Ett litet tillägg till det som jag skrev här...
Jag var inte som flertalet. Det var något "märkvärdigt" med mig. En klasskamrat sade till mig en gång att jag var "lillgammal". Och jag hade läst mera filosofi än någon annan när vi började läsa filosofi i klassen. Och jag skrev små filosofiska "anteckningar" som kanske ingen annan i min ålder kunde förstå.
Kanske var jag "särbegåvad" utan att någon hade insett det. Någon gång gjorde bröderna ett IQ-test på mig och det visade sig, att jag borde ha en IQ åtminstone över 120. Men jag tyckte att skolan var tråkig och ingen hade förklarat för mig hur viktigt det var att skaffa bra betyg. Jag ansträngde mig aldrig så mycket i skolan. Jag förstod inte poängen med det. Jag skulle ju bli stor och berömd författare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar