Det skulle nog vara intressant och givande att vistas i ett tyst retreat. Trots att jag är i princip döv på ena örat, så kan jag vara väldigt känslig för oljud och väsen. Tidigare i dag åt jag i en restaurang där folk pratade högt och ljudligt i munnen på varandra. För mig blev det nästan outhärdligt. Då längtade jag efter kompakt tystnad. Om jag hade haft kapital och möjlighet till det, så hade jag startat en restaurang där det krävdes tystnad - folk skulle behöva viska till varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar