Nu ser jag första säsongen av "In treatment" för n:te gången. Jag kan se den en gång per år utan att tröttna på den. Den är magisk. Egentligen skall det inte vara möjligt att göra något så bra - med de förutsättningarna. Nästan allting är filmat inomhus och oftast är det bara två personer som pratar med varandra. Hur kan det bli spännande? Det kan man fråga sig, men spännande blir det.
I min bok är den här TV-serien bättre än vilken långfilm som helst av Bergman. Den är också bättre än "Scener ur ett äktenskap" eller en pjäs av Lars Norén.
Dialogerna är makalöst bra. Skådespelarna är kolossalt skickliga. Fotot och klippningen är felfria. Jag sitter som klistrad för att inte missa någonting. Här är det aldrig frågan om att snabbspola. Snarare kan det bli aktuellt att backa för att se en briljant scen en gång till.
Jag äger de tre första säsongerna - och det är jag mycket glad för.
I min bok är den här TV-serien bättre än vilken långfilm som helst av Bergman. Den är också bättre än "Scener ur ett äktenskap" eller en pjäs av Lars Norén.
Dialogerna är makalöst bra. Skådespelarna är kolossalt skickliga. Fotot och klippningen är felfria. Jag sitter som klistrad för att inte missa någonting. Här är det aldrig frågan om att snabbspola. Snarare kan det bli aktuellt att backa för att se en briljant scen en gång till.
Jag äger de tre första säsongerna - och det är jag mycket glad för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar