. Gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar