Ibland känner jag, att jag har minst en skyddsängel. Känslan blev stark när jag för några år sedan vaknat upp ur medvetslöshet och efter en hjärnskakning insåg vad jag hade varit med om. Ett fall nedför en trappa kunde lika väl ha slutat med min död. Jag kunde ha fått en hjärnblödning, brutit armar och ben, blivit förlamad och/eller blind, döv m.m. Nu blev det inte så. En vecka senare var jag tillbaka "på banan" - visserligen med flera blåmärken men ändå.
Och nyligen kom jag ihåg ett annat tillfälle - för mer än fyrtio år sedan. Hade jag någon skyddsängel redan då? Jag hade cyklat med främre stänkskärmen lite lös. Plötsligt lossnade stänkskärmen och föll framåt så att det blev tvärbroms. Jag flög över styret och landade på gatan med ett nyckelben närmast underlaget. Det enda som hände var att jag bröt ena nyckelbenet. Jag hade lika gärna kunnat bryta nacken av mig; jag hade kunnat bli påkörd av en bil; jag hade kunnat få en hjärnskakning och/eller något annat.
Faktum är att jag mer och mer börjat tro att skyddsänglar finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar