Förvirring kring ett par citat

Hur hänger det egentligen ihop? Vem skrev vad, när då och i vilket verk?

Det påstås t.ex. att Sartre var först med att hävda "Om Gud inte finns, så är allting tillåtet" alternativt "Om Gud är död, så är allting tillåtet". Men var det så han skrev? Var han först? Var det egentligen Nietzsche som var först? Eller var det Dostojevskij? Låt oss reda ut lite kring detta. 

Dostojevskijs "Bröderna Karamasov" kom ut 1880. I den svenska pocketversion som kom ut i Delfinserien 1970 kan man i första volymen på sidan 266 läsa:

"(...) om det inte fanns någon Gud, så måste man uppfinna honom (...)"

I samma volym på sidan 80 redan kan vi läsa:

"(...) om man tillintetgjorde mänsklighetens tro på sin odödlighet, så skulle inte bara kärleken utan även all annan levande kraft till det jordiska livets fortsättande utsina. Men inte nog med det: sedan skulle ingenting vara omoraliskt, menade han, allt skulle vara tillåtet (...) för varje enskild individ (...) som varken tror på Gud eller på själens odödlighet, måste naturens sedelag förvandlas till raka motsatsen till den forna religiösa lagen, och en egoism, som inte ens ryggar tillbaka för missgärningar, måste anses tillåten för människan (...)" 

Är det ett annat sätt att påstå "Om Gud inte finns, så är allting tillåtet"? Ja, det kan jag tycka.

Har Nietzsche hävdat, att allting är tillåtet ifall Gud inte finns? Det kan jag inte belägga. Däremot står det i "Så talade Zarathustra" (Originalet kom ut 1883-1885 - alltså senare än Dostojevskijs "Bröderna Karamasov") - den svenska upplaga som kom ut på Forum 1980 - på sidan 15:

"(...) Gud är död!"

På samma sida fortsätter det:

"Jag förkunnar eder övermänniskan. Människan är något som skall övervinnas. (...)" 

Sartre - då? Nu får vi gå till "Existentialismen är en humanism" (Originalet kom ut 1946) - andra svenska pocketupplagan som Aldusbok 1966. Så här står det på sidan 19:

"(...) Gud inte finns och att vi måste dra de yttersta konsekvenserna av detta."

På sidorna 20 och 21 fortsätter det:
"Dostojevskij skrev, att 'om Gud inte existerade, skulle vad som helst vara tillåtet'. Det är just existentialismens utgångspunkt. Om Gud inte existerar är i själva verket vad som helst tillåtet, och människan är följaktligen övergiven, eftersom hon varken inom sig eller utom sig har någon tillgång till stöd och hjälp." 

Och på sidan 54 ser vi:

"(...) även om Gud existerade så skulle det inte göra någon skillnad (...) Människan måste återfinna sig själv och övertyga sig om att ingenting kan rädda henne från henne själv - inte ens ett hållbart bevis för Guds existens."

Med andra ord påstod Sartre: "Om Gud finns eller inte finns skiter jag i".