I nr 2003:4-5 skrev Irma Schultz Keller i sitt "vittnesbörd" bland annat följande.
"(...) gång efter annan har jag kommit till en återvändsgränd ur vilken den enda vägen ut gått genom kyrkrummet. Genom nattvarden. Genom gemenskap i bön."
"Det har tagit många år för mig att stå för min identitet som troende."
"Jag erfar gång på gång ett slags sanning som jag bara inte kan bortförklara.
Det skulle vara som att om och om igen få den vackraste av gåvor och sedan låtsas som om den inte finns."
"Om tron kan göra oss till bättre medmänniskor och större humanister är allt vunnet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar