Sverige har frambringat några oerhört begåvade jazzmusiker som borde vara klart världsberömda. Lars Gullin var en av dem. Hans sätt att spela barytonsaxofon var mästerligt och fantastiskt känsligt. Det var han och Gerry Mulligan där uppe i toppen. Här hör vi honom i ett av hans mest kända stycken. (Om man är HSP, så kan det vara lämpligt att plocka fram en näsduk.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar