Den här boken - Laurie Lees "Cider med Rosie"- har stått oläst i en bokhylla sedan 1977. Jag förstår inte hur det har gått till. Nu har jag i alla fall läst den. Det ångrar jag inte.
I mina ögon är den en av de bästa uppväxtskildringar jag har läst - och jag har läst en del. Den här betraktelsen är relevant. Boken är lätt att tycka om. Miljöbeskrivningarna och personporträtten är mycket bra. Och meningsbyggnaderna är ofta eleganta på ett smidigt sätt. Ett särskilt kapitel sticker ut enligt min ringa mening - det är kapitlet "Mor". Ett fantastiskt porträtt!
I mina ögon är den en av de bästa uppväxtskildringar jag har läst - och jag har läst en del. Den här betraktelsen är relevant. Boken är lätt att tycka om. Miljöbeskrivningarna och personporträtten är mycket bra. Och meningsbyggnaderna är ofta eleganta på ett smidigt sätt. Ett särskilt kapitel sticker ut enligt min ringa mening - det är kapitlet "Mor". Ett fantastiskt porträtt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar