Bilden är royaltyfri och hämtad från Pixabay.
I dag tänker jag särskilt på min far. Om han hade fortsatt leva in i våra dagar, så skulle han nu ha fyllt 110 år. När jag växte upp begrep jag ingenting om faderskap. När jag var tonåring tyckte jag, att far var en tråkig diktatortyp.
Det var långt senare, i vuxen och mogen ålder, som jag begrep. Far gjorde så gott han kunde. När arbetsdagen var slut var han trött. På den tiden var inte män pappalediga. Det var min mor - då "hemmafru" - som "styrde upp det hela" vad gäller matlagning, städning, inköp, tvätt med mera.
Men far ville väl. Han kämpade på för att ge oss barn en bättre uppväxt och en starkare grund att stå på än vad han själv hade fått. Han gjorde en så kallad klassresa.
Jag kan känna tacksamhet för det.
Det var långt senare, i vuxen och mogen ålder, som jag begrep. Far gjorde så gott han kunde. När arbetsdagen var slut var han trött. På den tiden var inte män pappalediga. Det var min mor - då "hemmafru" - som "styrde upp det hela" vad gäller matlagning, städning, inköp, tvätt med mera.
Men far ville väl. Han kämpade på för att ge oss barn en bättre uppväxt och en starkare grund att stå på än vad han själv hade fått. Han gjorde en så kallad klassresa.
Jag kan känna tacksamhet för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar