Jag har läst Gloria Steinems bok "Marilyn" (Wahlström & Widstrand, 1987). På omslaget syns även "Norma Jeane" - och det tycker jag är en svaghet med boken: att så mycket vikt läggs vid Marilyn Monroes liv innan hon blev känd som Marilyn Monroe (hädanefter nämnd som MM).
Boken är full av fotografier. MM gjorde sig oerhört bra på foton. Hon var i mina ögon en av de absolut vackraste människor som har gått omkring på denna planet. Hon hade en magisk utstrålning. Hon hade absolut något som man kallar "det".
Men vem var hon egentligen? Att hon hade en besvärlig uppväxt vet vi; att hon hade svagt självförtroende kan vi ana; att hon försökte ta livet av sig flera gånger var väl ett faktum. Men hur dog hon? Är det alldeles säkert att hon tog livet av sig? Nej. Är det helt uteslutet att hon blev mördad? Nej.
Boken är ingen glorifiering av MM och inte heller en förolämpning mot henne. Den är läsvärd, men den lämnar flera frågor obesvarade.
Jag känner sympati och empati med MM. Jag kan förstå vilka dilemman hon hamnade i. För att bli bekräftad och sedd kände hon att hon måste vara en "sexbomb" - män måste vända sig om efter henne på gatan och tänka "Whoaow!". Men helst ville hon slippa etiketten "dum blondin". Och jag tror inte, att hon var dum. En dumbom skaffar sig inte ett eget produktionsbolag i Hollywood. Hon ville bli en karaktärskådespelerska och spela "tunga" roller. Men hon hamnade i olämpliga sällskap och hade dåligt omdöme. (Det var dåligt omdöme exempelvis att ta så många olika mediciner som hon gjorde.)
Till sist ett av de bästa citaten i boken - och det är av MM själv:
"När man är berömd... får man ibland en osminkad bild av den mänskliga naturen... Det är trevligt att vara föremål för människors fantasier, men man vill också gärna bli accepterad för sin egen skull." (s. 167)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar